Deckare med politik i

Har speedläst deckare inför vårt påskekrim nästa vecka. Tanken var att hitta ett tema och läsa in mig på ett par nya deckar/thrillerförfattare. Fastnade för att läsa på temat politik. Antinget som ämne eller med böcker skrivna av politiker. Det har ju varit några sådana på senare tid. Bodström har gjort det, Gahrton har gjort det och Jonas Sjöstedt har gjort det. (DN:s förre politiske kommentator Niklas Ekdahl ilsknade till över vänsterdominansen bland dessa män och skrev istället en deckare med liberala förtecken, I döden dina män). Jag gjorde också ett par nya bekantskaper genom att läsa första delen av Ola Wongs planerade trilogi (Blodröda kräftor) om Eliza Su, född i Kina men verksam på ett säkerhetsföretag i Sverige. Denna nya deckarhjältinna har inte så lite av Lisbeth Salander i sig - men är betydligt mer fåfäng. Jag har också läst Bruno Lundgrens politiska thriller Budbärarna som handlar om kidnappningen av VD:n i ett storföretag (han har stora likheter med HM:s Stefan Persson). Kidnapparna är ett par besvikna ungdomar som deltog i göteborgskravallerna och av olika anledningar har deras engagemang i AFA övergått i ett allt destruktivare beteende. Gemensamt för dessa böcker är att man får kika in i världar och verksamheter som åtminstone jag vet väldigt lite om. Deckare och thrillers är ju tacksamma på det sättet att författarna ofta gjort en gedigen research som de delar med sig av. Detta leder ibland till ett övermått av detaljer men lika ofta att man får sina vita fläckar ifyllda med nya kunskaper./Anna

Barndomsskildringar

I bibliotekets nystartade bokcirkel har vi haft tema barndomsskildringar under våren. Jag kom att tänka på en fin passage i Lars Lerins självbiografiska En liten konstnär som kom 2009. Där finns en text om hur man såg på barn under tiden för Lars Lerins uppväxtår - själv kände jag igen mig i alla faror som kunde drabba ett barn på den tiden. Hans mamma hade läst en bok som heter Barn i goda händer (utgiven av Aktiv hushållning i samråd med Kungliga medicinalstyrelsen, Statens institut för folkhälsan och 1941 års befolkningsutredning) undrar om min också hade gjort det?

Här ett citat ur Lerins bok: "Jag kom att bli ett väl omhändertaget barn. Jag skulle inte behöva frysa, inte få lunginflammation, blodförgiftning eller stelkramp... Mamma klädde mig varmt. Gick till doktorn för minsta snuva. Hon var så rädd om mig, älskade mig så till den milda grad. Hon var hemmafru. Ett barn kunde lätt falla och slå sig. Eller ramla ut genom ett fönster, stoppa föremål i munnen såsom hårnålar, knappnålar, skruvar mynt. Ett barn måste aktas för vasst och kallt och hett, svaga isar och strömmande vatten, trasiga brunnslock, stillastående bilar, stickkontakter, påsksmällare, pilbågar, luftgevär, traktorer. skördetröskor, läkemedel, cigarettfimpar, rengöringsmedel, skurpulver... Inte sitta i drag, inte leka tändstickor, inte klappa främmande hundar."

Puh - att man överlevde?/Anna

Tips på spännande läsning!

Påskekrim! Kom till Västra Frölunda bibliotek och mys med påskgodis, quiz och bokvinster. Personalen tipsar om spännande läsning inför påsken! Onsdag 6 april klockan 17-18 Välkomna!

Murakami

Just nu är den japanske författaren Haruki Murakami dubbelt aktuell. Dels har filmen Norwegian wood (som bygger på hans bok med samma namn) nyss haft premiär och dels har radions årliga bokcirkel börjat läsa hans Fågeln som vrider upp världen nu i veckan. Själv har jag sett den fantastiska filmen och läst Kafka på stranden men är väldigt sugen på att läsa mer.

Han skriver som ingen annan och även om man alltid har ett kulturellt filter när man läser författare från andra delar av världen tror jag att han passar oss västerlänningar. Han har bott både i Europa och USA och har översatt författare som Chandler och Salinger till japanska. En kuriositet med Murakami är att han (enligt egen utsago) började skriva efter att ha fått en mystisk uppenbarelse. En röst sa till honom att han skulle börja skriva en roman!

För övrigt händer det en hel del mystiska saker i hans böcker. Talande katter och fiskar som faller ner från skyn. Men man köper det. Som en av bokcirkelns deltagare, Lars Gustafsson uttryckte det: "Är detta en charlatan eller en riktig författare?" Det visade sig att Murakami med råge uppfyller Lars Gustafssons kriterier på vad en bra författare gör. "Han överraskar, fängslar, tjatar inte och är inte förutsägbar." Han har förekommit i spekulationerna kring nobelpriset i litteratur ett antal år. Dessutom är han en hängiven maratonlöpare och har skrivit en bok om löpning, men har sagt i en intervju att han är en "osund själ i en sund kropp"/Anna

Spaning

Någon mer som lagt märke till de extremt långa och svårihågkomna boktitlar och titlar på teaterföreställningar som dykt upp på sista tiden? Alex Schulman tar priset med Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött (titeln är ett Tranströmer-citat). En ganska usel bok som inte levde upp till debuten Tid att älska som renderade Schulman en författarstämpel i pannan av litteraturprogrammet Babels redaktör Daniel Sjölin.

Mitt nästa exempel är: Om nu kärnfamiljen är så jävla fet - varför behöver den då så mycket propaganda? (Profilteaterns föreställning som bygger på Liv Strömqvists seriealbum). Det sista exemplet är namnet på humorgruppen Klungans föreställning tillsammans med Birgitta Egerblad på Dansens hus. Den är lite kortare men ganska vacker tycker jag: Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter. Trots att det är svårt att komma ihåg den exakta ordalydelsen stannar de ändå kvar i det allt snabbare flöde av kulturhändelser som hotar att dränka en stackars mediekonsument och det är förmodlingen det som är meningen..../Anna

Läskigt värre i lagom doser

Mörkersikt av Johannes Källström har landat i mina händer. En novellsamling byggd på skräck, spänning och kaos. Här krockar det vardagliga livet med det övernaturliga och det får hemska konsekvenser för den lilla människan. Här finner man parallella världar, livsfarliga speglar och en kommissarie som berättelserna igenom letar efter sanningen i alla mord och i allt kaos. Låna hem och se vad ni tycker - om ni vågar!/Sandra

Upptäck en kultförfattare från den amerikanska södern!

Jag har upptäckt en väldigt speciell författare som heter Harry Crews. Han är inte känd här i Sverige men i Usa är han kultförklarad. Crews räknas som en av de främsta inom Southern gothic-genren, en subgenre till den gotiska fiktionen, där handlingen uteslutande utspelar sig i den amerikanska södern. Andra kända författare som skriver i genren är Edgar Allan Poe, Cormac McCarthy, William Faulkner och Harper Lee. Typsikt för Southern gothic, liksom för den gotiska litteraturen, är inslag av det övernaturliga, ironiska, extremt ovanliga eller groteska. Ofta frångår emellertid romaner inom Southern gothic det övernaturliga och beskriver istället extrema, störda eller skruvade men realistiska karaktärer och deras öden i den amerikanska södern. Crews säger själv att han vill berätta om ”the blood and the bones” och menar att han vill skala av ytan och ge komplett ärlig och naken bild av människor, deras drivkrafter, rädslor, tankar och handlingar. Handlingen i A Feast of Snakes är ungefär följande: det är november år 1975 och i Joe Lons hemstad Mystic Georgia förbereder man sig för den årliga ormjakten. Den bittre Joe Lon som inte kan se sin fru utan att känna lusten att slå henne bor i en husvagn och försörjer sig på att sälja sprit. En gång hade han världen för sina fötter, då var han en lovande fotbollsspelare och tillsammans med skolans cheerleader, Berenice. Men efter high school lämnar Berenice Mystic Georgia och Joe Lon för att gå på college och läsa franska. Joe Lon vet emellertid att hon kommer att dyka upp under ormjakten och… det är något som ska hända då, det känns i luften, i varje rörelse… Stämningen är atmosfärisk, skruvad och obehaglig. Vill ni lära känna den amerikanska söderns undersida genom linsen av en skarp berättare ska ni läsa A Feast of Snakes! /Elin

Seriehjälte

Min seriehjälte heter Liv Strömqvist och hon har Sveriges skarpaste serietecknarpenna. Er som inte fick biljetter till Whatever love means på Hagateatern (de få föreställningar som återstår är utsålda) kan jag trösta med en annan föreställning som också bygger på hennes serier.

Den heter så mycket som: Om nu kärnfamiljen är så jävla fet - varför behöver den då så mycket propaganda? Det är Profilteatern som kommer till Frölunda Kulturhus den 14 och 15 april under vår seriemånad i april. Båda föreställningarna ifrågasätter den romantiska kärleken och dess konstruktioner. En del av Teater Tamauers föreställning bygger på albumet Einsteins fru, som är en skoningslös berättelse om kvinnorna som var mer delaktiga i de manliga geniernas upptäckter än vi fick lära oss i skolan./Anna

Livstrött man

Liksom Kristian Lundberg (se nedan) tycker sig Jaques Werup tappa i kulturell status i nya självbiografiska Medan jag levde. Ja i själva verket är det inte bara den kulturella statusen Weup tycker sig ha blivit av med, hela livet är på väg att rinna honom ur händerna. I boken spatserar Weup , som fyllde folkpensionär förra året, omkring i sitt lilla samhälle på Österlen, sällskapad endast av ett hjärtbesvär vars komplikationsgrad läsaren aldrig (och kanske inte heller Werup) riktigt blir klar över. Samtidigt funderar han över livet och döden, författandet och musicerandet, Malmö och Paris, familjen och ensamheten, och alla andra kontraster som fyllt hans liv. Det blir till en självömkande och ganska planlös vandring genom livet. Den Werup som mer än de flesta hyllat livsglädjen och närvaron - och som på ett alldeles särskilt sätt kombinerat ord och ton i ett outtröttligt turnerande med ständigt nya scenkamrater - verkar nu känna en avgrundsdjup leda inför livet. Författandet har bara lett till förfrämligande, familjen finns intill honom men känns ändå fjärran. Inte ens hans älskade Paris är vad det har varit.
I backspegeln verkar det egentligen bara ha varit jazzen, medmusikanterna och några få magiska stunder på scenen som gett honom riktig glädje.

Till slut blir boken ändå på ett bakvänt sätt en smula medryckande, till och med upplyftande. Det hade varit lätt att tro att livsglädjen varit Werups signum. Men kanske är det snarare "det djupt kända" som personifierar matthandlarsonen.

Hos Werup blir även ledan till lidelse./Anna

Yarden

Lyssnade nyss klart på Kristian Lundbergs egen inläsning av Yarden från 2009, en självbiografisk roman om Lundbergs egen struliga uppväxt i Malmö. Den är också en äkta arbetarskildring från Lundbergs tid som hamnarbetare på Yarden där han bl a tvättar och parkerar nytillverkade bilar. Jobbet blir hans sen han hamnat på obestånd och strax förlorar han i kulturell status i det malmöitiska kulturetablissemanget. Han var som ung poet en av medlemmarna i Malmöligan där bl a Lukas Moodysson fick sin litterära skolning. Han är också en självlärd man (slutade skolan efter åttonde klass och blev kyrkogårdsarbetare) utan någon akademisk examen. Yarden blev hans stora litterära genombrott som renderade honom Ivar Lo Johanssons personliga pris. Där är han i gott sällskap med bl a Åsa Linderborg, P O Enquist, Jan Myrdal och Sara Lidman. Ordet genombrott är kanske missvisande i sammanhanget eftersom han givit ut ca femton diktsamlingar och anses tillhöra en av sin generations bästa poeter. Så skriver han också en klar och njutbar prosa. I vår kan man se fram mot att läsa uppföljaren till Yarden Och allt ska vara kärlek. Han har också skapat en alldeles egen poliskaraktär vid namn Nils Forsberg som börjar framträda i den annorlunda kriminalromanen Eldätaren från 2004. Yarden har nyss utkommit i pocket för den som gillar det formatet./Anna

Vill du bokcirkla?

"En förunderlig roman som många kommer att älska". Den karakteristiken från Jens Liljestrands recension av Beate Grimsruds EN dåre fri i DN förra året stämmer verkligen in med råge. Romanen har nominerats och prisats, nu senast vann den radions Romanpris 2011.

Det har varit ett nöje att följa lyssnarjuryns diskussioner om de sex nominerade böckerna. I sista omgången fanns Grimsrud, Magnus Florins Ränderna och Peter Törnqvists Kioskvridning 180 grader kvar. Böckerna har växt av juryns diskusssioner och man anar vilka kval de lidit över att behöva välja ut en vinnare. I vår bokcirkel här på biblioteket behöver man inte utse någon vinnare, men vi brukar betygssätta böckerna vi läser. Temat denna termin är barndomsskildringar. Åsikterna om böckerna spretar åt alla håll och det är en fröjd att delta i engagerade bokdiskussioner. Till hösten hoppas vi komma igång med ytterligare en cirkel om intresse finnes. På bibliotekets hemsida finns kontaktuppgifter om man vill anmäla sig . Anna

Ung man inpå livet

Så härligt att få en bok i sina händer som man närmar sig helt förutsättningslöst! Ingen aning om hur jag snappat upp det här boktipset. Jag sugs in i Utan ont uppsåt

och vet inte vart berättelsen om Patrick ska ta vägen. M J Hyland förtätar stämningen och skapar en otrolig spänning i det vardagliga. Man sitter hela tiden med en undran över vart Patricks känslor och tankar ska föra honom. Jag vill inteförsöka mig på att genrebestämma boken. Det känns bra att bara säga: läs den! /Ingrid

En gåtfull vänskap

Jag är i full gång med att läsa En gåtfull vänskap av den japanska författarinnan Yoko Ogawa. Den första av hennes romaner som översatts till svenska. Det är en fin berättelse om en ung kvinna som börjar arbeta som hemhjälp åt en matematikerprofessor. Denne professor har råkat ut för en bilolycka och därav fått en hjärnskada. För honom har tiden stannat runt 1975 och hans minne sträcker sig bara i 80 minuter, sen glömmer han allt igen. Varje morgon när kvinnan kommer till sitt arbete måste hon börja med att förklara vem hon är. Professorn har avverkat hemhjälp efter hemhjälp, men med den nya växer sakta en besynnerlig och fin vänskap fram. Den unga kvinnan har även en 10-årig son och den lilla trion växer varandra allt närmare. Matematiken står i centrum och professorn visar kvinnan och hennes son en ny värld full av matematiska mysterier. Han får dem att se något de inte sett förut och framför allt hur det är att verkligen leva i nuet. /Sandra