Jag bara måste tipsa om Cormac McCarthys roman Vägen. En fantastiskt skildrad dystopi om en far och en son som vandrar längs vägen efter att jorden på något sätt gått under. Vi får varken veta fadern eller sonens namn, inte heller exakt vad som har hänt. De vandrar längs vägen i ett kyligt kargt landskap och det enda de egentligen har är varandra. Deras mål är kusten, där de tror och hoppas att något kanske finns, men de vet inte vad. Det är en farlig väg att vandra och det enda de har att värja sig mot de laglösa gäng som härjar är en pistol.
Det är en väldigt gripande berättelse om kärleken mellan en far och hans barn och hur den kan lysa i det värsta mörker. Lika kargt som landskapet är, lika kargt är språket som McCarthy använder. Inga överflödiga ord ryms och det passar denna berättelse otroligt bra. Jag är fullkomligt lyrisk över Vägen och jag tror inte att jag någonsin har blivit så berörd av en bok förut./Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar