Du kommer att möta en lång mörk främling

En ny Woody Allen-film måste ju bara ses. Och den här gjorde mig inte besviken.

Vi befinner vi oss London och storyn börjar med och kretsar runt Helena (Gemma Jones), som är frånskild, olycklig och ensam efter att hennes man lämnat henne för att jaga sin ungdom. Hon har börjat besöka en tvivelaktiga spåkvinna och samtidigt ökat sin whiskykonsumtion. Hon besöker väldigt ofta sin dotter och hennes inte allt för förtjuste make, och berättar om spådamens profetior. Dottern i sin tur är kär i sin chef och hennes man tittar helst på på den sexiga granntjejen. Den roligaste och sorgligaste karaktären är Helenas man Alfie, spelad av Anthony Hopkins, som desperat försöker hålla kvar sin ungdom genom att gifta sig med en ung, sexig lycksökerska, allt medan han knaprar Viagra i smyg. Den nya unga frun utnyttjar honom maximalt. Till slut helt utblottad, börjar han undra om han gjorde rätt val..

Jag älskar denna filmen om dessa människor som desperat försöker förändra sina liv, skildrat med värme och humor.

Sensmoral: Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, men ibland så..(obs! eget tilllägg).

/Åsa

Grattis Hasse 80!

Idag är det Hasse Alfredsons födelsedag och han hyllas så klart överallt. Jonas Thente skrev i DN idag att En ond man är en av nittonhundratalets bästa svenska böcker. Hasse Alfredsson är som alla vet en man med många strängar på sin lyra. Finns det något område som den mannen inte varit inne och nosat på? Han har naturligtvis skrivit dikter också. Av någon anledning, kanske för att han hunnit bli så gammal och för att vi befinner oss mitt i den fantastiska svenska sommaren, kommer jag att tänka på en fruktansvärt vemodig dikt av Hasse som blir sannare för varje år. Den finns i samlingen Blomstervers och andra rimmade och orimmade poesier från de senaste 25 åren ( sidan 56).
Här några rader ur: Att låsa och fara

"Bära in trädgårdsmöblerna
Vinda upp vattenslangen
Sätta sig på brunnen en sista gång
och lyssna till de sista flugorna.
Svårare för varje år.
Ett plötsligt åldrande
snart är man upphunnen.

Som tur är har han en betydligt gladare sida också. Det vet ju alla. Det är bara att välja och vraka ur en underbart rik produktion!/ Anna

Utflyktstips i sommar

Någon som varit på Bohusläns museum? Om inte är det värt en utflykt. Inte minst för att en underbar doft av tjära vilar över hela bygget. Man kan också äta en utmärkt lunch med bohuslänska specialiteter. Äggost - mmm.
I sommar kan man dessutom titta på Carl Johan de Geers utställning Den hemlighetsfulla ön där.
Han är en favorit inte minst sedan jag läste hans självbiografiska Jakten mot nollpunkten (från 2008) när den kom ut.

Det är inte en traditionell biografi utan lite mera irrande skriven. Han hoppar från ämne till ämne och är väldigt livsfilosofisk. Efter avslutad läsning är det ganska svårt att sammanfatta boken mer än att den gav en slags totalupplevelse. Så här har han själv formulerat bokens baksidestext:
"Ni känner ju till de berömda bläckfläckarna; en idé som inte hann bli färdig. Hermann Rorschach dog 1922 vid 38 års ålder. Den här boken är helt i hans anda liksom alla andra böcker. Självupptagen, odräglig, oklar, klok, viktig, förvirrad, onödig, kort sagt: den säger helt olika saker till olika personer."
Inspiration till utställningen har han hämtat från farmors och farfars förbjudna slottsvind i Skåne där han tillbringade en del av sin barndom. Åk till Uddevalla!/ Anna

Gravid deckare

Vecka 36 av Sofie Sarenbrant
Här är ytterligare en deckare skriven av en tjej. Känns som det är väldigt mycket sådana just nu och det är ju kul.

Vecka 36 har två gravida kvinnor i huvudrollen. De är tillsammans med sina partners på en veckas semester i Brantevik i Skåne. Det har varit dåligt väder och stämningen är inte på topp. Den sista kvällen ska paren gå på en Karaokebar. Det ena paret Agnes och Tobias har en konflikt för att Tobias är full och dum samt flirtar med en ung servitris. Det hela resulterar i att de inte lämnar baren ihop. Nästa morgon när Tobbe vaknar är den höggravida Agnes borta. Snart kommer pressen och polisen. Jakten och letandet börjar men Agnes är försvunnen. Efter nån vecka hittas ett kvinnolik vid en strand...

Jag tänker direkt på Camilla Läckberg det här är nåt liknande. Men det är spännande och man vill veta vad som har hänt. Den har några olika spår, dels den gravida väninnan Johanna kanske är hon huvudperson, men det lite oklart tycker jag. Sedan är det polisarbetet och pressen. En osympatisk manlig reporter får mycket utrymme. I slutet blir det riktig action, undrar om Sofie har en filmatisering i åtanke..

Jag tycker att den är helt ok som en lättsam sommarläsning. Den är underhållande och ibland spännande men några bestående spår ger den inte direkt. /Åsa

Löftet

Löftesrik proletärförfattare?

Berättelsen "Löftet : en roman om det understa världen" handlar om en grupp pojkar som växer upp i göteborgsförorten Bergsjön under 70-talet.
De avger ett löfte: att alltid hålla ihop vad som än händer.

Pojkarna växer upp till unga män och lever i samhällets utkant där droger, kriminalitet, prostitution och våld hör till livsstilen. Trots all brutalitet finns också inslag av mänsklig värme, solidariatet och stolthet kvar hos dem.
Ska de kunna hålla löftet de gav till varandra som barn?


Berättelsen innehåller också delar som bygger på verkliga händelser som Backabranden 1998 och skottlossningen vid Näsetbadet 2001.


Löftet är Renzo Aneröds första roman, följd av Vildsvinet (2007) och Fiender (2009)

Aneröd väljer att skildra unga människor på samhällets botten.
Han skriver med stor respekt och socialt patos om hur unga människor måste förhålla sig till en brutal och stenhård verklighet där människor lämnas åt sitt öde av det väletablerade samhället.


Författaren, som är utbildad sociolog, har arbetat som hamnarbete, ungdomsledare, föreläsare och dokumentärfilmare.


En modern proletärförfattare, tycker jag!

BO FABIANSSON

Trivsam spänning

Nu nalkas sommaren och vad är mer mysigt än att ligga i hängmattan och läsa en trivsam deckare. En författare som ligger mig varmt om hjärtat är Dagmar Lange, alias Maria Lang, och hennes deckare. Mycket för att det var dem jag läste när jag var liten. Mysiga pusseldeckare med kärleksintriger och annat smått och gott. Jag har precis tagit upp denna läsning och just avslutat Kung Liljekonvalje av dungen (1957)Romanen utspelas i småstaden Skoga (likt Maria Langs hemstad Nora). Den unga, blekfagra Anneli Hammar, som bor tillsammans med sin mor och styvfar, ska gifta sig med den rike och mycket eftertraktade ungkarlen Joakim Kruse. Dagen före bröllopet går Anneli in till blomsteraffären - och försvinner spårlöst. Kriminalkommissarien Christer Wijk, som är ursprungligen från Skoga, har kommit hem för att hälsa på sin mamma och för att gästa bröllopet . Han blir dock tvungen att leda spaningarna efter den försvunna flickan, som han efter ett tag hittar mördad. Nu måste han finna gärningsmannen...!

Det är inte så att man biter ned naglarna under läsningen, men det är som sagt oerhört trivsamt att läsa hennes deckare. Och det är stundtals riktigt underhållande med gamla repliker som att kvinnor saknar logiskt tänkande osv. /Sandra

Perfekt reselitteratur

Efter att ha läst Bildhuggarens dotter av Tove Jansson i bibliotekets litteraturcirkel (vi har haft ett tema med barndomsskildringar under våren) har jag fått upp ögonen för denna genialiska författare igen. (I Bildhuggarens dotter finns alla urscener till mumintrollsböckerna upptäckte vi under läsningen. Där finns dalen, pappans dragning till katastrofer och mycket annat...)

Nu i helgen när jag befann mig i släktens bedagade sommarhus föll min blick på ett slitet exemplar av Resa med lätt bagage (novellsamling) som stod i den för sommarhus typiska bokhyllan där man kan finna läsning av högt och lågt slag.

Hör bara på citatet på baksidan av boken:
"Det har alltid varit min dröm att resa med lätt bagage, en liten väska som man nonchalant sveper med sig, går med raska men inte brådskande steg genom till exempel en flyghall, passerar en massa nervösa människor som släpar på tunga resväskor - nu, för första gången , lyckades jag ta med mig det absolut minimala, jag hade inte tvekat inför släktklenoderna och dessa älskvärda småting som påminner en om...ja, om emotionella bitar av ens liv - nej, det minst av allt. Väskan blev lika lätt som mitt lättsinniga hjärta....

Och så här fortsätter denna förträffliga lilla baksidestext som kunde göra en nutida förlagsredaktör grön av avund:

"Åtskilliga av texterna i Tove Janssons nya bok handlar om människor på resa eller människor som placeras i en ny omgivning och nya förhållanden. Allt det andliga bagage de haft med sig hemifrån blir oftast inte användbart i den nya miljön. Andra sidor kommer fram hos dem när de ställs inför det ovanliga och ovana. Vilket är deras rätta jag?

Så sant. Det behövs inga säljtexter när man kan sammanfatta en bok så elegant!/Anna