Någon mer som lagt märke till de extremt långa och svårihågkomna boktitlar och titlar på teaterföreställningar som dykt upp på sista tiden? Alex Schulman tar priset med Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött (titeln är ett Tranströmer-citat). En ganska usel bok som inte levde upp till debuten Tid att älska som renderade Schulman en författarstämpel i pannan av litteraturprogrammet Babels redaktör Daniel Sjölin.
Mitt nästa exempel är: Om nu kärnfamiljen är så jävla fet - varför behöver den då så mycket propaganda? (Profilteaterns föreställning som bygger på Liv Strömqvists seriealbum). Det sista exemplet är namnet på humorgruppen Klungans föreställning tillsammans med Birgitta Egerblad på Dansens hus. Den är lite kortare men ganska vacker tycker jag: Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter. Trots att det är svårt att komma ihåg den exakta ordalydelsen stannar de ändå kvar i det allt snabbare flöde av kulturhändelser som hotar att dränka en stackars mediekonsument och det är förmodlingen det som är meningen..../Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar