Nyss hemkommen från Berlin kan man bara förundras över den nästan totala anglo-saxiska kulturdominansen i Sverige, så här kommer lite tyska tips!

En bok som jag har tagit till mitt hjärta (!) är Julia Francks Hjärtats blinda fläckar. Citat ur Die Zeit om den tyska upplagan: "Denna roman har i princip allt. Talang och hantverksskicklighet och någonting att säga. Den är varm och kall, hemsk och vacker, sinnlig och saklig".Dessutom är boken en grundlig historielektion om hur Tysklands turbulenta 1900-tal drabbar en familj. Ett öde som förmodligen delades av millioner andra i samma situation. Boken tar upp de viktiga och livsavgörande val som måste göras när det normala samhället upphört att fungera och man tvingas till handlingar som kanske är enda lösningen i en desperat situation. En bok som finns kvar i hjärtat länge, inte minst tack vare det bittra slutet! Inget Happy End alltså....

Boken finns även inläst som Daisy-talbok på biblioteket./ Barbro

Veckans filmtips!

Veckans filmtips blir Populärmusik från Vittula. En svensk bokklassiker som blivit film!

Historien utspelar sig i Tornedalen i norra Sverige nära finska gränsen. En plats där befolkningen känner sig utanför det övriga Sverige. De är inte riktiga svenskar och inte heller riktiga finnar. Det är 60-tal och rockmusiken gör entré. Matti och Niila lär känna varandra som 6-åringar. Niila får en vinylsingel av sina kusiner och rock'n'roll-musiken exploderar som en bomb i pojkarnas liv.

Här kan ni låna filmen! /Sandra

J.M Coetzee

Det finns ju alltid författare vars historier och berättarton man berörs mer av än andra. J.M Coetzee är en sådan författare för mig. Jag tänkte tipsa om tre böcker denna gång; hans fiktionaliserade självbiografier Pojkår (1997), Ungdomsår (2002) och Sommartid (2009). En trilogi där man får följa huvudpersonen John Coetzee från det att han är liten pojke till efter hans död. Som i många andra av Coetzees böcker har Sydafrika en central roll och gör berättelserna väldigt levande. Coetzee skriver både eftertänksamt och konkret och skildrar sig själv väldigt naket och, särskilt i Sommartid, utan vidare medkänsla. Rekommenderas starkt! /Sandra

Veckans Film tips!

Susanne Bier styrde kosan till Hollywood. Things We Lost in the Fire är den första frukten av det nya steget i karriären.
Audreys (Halle Berrys) man, Steven (Duchovny)dör en meningslös och hastig död. Familjen chockas svårt och sorgen är oändlig. I samband med begravningen tar Audrey kontakt med Stevens bäste barndomsvän, Jerry (del Toro), en gång framgångsrik advokat, numera missbrukare. Av skäl som hon själv inte kan formulera, övertalar Audrey Jerry att flytta in i garagebostaden som hör till hennes hus. Audrey och Jerry söker tröst hos varandra. Jerry kämpar mot sitt missbruk och lyckas till slut få ordning på det och slutet är hoppfullt... Jag tycker om den här filmen för den känns äkta utan så mycket Hollywoodslisk, men visst är Halle Berry skitsnygg hela tiden trots all sorg. Del Toro är jättebra han passar till att spela människor på glid med sitt yttre och stil.
Mycket bra och den rör mitt inre mer än mycket annat jag sett.
/Åsa

Vildsvinet av Renzo Aneröd

En bok om Göteborg, hederskultur, religion och konflikter inom familjer.Zanko och Dilsa bor i Gårdsten, de är syskon och har flytt från Irak. Väl i Sverige vill de helt olika saker, Dilsa vill leva ett svenskt liv medan Zanko väljer kriminalitet och slutligen annat... /Birgitta

Mer Castillon

Claire Castillon har skrivit romanen Därunder ett helvete. Precis som i hennes novellsamlingar Insekt och Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska, gestaltas nära relationer och hur svåra och bissarra de kan vara.

Två historier löper parallellt. I den ena är kvinnan vuxen och tillsammans med en man hon inte åtrår. Hon kallar honom åsnan och det är så hon ser männen, som åsnor. I den andra är hon en liten flicka och man får en viss förståelse varför hennes världsbild är som den är.

Castillons stil är kylig och ganska brutal och man känner igen sig från de två novellsamlingarna. Kvinnan i Därunder ett helvete står utanför sina egna känslor och noterar kallt hennes mans olika defekter; svettningar, finnar på skinkan, språkbruk med mera. Hon undrar varför hon och alla kvinnor i hennes släkt dras till åsnor. Kvinnan är författare och använder sina närmast anhöriga till att dokumentera och forska kring detta.

Kanske hade Därunder ett helvete på något sätt passat bättre som novell. Jag kan tycka att den blir lite långdragen som roman. Men Castillons lite perversa och distanserade berättande fascinerar tycker jag och tycker man om det så gillar man nog den här också!/Sandra

Veckans filmtips!

Revolutionary road är en film som bör ses tycker jag! Det är en amerikansk film från 2008 och bygger på romanen med samma titel av Richard Yates. I huvudrollerna ser vi de fenomenabla Kate Winslet och Leonardi Dicaprio. Intensivt och välspelat drama!
Det är 50-tal i Connecticut. April och Frank Wheeler är ett ungt framgångsrikt par som bor med sina barn i en trevlig förort. Men under den fina ytan pyr frustrationen hos dem båda. Alla ideér och drömmar de hade i sin tidigare ungdom har tappats på vägen. För att de inte ska bli som sina medelmåttiga och tråkiga grannar bestämmer de sig för att flytta till Frankrike och hitta passionen för livet igen.

Här är ett smakprov från filmen:

Här kan du låna/reservera filmen! och boken! /Sandra

Vårlik

Mons Kallentoft har skrivit ännu en rafflande deckare.På ett torg i Linköping finns en mamma med sina sex-åriga små tvillingflickor.Flickorna springer över torget, de ska få varmkorv, de ska få gå till bankomaten... Samtidigt parkerar en man sin cykel, på cykeln finns en ryggsäck. Han låser inte cykeln utan går därifrån...En stund senare: en enorm explosion total förödelse. Missa inte fjärde delen om Malin Fors, vid Linköpingspolisen

Eskil ;riddaren i syrenbersån

Gunilla Linn Persson har skrivit en fin bok om Eskil.Efter lång väntan blir Karl-Astrid och Bernard äntligen med barn.Det är 50-tal och landsbygd, i Eldtofta bor dem. De ville ha en liten Birger, men det blev en Eskil.Eskil är inte som andra barn, han är mongolid och på sjukhuset ville de att Karl-Astrid skulle lämna bort sin pojke som var brukligt. Trots att Birger nog inte ville det, medveten om omvärldens reaktioner och sina egna, tog de hem sin lille pojke. Detta är en väldigt fin och väldigt sorglig berättelse om att lösa sin egen vardag, absolut värd att läsa./Birgitta

Lilla stjärna

Har då läst Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist. Jo, jag tyckte om den. Den hade det jag hoppades på; mystik, skräck och känsla. Och så lite skruvat och mycket obehag på det! För obehaglig är den...

Precis som i Låt den rätte komma in, behandlar Ajvide Lindqvist här temat unga och utanförskap. Och han gör det skickligt får jag säga. Som han brukar för han in skräcken i det svenska vanliga samhället, fast denna gång utan övernaturliga inslag.

Lilla stjärna är en berättelse om två tjejer, som fram till tonåren är helt omedvetna om varandra. Den ena flickan hittas som spädbarn övergiven i skogen och blir omhändertagen av mannen som hittade henne, samt hans hustru. Flickan har en säregen och vacker röst och hennes nyfunna föräldrar gömmer henne i källaren så ingen ska hitta henne och förstöra hennes musikaliska genialitet. Den andra flickan växer upp i ett tämligen normalt hem, men har som många andra tonåringar, dålig självkänsla och känner sig utanför. TV-programmet Idol för dem båda flickorna samman och tillsammans finner de gemenskap. Denna gemenskap leder till hemska, hemska saker...

Hur blir det egentligen när föräldrar och vuxna sviker? När idoldyrkan och önskan att bli omtyckt skenar iväg? Ja det är ett par frågor man kan ställa sig efter att ha läst Lilla stjärna./Sandra

Ljudboksmarknaden...

...har ökat lavinartat de senaste åren. Själv har jag hängt på trenden och lyssnar gärna. Inläsaren är naturligtvis avgörande för hur man ska ta till sig boken. Mina tre inläsarfavoriter efter ett par års idogt lyssnande är härmed utsedda: På första plats kommer P O Enquist som läst in sin egen Ett annat liv på ett helt genialiskt sätt. (Den ljudboken utsågs också till förra årets bästa ljudbok av ljudbokförlaget Iris) Sen måste jag placera Reine Brynolfsson och Krister Henriksson på delad andra plats, båda är lysande. Brynolfsson har bl a läst in Klas Östergrens: Gentlemän, Gangsters och Den sista cigaretten. Min senast avlyssnade ljudbok är Mordets praktik av Kerstin Ekman där Krister Henrikssons läsart gör att boken kommer mycket nära tonen i Hjalmar Söderbergs böcker. Ja han gör den helt enkelt till en fantastisk enmansteater. På tal om enmansteater så finns även Doktor Glas i Allan Edwalls regi och med Krister Henriksson i huvudrollen som cd-bok./ Anna

Magi

Så vackert det var. Det var faktiskt det. Har just läst Boktjuven av Markus Zusak och det var rena magin. Jag kan erkänna att det gick lite trögt och knaggligt i början av boken, men sedan var jag fast. Och det är jag glad för, för detta är verkligen en tio-poängare, en modern klassiker!

Det utspelar sig i Tyskland när Hitler har makten och judarna håller på att förintas. Döden är ständigt närvarande och det är faktiskt Döden som är berättarrösten i denna historia. Några sidor in i boken kan man läsa:

Här är den. En historia ur min lilla samling. Boktjuven. Om du vill kan du väl följa med mig, så ska jag berätta något för dig. Jag ska visa dig något.

Denna historia som vi får ta del av handlar alltså om Boktjuven, en nioårig flicka som blivit bortlämnad till fosterföräldrar efter att hennes bror har dött och hennes föräldrar blivit tillfångatagna. Flickan, Liesel, stjäl böcker för att lära sig läsa och upptäcker sakta men säkert ordets makt. Det är en historia om alla de tyskar som levde under Hitlertiden, men som inte höll med. /Sandra
Här kan ni läsa fler recensioner!

Vi läser igen

Ett nytt fullmatat nummer av Vi läser (med Nina Solomin som ny redaktör och fräckt matt/blankt omslag) damp ner i min brevlåda förra veckan. Smakprov ur innehållet: Intervjuer med Haruki Murakami, Linn Ullman och Per Hagman. Men också en artikel om 2000-tusentalets arbetsplatsskildringar, med rötter i arbetardiktningen och 60- och 70-talens rapportböcker. Företrädare för de nya arbetsplatsskildrarna är bl a Mattias Ronge (Tittaren), Måns Wadensjö (Förlossningen) och Anette Kindahl (Kokongen). Jag blev genast nyfiken på Ronges bok som jag missat eller snarare ignorerat, troligen pga av det sterila omslaget. Kan ivern att skildra arbetsplatser hänga ihop med reportagebokens massiva återkomst, vilket det handlade om i Babel den 20 maj? Naturligtvis hittar du Vi läser på biblioteket/ Anna