En bok om sorg

Idag är det en vecka sedan bombdådet och massakern i Norge och jag tänkte tipsa om en bok som handlar om en sorgprocess: den självbiografiska romanen Ett år av magiskt tänkande* av journalisten och författaren Joan Didion. När Didions man plötsligt avlider i en hjärtattack den 30 december 2004 börjar en för Didion smärtsam sorgprocess. Då hon alltid har vänt sig till skrivandet och litteraturen för skapa förståelse för och bearbeta livets händelser, sig själv och sin omgivning, är det också till skrivandet hon vänder sig för att bearbeta sorgen efter sin makes död. Ett år senare har hon skrivit boken Ett år av magiskt tänkande. Sorgen ger Didion ett magiskt tänkande, hon möter en ny, tidigare okänd sida av sig själv. Hon som alltid sett sig som rationell inser att sorgen övermannat förnuftet. Det var några år sedan jag läste den här boken men något som jag fortfarande har en stark bild av är hur Didion inte vill slänga ett par av sin avlidne makes skor eftersom han, som hon resonerar, kommer att vilja ha dem när han kommer tillbaka. Ett år av magiskt tänkande är som en studie i sorg. Den beskriver en process och en väg tillbaka. Möjligtvis kan den vara trösterik för någon som befinner, eller har befunnit sig i en liknande sorgprocess. /Elin





*Moa på textappeal har skrivit ett fint inlägg om denna samt två liknande böcker här.

Den femte årstiden av Mons kallentoft

Ännu en spännande deckare om polisen Malin Fors.En kvinnolik hittas svårt sargad i skogen.Hon har blivit utsatt för sexuella övergrepp som är för hemska att beskrivas.Det visar sig att det finns ett liknande fall, på ett sjukhus i Vadstena.Den kvinnan,Maria, är stum och har varit under många år.Hon hade utsatts för precis samma sak som den mördade.Det finns flera offer och en avskyvärd historia rullas upp, efter en intensiv och arbetskrävande utredning.Det är inte alltid förövaren är den man tror.

Samtidigt får vi följa Malin i hennes privatliv,vilket ger en annan dimension på historien
/ Birgitta

Tv-serier för regniga sommardagar

På sommaren hoppas man för det mesta på värme och sol men den typiska svenska sommaren innebär också regniga dagar. Och när sommarregnet smattrar mot rutan och åskvädret drar över himlen kan det vara rätt mysigt att vara inomhus och spela kort, läsa eller varför inte låna hem en tv-serie och ha ett tv-serie-maraton. (Eller se ett avsnitt varje kväll, så har man något att se fram emot varje dag.) På biblioteket hittar du tv-serier såsom Huset Eliott, Tre kärlekar, Hem till byn och många fler. En av mina favoritserier är Mad Men för att den är så snygg, komplex och underhållande och för att det känns som att till och med detaljer såsom belysningen är precis så som den var då på Madison Avenue under 60-talet, en tid då till exempel alla, gravida och läkare likaså, rökte cigaretter och drack alkohol överallt (eller, i tv-serien gör alla det). Utöver Mad Men är jag också väldigt förtjust i humorserier såsom Extras, Grotesco och Solsidan. Den sistnämnda är trevlig underhållning med troligtvis hög igenkänningsfaktor för många. /Elin

Filmtips!

När jag var 14-15 år såg jag två fenomenalt bra filmer; Jean de Florette 1 och 2. De baseras på två romaner av Marcel Pagnol, en fransk författare, dramatiker och filmskapare. Historien utspelar sig i Provence på 1920-talet. Det är vackra miljöer, obesvarad kärlek, romantik och olycka. Jag tänker nu låna hem dem för att se om de fortfarande håller måttet, så som jag minns dem. Men jag är ganska så övertygad att de gör det, så låna hem ni också och få en fantastisk filmupplevelse./Sandra

Kärt barn

Jag blev onekligen lite nyfiken på Joanne Harris nya spänningsroman Kärt barn nu när den kom. Omslaget och hela historien skilde sig från det jag normalt sätt förknippar henne med. Ni vet, dåtid, romantiskt, lite sorgset med apelsiner och choklad på (de svenska) omslagen. Denna bok är mörk, lite kuslig och för mig betydligt mer nervkittlande. Och den var faktiskt spännande, jag fick till och med lite kalla kårar på slutet. Psykotiska familjemedlemmar och en tvist på sluttampen gjorde den läsvärd tycker jag.

Det var en gång en änka som hade tre söner, och deras namn var Svart, Brun och Blå. Svart var den äldste, lynnig och aggressiv. Brun var mellanbarnet, blyg och trög. Men blå var sin mors favorit. Och han var en mördare...

Visst låter det spännande?/Sandra

Sommarhus

Sommarhuset är titeln på romandebutanten Anna Fredrikssons nyutkomna bok. Som författare är hon långt ifrån oerfaren. Hon har skrivit manus till både tv-serier och långfilmer (Pelle Svanslös, Wallander, Sprängaren och Tjenare kungen bl a).

Ens föreställningar om en bok baseras ju till en del på titel och omslag och recensioner naturligtvis. När det gäller en debutant är förväntningarna ganska neutrala. Men en titel som sommarhuset bygger upp vissa förväntningar, speciellt i semestertider. De flesta har väl någon gång trängt ihop sig med släkten i en sommarstuga (eller tält/husvagn) med allt vad det innebär?
I Anna Fredrikssons Sommarhus kompliceras allt av en arvstvist som förgiftar syskonen Eva, Maja och Anders relation. Vem har mest rätt till sommarhuset? Den som hade den närmaste relationen med förre ägaren - deras mor? Nej, så fungerar inte svensk arvsrätt. När förnuftet är satt ur spel och såriga känslor får ta överhanden är det svårt att se klart. Vuxna människor kan reagera som övergivna barn när fast egendom symboliserar något mer. Romanen handlar alltså inte bara om livet i ett sommarhus utan sträcker sig till en barndom där tre syskon fått dela på den kärlek som blev över när en deprimerad mamma försökt få ihop sitt liv. Några recensenter har kopplat ihop Sommarhuset med Ulla Isakssons klassiker Paradistorg från 1973 som jag inte läst men nu ska ta mig en titt på. Johanna Lindbäck på bokhora (110711) påminde också om Cilla Naumanns Dom om man är sugen på mer sommarhusskildringar./ Anna

Det du inte såg

Jag håller på att läsa den självbiografiska boken, Det du inte såg av Patrik Sjöberg och Markus Lutteman. Den är ju både ihjälkramad och kanske uttjatad. Men för mig ger den ytterligare en dimension. Jag är jämngammal med Patrik och var själv aktiv friidrottare dock inte i samma klubb men i en annan anrik Göteborgsklubb GKIK (Göteborgs kvinnliga idrottsklubb).

Många var de kvällar jag efter skolan åkte till Slottsskogsvallen för att träna och då fanns oftast även Patrik Sjöberg där och hans tränare och styvfar Viljo Nousiainen. Vad jag minns så var de två inga direkt trevliga typer utan som boken berättar, ilskna och allmänt arroganta. De var stjärnorna och vi andra...

Jag, en liten 15-åring var rent av lite rädd för dem. Det var ofta bråk och sura miner. Så när Patrik berättar om de sexuella övergreppen och de motsägelsefulla känslorna han hade för sin styvfar så förklarar det en hel del för mig om varför det var som det var. För å ena sidan var han ju utsatt för övergrepp, men också helt beroende av Viljo för att nå sitt mål, att bli bäst inom höjdhopp. Och som tränare var Viljo bra kanske den bästa. Boken handlar även om allt annat runt omkring idrotten, så som Patriks stökiga uppväxt och dåliga relation till sin biologiska pappa och hans vilda festande runt om i världen.

Patrik Sjöberg är en rebell han skiter i vad andra tycker och går sin egen väg och hela boken genomsyras av hans attityd och det känns äkta. Sen kan jag njuta av att läsa om detaljer och rekordförsök hit och dit för jag är invigd och kan fortfarande mina egna tider och andras (det var 30 år sen jag la av..).

jag tycker att det är modigt och starkt av Patrik, att dock efter Viljos död, avslöja allt om de sexuella övergreppen och på så sätt dels antagligen bearbeta sin egen smärta men också starta en debatt som idrottssverige behöver. Läs!

Black Swan

Nina Sayers (Natlie Portman) är en hårt arbetande och extremt ambitiös ballerina som bor med sin mamma (Barbara Hershey), en före detta balettdansös som aldrig blev prima ballerina och som dedikerat sitt liv åt sin dotter och dennas karriär. När ballettens stora stjärna Beth (Winona Ryder) anses förbrukad och får lämna scenen och det tillkännages att baletten Svansjön ska sättas upp och rollbesättas, ser de yngre ballerinorna, däribland Nina, sitt livs stora chans. Huvudrollen de tävlar om är dubbel, den som får den måste kunna spela både Odette, de fragila vita svanen och Odile, den förföriska svarta svanen. Men den geniförklarade manlige koreografen, spelad av Vincent Cassel, anser Nina vara för pryd och kontrollerad för att kunna gestalta den sensuella och odygdiga svarta svanen. I den nyanställda ballerinan, Lilly, (Mila Kunis) ser Nina det hon själv saknar av lättsam förföriskhet.

Filmen kallas för en psykologisk thriller men likheterna med skräckgenren är påfallande. Den skakiga handkameran, den klaustrofobiska närheten till huvudpersonen Nina, hennes andetag som känns så nära som om hon vore i rummet och de plötsliga skräckscenerna: ett vitt ansikte på ett ögonblick alldeles alldeles nära, eller när realismen viker sig för Ninas inre värld. Det är obehagligt och det är bra, riktigt bra. Ett stilistiskt och visuellt mästerverk. Inte för att jag är förvånad, regissören, Darren Aronofsky, är även regissör till Requiem for a dream och The Wrestler som båda är starka filmer. Liksom The Wrestler, skildrar Black Swan scenens dragningskraft och scenens baksida. Båda filmerna ger originella, närgående och starka porträtt av människor som ger sina liv åt scenens ljus. /Elin 

 

För att reservera Black Swan, klicka här.

En djävul i Oslo

Här kommer ett boktips till er som gillar hårdkokta deckare. De flesta författare i denna genre kommer som bekant från USA. Men författaren Joe Nesbö kommer från grannlandet Norge. Han är högt rankad bland deckarfantaster runt om i världen.
Berättelsen Djävulsstjärnan är en av flera deckare av Nesbö som låter händelserna förvaltas av den alkoholiserade men rättrådige polismannen Harry Hole. En seriemördare härjar i Oslo. Morden inleds med ett makabert fynd: en kvinna hittas mördad med ett finger avskuret och innanför ena ögonlocket ligger en röd diamant, slipad som en femuddig stjärna - en djävulssymbol som återkommer i nästa o nästa o nästa o nästa mord. Polisen står maktlös tills Harry Hole (vem annars!) hittar en tråd att börja nysta i...
Berättelsen är psykologiskt säker, spänningen konstant; Harry är en typisk hygglig snut med privata problem. Men han gör sånt som kollegorna inte kommer på. En finlirare och fixare.
Den som varit i Oslo kommer att känna igen många miljöer. Den som inte varit i Oslo kommer att bli sugen på att resa dit efter att ha bekantat sig med Harry Hole och hans vedermödor.
Vi har vår Erik Winter i Göteborg, vi har vår Kurt Wallander i Ystad. Oslo har sin Harry Hole.
BO FABIANSSON

Sommarläsning

Ibland är det så att en bok man läser smälter ihop med tiden man läste den. En roman man har med sig på resan blir en del av resan och minnet eller känslan av boken kopplas ihop med lukter, smaker, händelser och möten som man upplevde då man läste boken. Förrförra sommaren läste vi i bokcirkeln Svarta katten Katherine Mansfields The Garden Party and Other Stories. Utöver att jag tyckte att Mansfields noveller var fantastiska (i Svarta katten var vi överens om att The garden Party and Other Stories var bland det bästa vi läst i bokcirkeln) fastnade jag för att karaktärerna i novellerna så ofta åt ”ice” (=glass) med exotiska smaker såsom ananas (åtminstone upplevde jag det som de ofta åt glass men kanske var det inte jag som läste boken utan boken som läste mig). I sommarvärmen blev jag väldigt sugen på sorbet och ananas och melon. När vi träffades för att prata om boken åt vi ananas, melon, körsbär, och drack rosé. Det är ett fint sommarminne. Min favorit bland novellerna var The Garden Party som strukturerar sig kring en välbärgad nyzeeländsk familjs trädgårdsfest. I närheten av familjens hem dör en person från arbetarklassen och dottern (Laura) till trädgårdsfestens värdpar, som även är novellens huvudperson, vill ställa in festen, ett förslag som inte uppskattas av hennes mor. Novellen inleds på följande vis: ”And after all the weather was ideal. They could not have had a more perfect day for a garden-party if they had ordered it. Windless, warm, the sky without a cloud. Only the blue was veiled with a haze of light gold, as it is sometimes in early summer. The gardener had been up since dawn, mowing the lawns and sweeping them, until the grass and the dark flat rosettes where the daisy plants had been seemed to shine. As for the roses, you could not help feeling they understood that roses are the only flowers that impress people at garden-parties; the only flowers that everybody is certain of knowing. Hundreds, yes, literally hundreds, had come out in a single night; the green bushes bowed down as though they had been visited by archangels.” /Elin

The Garden Party and Other stories kan ni beställa från Stadsbiblioteket, på V. F. Bibliotek har vi Bliss and Other Stories och The Short Stories of Katherine Mansfield.

Knausgård och hans värld

Har nu lagt ifrån mig del 2 av norsk-svenska Karl Ove Knausgårds romanprojekt Min kamp som redan fått enorm uppmärksamhet i både Norge och Sverige. Böckerna har liknats vid Lars Noréns dagböcker och skapar faktiskt ett liknande sug efter mer: Hur tänker den här mannen? Suget är såpass stort att jag ställt mig i kö på de återstående delarna som än så länge bara finns på norska. I del 1 skildrar han sin barn- och ungdom och främst förhållandet till den förhatlige fadern och dennes tragiska död orsakad av alkoholism av den mest självdestruktiva sorten. I del 2 är vi framme vid fly(k)tten till Sverige där han snabbt bygger upp ett nytt liv med en hel familj och författarframgångar. Han är hemmamannen/författaren som bryter tabuet att skriva om sina barn. Han skriver också om hur han hatar varje ögonblick då han inte får sitta i avskildhet och skriva. Han är det manliga geniet som måste försaka skapandet och istället ägna sig åt kvinnligt tråkiga sysslor. Varför är detta så fascinerande läsning? En av förklaringarna är säkert att man undrar hur han klarar att upprätthålla balansen till sitt eget rum när allt tycks vara så självutlämnande? Men det är ju trots allt en roman.... Första delen inleder med en fenomenalt vacker mening. Kolla in den! Den fjortonde augusti kommer han att framträda som sommarpratare i sveriges radio ./Anna