Starkt

Vilken härlig känsla det är när boken man läser är ofantligt bra och välskriven. När man inte kan sluta läsa för det är så spännande, gripande, engagerande...Som ni säkert förstår ska jag nu berätta om just en sådan bok. Det är Bengt Ohlssons senaste roman Kolka. Ohlsson är en väldigt god berättare och gör här ett otroligt starkt porträtt av en tonårsflicka och hennes inre tankar, både stora och små. Denna huvudperson, tonårsflickan, flyttar med sin pappa från hemlandet Lettland till England. Anledningen är att pappan har gift sig med en engelsk (förmögen) kvinna och de flyttar in med henne och hennes dotter i deras stora flotta hus. Allt borde vara som en saga. Hon har nu en styvmor och styvsyster som verkligen tycker om henne och är så snälla man kan vara, ett fint hus att bo i, en fin skola att gå i och en pappa som verkar lycklig med sitt nya liv. Men inuti gror hennes tankar och hon kan inte riktigt släppa tanken på hennes riktiga mamma som övergav henne när hon var liten och hon känner en ilska mot människorna i det nya landet. De verkar snälla, men hon vet att det bara beror på att de ser henne som en fattig stackars öststatstjej, som inte heller behärskar språket på samma sätt som dem. Tankarna som gror växer sig starkare och starkare och leder till onda planer.
Ja, det är så bra berättat och Ohlsson gestaltar osäkerhet och oförmåga att ta emot snällhet med en enorm säkerhet. Någonstans i boken kan man läsa, appråpå snällhet:

Det kanske påminner oss om sånt som vi har saknat. Sånt som vi hade rätt till men aldrig fick.
/Sandra