I bibliotekets nystartade bokcirkel har vi haft tema barndomsskildringar under våren. Jag kom att tänka på en fin passage i Lars Lerins självbiografiska En liten konstnär som kom 2009. Där finns en text om hur man såg på barn under tiden för Lars Lerins uppväxtår - själv kände jag igen mig i alla faror som kunde drabba ett barn på den tiden. Hans mamma hade läst en bok som heter Barn i goda händer (utgiven av Aktiv hushållning i samråd med Kungliga medicinalstyrelsen, Statens institut för folkhälsan och 1941 års befolkningsutredning) undrar om min också hade gjort det?
Här ett citat ur Lerins bok: "Jag kom att bli ett väl omhändertaget barn. Jag skulle inte behöva frysa, inte få lunginflammation, blodförgiftning eller stelkramp... Mamma klädde mig varmt. Gick till doktorn för minsta snuva. Hon var så rädd om mig, älskade mig så till den milda grad. Hon var hemmafru. Ett barn kunde lätt falla och slå sig. Eller ramla ut genom ett fönster, stoppa föremål i munnen såsom hårnålar, knappnålar, skruvar mynt. Ett barn måste aktas för vasst och kallt och hett, svaga isar och strömmande vatten, trasiga brunnslock, stillastående bilar, stickkontakter, påsksmällare, pilbågar, luftgevär, traktorer. skördetröskor, läkemedel, cigarettfimpar, rengöringsmedel, skurpulver... Inte sitta i drag, inte leka tändstickor, inte klappa främmande hundar."
Puh - att man överlevde?/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar