I dessa nobelpristider har jag just avslutat Hetta av min favorit Ian McEwan. Nej jag menar inte att McEwan borde fått nobelpriset, inte än. Däremot är huvudpersonen i hans senaste roman Hetta en liten fet otrevlig nobelpristagare i fysik. Professor Beard är hemfallen åt mat och dryck och mycket dålig på att behärska sina impulser när det gäller livets njutningar. (För att vara så otrevlig har han lyckats lägga beslag på oväntat många vackra kvinnor.) Boken kom ut på svenska i våras och många recensenter är besvikna på McEwan. Liksom deras brittiska kollegor som annars brukar höja McEwan till skyarna. Boken är nämligen en klimatfars och liknar inte det McEwan brukar skriva om. Får man verkligen skriva så här? Gabriella Håkanson på radions Obs tycker det. Som hon formulerar det: "den hedonistiska livsnjutaren professor Beard får gestalta allas vår oförmåga att handla i klimatfrågan".
Intrigen är tragikomisk: Beard har inte presterat någon viktig forskning att tala om sen han fick nobelpriset i relativt unga år. Genom ohederliga metoder lyckas han tillskansa sig en ung (men svåruthärdlig) forskares intressanta teorier om artificiell fotosyntes. Den unge forskaren är Beards frus älskare och dör under ett trivialt fall efter att han snubblat på en uppstoppat isbjörn i Beards hem. För att inte bli beskylld för mord fabricerar Beard en historia och spåren leder mot en annan av hustruns (mycket svartsjuke) älskare. Beard startar ett företag och blir rik på uppfinningen som ska lösa världens energibehov på ett smidigt sätt. Ni förstår - så där rullar det på. Underhållande så klart men inte riktigt i nobelpristagarklass. Än. Min absoluta McEwan-favorit är annars Lördag. Ett måste om man inte redan läst den!/Anna
Intrigen är tragikomisk: Beard har inte presterat någon viktig forskning att tala om sen han fick nobelpriset i relativt unga år. Genom ohederliga metoder lyckas han tillskansa sig en ung (men svåruthärdlig) forskares intressanta teorier om artificiell fotosyntes. Den unge forskaren är Beards frus älskare och dör under ett trivialt fall efter att han snubblat på en uppstoppat isbjörn i Beards hem. För att inte bli beskylld för mord fabricerar Beard en historia och spåren leder mot en annan av hustruns (mycket svartsjuke) älskare. Beard startar ett företag och blir rik på uppfinningen som ska lösa världens energibehov på ett smidigt sätt. Ni förstår - så där rullar det på. Underhållande så klart men inte riktigt i nobelpristagarklass. Än. Min absoluta McEwan-favorit är annars Lördag. Ett måste om man inte redan läst den!/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar