Om skilsmässor är ett span i höstens utgivning så är kurorten och dess besläktade miljöer en annan spaning. Först och främst kommer Thomas Manns Bergtagen i nyöversättning av Ulrika Wallenström. Sen har vi Amelie Jordahls Augustenbad en sommar och Marie Hermanssons Himmelsdalen.
Av äldre litteratur finns bla Dödens väntrum av Sven Stolpe, Sanatoriet av Bruno Schulz och Lämna mig i fred av M Sauvageot. Kända författare som vistats på sanatorier längre eller kortare perioder är Olof Lagercrantz och Harriet Löwenhjelm. Den senare dog så ung att hon aldrig hann skaffa ett eget hem. Hennes sanatorievistelser blev samtidigt en slags frigörelse från familjen. Vad är det då som är så lockande med dessa miljöer? Kanske att de utgör ett slutet rum eller en fristad där man har möjlighet att ägna sig åt de stora frågorna. En del visste att deras dagar var räknade och kunde därför uppleva en förhöjd livskänslan./ Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar