lördag 29 januari 2011

Helena Henschen

Författarinnan och formgivaren Helena Henschen avled i veckan, 70 år gammal. Hon romandebuterade vid 63 års ålder med I skuggan av ett brott (2004), som bygger på en verklig händelse som ägde rum 7 mars 1932. Henschens mamma var då 15 år och förlorade sina familjemedlemmar i det som senare kom att kallas "de sydowska morden", en händelse som gick till svensk kriminalhistoria.
2008 kom hennes andra roman ut; Hon älskade. Även denna historia bygger på en verklig persons levnadsöde.
Henschen har även författat och illustrerat barnböcker.

fredag 28 januari 2011

Stilla dagar i Mixing Part


Erland Loe som bland annat har skrivit de underfundiga och absurt komiska romanerna Naiv. Super och Fakta om Finland, har kommit ut med sin nya roman Stilla dagar i Mixing Part (2010). Jag såg honom i Babel förra året där han talade just om denna och blev väldigt nyfiken på den. Romanen är teaterlik med endast dialoger som för handlingen framåt. Rätt innovativt och smart om resultatet blir bra, dock verkar åsikterna gå isär om just det. Romanen skildrar ett äktenskap på fall under en semsterresa till Mixing Part, eller Garmisch-Partenkirchen som orten också kallas. Familjen Telemann är alltså på resa i Tyskland. Mamma Nina älskar Tyskland, medan pappa Bror har svårt att blunda för vad tyskarna historikt har ställt till med. Detta ställer till problem inte bara i Brors relation till Nina utan också i mötet med tyskarna!


Läs och se vad ni tycker!/Sandra






torsdag 27 januari 2011

Science fiction-framtidsskildringar


Jag gillar Science fiction. Det började i tidig ålder med filmen Närkontakt av tredje graden. Sedan dess kastar jag mig över allt om framtid och utomjordingar etc. Nu vill jag tipsa om en bok och en film i genren. Boken heter Enhet av Ninni Holmqvist. Den handlar om livet på Reservbanksenheten för biologiskt material. Där hamnar alla kvinnor över 50 och alla män över 60 som inte har några barn. Enligt den rådande normen har de ingen funktion och hämtas då till denna enhet för att komma till nytta. Enheten är inget vanligt uppsamlingsläger utan ett lyxhotell där alla har egna lägenheter, men de saknar fönster och är fulla med övervakningskameror. Gästerna får den finaste service och allt som erbjuds är helt fritt. Miljöerna är vackra inte minst den fantastiska vinterträdgården där blommorna aldrig vissnar. Efter ett tag börjar det hända saker, operationer genomförs, läkemedel ska testas, och till slut står alla inför sin slutdonation.
Romanens huvudperson Dorrit Weger vill fly...
Enhet är en tankeväckande berättelse om kärlek och om ett cyniskt nyttotänkande förklätt till omsorg. Mycket bra och ja otäck men på ett sätt så att en blödig person som jag klarar det.
Sök eller beställ boken här.

Nästa tips är filmen The Surrogates, Huvudrollsinnehavaren Bruce Willis har haft lite svårt att få till det på senare år och detta är väl heller inte nån höjdarfilm. Den har inte fått så bra kritik genomsnitt 2-3 men jag tycker ändå om den för storyn är intressant och miljöerna likaså. Och som sagt jag är svag för denna genre..
Filmen handlar om att människorna i denna framtid inte längre lever ett aktivt liv själva utan har istället en robot (surrogat) som de styr hemifrån. Nu är människorna säkra i sina hem och mord och brott finns knappt längre. Man kan välja vilken surrogat man vill och naturligtvis väljer man en vacker och perfekt med följd att det bara är "fotomodellsnygga" som rör sig ute. De jobbar och utför dagliga sysslor, medans de riktiga människorna sitter hemma i morgonrockar allt mer passiviserade. Men så en dag sker ett mord, ingen förstår varför det var ju så länge sen. Bruce Willis tvingas ut i egen hög person bland surrogaterna, spåren leder till den zon där motståndsrörelsen håller till för det finns människor som vägrar att leva surrogatliv. Men vem är vem och vem kan man lita på..........
Som sagt intressant om man gillar den här typen av filmer, och vad gör det då om actionscenerna och spänningen inte är det bästa man sett./Åsa
Sök eller beställ filmen här.


onsdag 19 januari 2011

En saga från Island

I Ásheimars översta sluttningar den nionde januari 1883 ligger en man med sinnet inställt på jakt och vaktar på en fjällrävshona som i sin tur iakttar och vaktar på mannen. Den blå rävhonan ”ligger blick stilla vid sin sten och låter kastvindarna rasa över ryggen. Hon vänder baken mot vinden, ringlar ihop sig och sticker in nosen under frambenet. Hon sluter ögonen delvis så att pupillerna endast kan anas. På det viset iakttager hon mannen, som inte har rört sig sedan han lade sig till rätta vid snövallen”…

Med denna scen börjar kortromanen Skugga-Baldur : En Folksaga* av den isländske författaren Sjón. Jägaren är Baldur Skuggason, det lilla samhällets präst som istället för att vara en ljusets man försöker bekämpa elektricitetens spridning och föraktar det som är svagt eller annorlunda...

Sigurjón Birgir Sigurdsson, känd som Sjón, belönades med Nordiska rådets litteraturpris för Skugga-Baldur. Han har tidigare bland annat skrivit låttexter (som Isobel och Bachelorette) till Björk! Han har också skrivit romanerna: Dina ögon såg mig (1997), Med skälvande tårar (2003) och Fisk och Kultur (2007)./Elin

 

* Skuggabaldur är namnet på en figur i den isländska mytologin; en fasansfull varelse, till hälften katt hälften räv som endast kan avlivas med kniv och alltså inte kan skjutas ihjäl. 

No och jag


Måste bara tipsa om en fantastiskt bra roman, No och jag, av den franska författarinnan Delphine de Vigan. Det är hennes fjärde roman (utkom 2007) och den första av hennes romaner som översattes till svenska (Sekwa förlag). Det är en berättelse om oförstörd kärlek och medmänsklighet som alltför ofta går förlorad med ålder och bittra erfarenheter. Lou är 13 år med hög intelligens. Hon har fått hoppa över två klasser och är yngst, minst och bäst i klassen. Vänner har hon inga. Lous huvud är fullt med tankar, frågor och funderingar som rimmar illa med klasskamraternas intressen. Men det finns en kille i klassen, den poulära Lucas, som ser den lilla Lou som är så mycket större än hon ser ut. Hemma hos Lou råder ständig mörker. Hennes mamma har hamnat i djup depression efter att Lous lillasyster dött i plötslig spädbarnsdöd. Lous pappa försöker hålla den lilla familjen flytande, men det är svårt och tungt. Så en dag när Lou i vanlig ordning är på tågstationen för att iaktta människor, möten och avsked kommer hon i kontakt med No, en 18-årig hemlös tjej. Lou ser i Nos ögon att hon upplevt livet på ett annat, mer skrämmande, sätt än hon själv och dras till henne som en magnet. När Lous lärare ger eleverna i uppdrag att hålla ett föredrag om valfritt ämne, bestämmer sig Lou för att prata om de hemlösa. Hon börjar att intervjua No och de börjar sakta att närma sig varandra. Lou bestämmer sig också för att hjälpa No och med hennes föräldrars tillstånd flyttar No hem till dem. Men allt går inte riktigt som Lou har tänkt sig och hoppats på.
Vigans senaste roman, Underjordiska timmar, tänker jag nu ta mig an med stor glädje!/Sandra

fredag 7 januari 2011

Kvinnor utan män


…är namnet på en magisk-realistisk berättelse om fem kvinnor i Iran under år 1953 då den demokratiskt valde premiärministern Mossadeq störtades av den CIA-stödda statskuppen (Operation Ajax) och Shanen återinsattes vid makten. Romanen skrevs 1974 men förbjöds av den islamiska regimen med motiveringen att den var ”kränkande för samhällsnormerna” och ”propagerade för lösaktighet och lättfärdighet." Först 1989 kunde romanen publiceras. Vid den tidpunkten hade författaren Shahrnush Parsipur suttit fängslad både för sitt politiska engagemang under 70-talet och för sitt i böckerna propagerande för lösaktighet under 80-talet. Kvinnor utan män handlar om kvinnor som får chansen att rädda sig undan relationer och sedvänjor som håller nere kvinnor i ett traditionellt samhälle. I centrum för berättelsen finns en fantastisk och metaforisk trädgård dit kvinnorna kommer en efter en och finner ett alternativt sätt att leva. Efter att jag hade läst boken såg jag filmen med samma namn och jag blev inte besviken. Filmen är andäktigt vacker och den kommer att visas på Västra Frölunda bibliotek den 26/1 klockan 18:00! /Elin

Elefantskötarnas barn


Ja, jag ska som sagt börja läsa fler deckare är det ju tänkt, men den här äventyrslystna romanen av Peter Hoeg kan jag inte riktigt motstå. Så den ligger här och väntar på mig.


Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom.
Jag tror att det stämmer. Men ibland är det ett problem.

Tilte och hennes bröder ställs inför stora utmaningar när deras småkriminella föräldrar plötsligt försvinner. Syskonen flyr från polisen, sekter och kriminella gäng i sin sökning på vad som hänt dem. Jag hoppas på humor, äventyr och gott berättande!/Sandra

Flickan med snö i håret


Ninni Schulman kom förra året ut med sin första spänningsroman Flickan med snö i håret. Jag som har planerat att läsa fler deckare/spänningsromaner detta år (en genre som ofta går mig förbi) tänker nu ta mig an denna.

Jornalisten Magdalena Hansson har efter en uppslitande skilsmässa lämnat Stockholm och flyttat tillbaka hem till Hagfors i Värmland. Med sig har hon sin 6-åriga adoptivson Nils. Trots hopp om att hemstaden ska ge henne det lugn hon numera saknar börjar hon sakteliga inse att att allt inte är som det ser ut i den fridfulla bygden. Försvunna och mördade tonåringar sprider skräck i samhället och den lilla polisstationen står inför en av sina största utmaningar. Magdalena börjar att engagera sig i fallen och i de hemligheter som ruvar i bygden.
Ninni Schulman är journalist och författare och är själv ursprungligen från Värmland. Vill ni veta mer om henne så är hennes hemsida här. /Sandra


onsdag 5 januari 2011

Nya året börjar bra


David Nicholls utkom 2009 med sin roman One day, som 2010 översattes till svenska och fick titeln En dag. Alla enades om att detta var en fantastisk och underbar roman och efter att jag nu också läst den, får jag nog sälla mig till hyllningskåren. Som läsare får man följa två personer, Emma och Dexter, från när de träffas 15 juli 1988 fram till 20 år senare när de är i 40-årsåldern. Det finurliga med berättelsens upplägg är att vi får följa dem varje år den 15 juli, alltså en dag för var år som går. Det gör att man genom hela berättelsen behåller sin nyfikenhet för vad som hänt och vad som komma skall och romanen sticker ut från mängden av alla "pojke möter flicka"-böcker. Den 15 juli 1988 har både Emma och Dexter avlutat sina universitetsstudier och avslutningsfesten slutar i Emmas säng för dem båda. Emma vill förbättra världen och är cynisk till sin natur, medan Dexter är en sorglös kille som mest vill glida igenom livet. Trots olikheterna uppstår attraktion och hur det utvecklar sig får ni själva ta reda på!
Nicholls skriver varmt och humoristiskt och är mycket bra på att skildra människors mångfacetterade personligheter. Jag skrattade högt på vissa ställen och blev mycket gripen på andra. Man sveps helt enkelt med!/Sandra