Claire Castillon har skrivit romanen Därunder ett helvete. Precis som i hennes novellsamlingar Insekt och Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska, gestaltas nära relationer och hur svåra och bissarra de kan vara.
Två historier löper parallellt. I den ena är kvinnan vuxen och tillsammans med en man hon inte åtrår. Hon kallar honom åsnan och det är så hon ser männen, som åsnor. I den andra är hon en liten flicka och man får en viss förståelse varför hennes världsbild är som den är.
Castillons stil är kylig och ganska brutal och man känner igen sig från de två novellsamlingarna. Kvinnan i Därunder ett helvete står utanför sina egna känslor och noterar kallt hennes mans olika defekter; svettningar, finnar på skinkan, språkbruk med mera. Hon undrar varför hon och alla kvinnor i hennes släkt dras till åsnor. Kvinnan är författare och använder sina närmast anhöriga till att dokumentera och forska kring detta.
Kanske hade Därunder ett helvete på något sätt passat bättre som novell. Jag kan tycka att den blir lite långdragen som roman. Men Castillons lite perversa och distanserade berättande fascinerar tycker jag och tycker man om det så gillar man nog den här också!/Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar