Tänkte tipsa om en bok som berör utan att vara särskilt storslagen, som är både hård och mjuk och som beskriver verkligheten utan krusiduller men ändå är poetisk. Morbror Knuts sorgsna leende, skriven av Katarina Kieri. En fin berättelse om att växa upp och hitta sin identitet. Långt upp i Norrland bor Karla med sin mamma. Mamman är från Byn där man talar finska, men bor med Karla i Staden där man talar svenska. I Staden är Karla flickan från Byn. I Byn är Karla flickan från Staden. "Bry dig inte om" är mammans stående replik till Karla. Men Karla bryr sig. Hon längtar efter närhet och kärlek, men biter ihop och låter sällan tårarna falla. Det gör inte rejäla människor. I Byn bor morbröderna Brynolf och Knut. De kommer då och då till Staden och besöker Karla och mamman. De sitter rejält vid köksbordet och levererar sina sanningar. Karla tycker så mycket om dem, speciellt Knut som målar så vackert och blinkar ömt mot henne i smyg. Åren går och dessa "sanningar" förvandlas sakteliga till bittra fördomar. Karla börjar mot sin vilja att skämmas för sina släktingar. Det är svårt när man måste försvara det ena för det andra.../Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar