Lionel Shriver belönades för 5 år sen med Orangepriset för den uppmärksammade boken Vi måste tala om Kevin, som handlade om en skolskjutning . Inspirationskällor var amerikanska skolmassakrer och Shrivers personliga beslut att inte skaffa barn. Nu har jag lyssnat på hennes (ja Lionel är en hon fast jag länge trodde att hon var en man. Sen läste jag att hon i femtonårsåldern bytte namn från Margaret Ann till Lionel. En eventuell efterkonstruktion är att namnbytet berodde på insikten att mäns karriärer gynnas i de flesta branscher). Hur som helst, nya boken So much for that handlar om en familj där hustrun Glynis drabbas av en mycket ovanlig cancerform orsakad av den asbest hon kommit i kontakt med i arbetet som konstnär. Hennes man Shep har genom att sälja sitt företag blivit rik och planerar för en avslappnad tillvaro på paradisön Pemba i Indiska Oceanen utanför Tanzanias kust. Shep är fast besluten att lämna hemlandet för gott (även om ingen i familjen följer med), när de drabbas av cancerbeskedet. Glynis saknar egen sjukförsäkring och Shep tvingas skrinlägga sina planer på en sorglös framtid. Sakta men säkert äts deras förmögenhet upp av Glynis många läkarbesök och dyra mediciner....
Boken är en hänsynslöst uppriktig skildring av hur ett förhållande både stressas och stärks av allvarlig sjukdom. Shriver hymlar inte med förbjudna känslor och det visar sig att även denna bok har verklighetsbakgrund. När jag googlar henne hittar jag en lång artikel i The Guardian där hon skriver om hur hon svek sin bästa vän som dog av samma ovanliga och obotliga cancerform som Glynis i boken. Romanen är också en svidande vidräkning av det amerikanska sjukförsäkringssysstemet och ställer den obehagliga frågan hur mycket är ett liv värt egentligen? Den bjuder också på ett oväntat men vackert slut/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar