Vi får inte veta hennes namn, den kvinnliga huvudpersonen i Christine Falkenlands nya roman Sfinx.
Men ordet sfinx härstammar från gammalgrekiskan och betyder pressa, trycka, strypa, snara åt. Enligt den egyptiska traditionen var sfinxen en storsint manlig varelse medan den grekiska sfinxen var kvinna, förrädisk och obarmhärtig. De som inte kunde svara på hennes gåta måste dö.
En känsla som infinner sig när jag läser Sfinx är instängdhet blandad med olust inför huvudpersonens allt trängre värld. Är hon sjuk? Ibland talar hon om sin tablettkonsumtion.
Boken består av ett antal brev skrivna av den förra kvinnan till den nya hustrun - hennes namn är Claire och hon är ung, vacker och framgångsrik. Vi får aldrig veta om breven någonsin blev avsända....
Men kusliga är dom.Huvudpersonen kryper allt närmare och ringar in sin före detta make och hans nya familj. De har allt hon själv och hennes dotter saknar. Hon ger avunden, denna solkiga känsla, ett ansikte (trots bokens omslag). Läs och rys, eller läs och känn igen dig?
Boken utspelas precis på gränsen till de fina villorna i Askim.../Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar