Missar sällan ett program från SR:s Biblioteket. Alltid är de på hugget och introducerar aktuella författarskap som t ex Kristina Sandberg och Sigrid Combüchen. Senast fastnade jag för ett program under rubriken: På spaning efter den läsare jag är. Programledarna Louise Epstein och Anna Tullberg presenterade sina läsarpersonligheter, den ena långsam och den andra snabb, kanske t o m för snabb? Kan man läsa för fort eller för långsamt? Vilka böcker passar att läsa långsamt och när får man läsa snabbt? För det mesta ger det sig, texten själv visar vägen. (Själv tycker jag det finns ett ganska självklart samband mellan att läsa snabbt och sedan inte minnas så mycket av boken. Bäst minns man säkert om man pratat om sin läsupplevelse med någon annan eller bearbetat den på annat sätt). I programmet intervjuas både hjärnforskare och författare. Är det t ex möjligt att återerövra barndomens suveräna läsart där man fullkomligt försjunker i sitt läsande och glömmer tid och rum? Det är ju dit man längtar, men bara någon enstaka gång lyckas återvända. Kanske i någon extra tjock volym under semestern när man har har härligt obruten lästid framför sig.
I programmet får man också reda på varför det inte ansågs nyttigt att läsa romaner på 1700-talet: Man kunde få för höga förväntningar på livet! Varning alltså alla bokläsare./Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar