Svantjuvarna

Jag har just tagit mig igenom Svantjuvarna av Elisabeth Kostova. En mäktig bok, både till sidantal och innehåll. Vilket arbete författaren måste ha lagt ned i den här romanen! Den är som en vandring genom ett gediget konstmuseum. Har man tid och ork är detta boken för dig, om inte kanske en annan bok är att föredra. Det är inte en roman som man skyndar sig igenom. Handlingen förs sakta framåt, noggrant och suggestivt.

Den vackra drottningen Leda som förfördes av Zeus, gestaltad av en svan, har genom tiderna flitigt använts som motiv för olika konstnärer. Detta är på något sätt kärnan i Svantjuvarna. Som läsare pendlas man mellan nutid och sent 1800-tal. Robert Oliver, en känd och begåvad konstnär, är navet i boken. Det är kring honom allt kretsar, även om han själv är något frånvarande i historien. Han är en passionerad , men egensinnig, man som bokstavligen lever för konsten. Hans passion blir till febrig besatthet och han hamnar hos den framgångsrike psykologen Andrew Warlow efter ett sammanbrott. Detta sammanbrott urartade på National Gallery of Art där han försökte förstöra en impressionistmålning. Marlow försöker komma underfund med vad hans patient mår så uppenbart dåligt över. Men Robert tiger. Och tiger. I desperation söker Marlow till slut svaren hos Roberts före detta hustru, samt hans före detta flickvän. Men det finns en kvinna han inte får tag på. En kvinna som Robert porträtterar med besatthet dag efter dag, natt efter natt.

Det är stark passion, åtrå, besatthet och konst, konst, konst./Sandra