Måste bara tipsa om en fantastiskt bra roman, No och jag, av den franska författarinnan Delphine de Vigan. Det är hennes fjärde roman (utkom 2007) och den första av hennes romaner som översattes till svenska (Sekwa förlag). Det är en berättelse om oförstörd kärlek och medmänsklighet som alltför ofta går förlorad med ålder och bittra erfarenheter. Lou är 13 år med hög intelligens. Hon har fått hoppa över två klasser och är yngst, minst och bäst i klassen. Vänner har hon inga. Lous huvud är fullt med tankar, frågor och funderingar som rimmar illa med klasskamraternas intressen. Men det finns en kille i klassen, den poulära Lucas, som ser den lilla Lou som är så mycket större än hon ser ut. Hemma hos Lou råder ständig mörker. Hennes mamma har hamnat i djup depression efter att Lous lillasyster dött i plötslig spädbarnsdöd. Lous pappa försöker hålla den lilla familjen flytande, men det är svårt och tungt. Så en dag när Lou i vanlig ordning är på tågstationen för att iaktta människor, möten och avsked kommer hon i kontakt med No, en 18-årig hemlös tjej. Lou ser i Nos ögon att hon upplevt livet på ett annat, mer skrämmande, sätt än hon själv och dras till henne som en magnet. När Lous lärare ger eleverna i uppdrag att hålla ett föredrag om valfritt ämne, bestämmer sig Lou för att prata om de hemlösa. Hon börjar att intervjua No och de börjar sakta att närma sig varandra. Lou bestämmer sig också för att hjälpa No och med hennes föräldrars tillstånd flyttar No hem till dem. Men allt går inte riktigt som Lou har tänkt sig och hoppats på.
Vigans senaste roman, Underjordiska timmar, tänker jag nu ta mig an med stor glädje!/Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar