Elin Boardys senaste!

Det är tiden precis efter andra världskrigets slut. Då det nygifta paret Annie och Laurids bestämmer sig för att spendera sin bröllopsresa i Malaya, Sydostasien, där Laurids samtidigt kan genomföra sin läkarpraktik, frågar kartriterskan Elly sin lillasyster Annie om hon får följa med. Det är ett sällskap på fem personer som beger sig till Malayas djupa, sjudande djungler. De möts av en kolonial ordning med tennisspel och drinkar. Men ute på plantagerna håller något på att hända. Elly iakttar männen, att de bär vapen och pratar förtroligt med varandra. Själv är hon en vit kvinna, en som ska skyddas. Hon ser sin syster finna sig till rätta i hustrurollen, själv känner hon sig begränsad, utanför. Att männen har något hon själv också vill få tillträde till, uppleva. Den snäva kjolen hindrar henne från att röra sig som hon vill. Att kunna gå med stora steg, att kunna springa som när hon var barn. Hon dras mot det vilda, mot djungeln och hon dras till Laurids barndomsvän, den rebelliske och mystiske Niels, som istället för att spela tennis gärna drar sig undan med en bok. Elly har ständigt sitt skissblock och sina pennor i beredskap. Med tiden förändras teckningarna, människorna runt omkring henne visar nya sidor av sig själva, ett skal försvinner och därefter ett annat. Ljuset faller på ett nytt, annat sätt på dem och hon ser något hon inte tidigare sett. Något faller inom henne, något annat byter plats, hennes blick förändras. Åh – Mot ljuset är en otroligt fin skildring av en ung kvinnas utveckling! Läs den!/Elin

Deckarfavoriter

I förrgår lyssnade jag på Sara Kärrholm och Kerstin Bergman från Lunds universitet. Sara har skrivit avhandling om pusseldeckaren i Sverige på femtiotalet och Kerstin har forskat om deckare och naturvetenskap förutom att de förstås gillar att läsa deckare. De har nyss kommit ut med en blivande bibel (?) för deckarvänner. Den heter Kriminallitteratur och handlar om deckarens subgenrer. Efter varje kapitel tipsar de om tio läsvärda deckare inom varje genre och ger dessutom litteraturhänvisningar för specialintresserade. (De påpekade att deckarläsarna ofta är mycket kunniga inom sitt område!) Förutom mer självklara genrer som pusseldeckaren, den amerikanska hårdkokta deckaren, polisroman och thrillern (politisk och psykologisk) tar de upp rättegångsromanen, antikriminalberättelsen och journalistdeckaren. De avslutade med att ge oss i publiken sina allra bästa deckartips: irländska Tana French som skriver psykologiska thrillers med komplexa karaktärer. Danska Sissel-Jo Gazan som skriver psykologisk/vetenskapliga deckare. Orättvist bortglömda H K Rönblom. Inga Thelander (inte många bibliotek har kvar dessa deckare från femtio- och sextiotalen) som antagligen var före sin tid och skrev om en Martin Beck innan Sjöwall Wahlöö gjorde det! Slutligen tyckte de att unga Christoffer Carlsson karaktär Vincent Franke var en ovanligt nyanserad skildring av en heroinist. Låter som utmärkta tips inför hängmattesäsongen tycker jag./ Anna

Koreansk film - Kulturkrock?

Putslustig Katastrof
I går kväll såg jag den Koreanska filmen Tidvågen, en katastroffilm (gillar sådana..) den handlar om en stor tsunami som drabbar en kuststad i Korea. Mycket intressant och full med information om en annan kultur. För det första så är personerna i filmen väldigt tempramentsfulla de skäller och slåss mest hela tiden. Och det är inte de manliga slagskämparna som är värst utan äldre damer. Utan förbehåll ger de sig på både den ena och den andra under hysteriskt skrikande. För att inte tala om tjejer de verkar helt ohämmat skrika och banka på killarna... Ja det kan ju vara något man i vissa fall vill göra men avstår ifrån för att undvika konsekvenserna.

Man får följa några personer och deras varierande problem innan tsunamin kommer och sköljer över staden och tusentals människor drunknar. Det hela är väldigt tragiskt och tyvärr verklighet idag, men det absolut konstigaste är att vissa scener samtidigt är lite lustiga. Man får se när en av huvudpersonerna som är lite osympatisk drabbas av vågen på en bro och han är liksom lite clownaktig snubblar och ser komisk ut. Det är lite lustigt, något som man kan skratta åt, mycket märkligt för en västerländsk tittare. hela filmen känns hysterisk, det är så mycket känslor, tydliga och högljudda. Men som sagt en kulturkrock.

Obs! Detta är vad denna filmen säger mig om Korea ingen tillförlitlig information alltså.

/Åsa

Vill du låna den på biblioteket beställ här.

Stockholm läser Norrtullsligan av Elin Wägner

2011 läser Stockholm Elin Wägners Norrtullsligan. Tanken är att man ska få en hel stad att läsa samma bok och att staden sedan blir som en stor bokcirkel med aktiviteter, såsom föreläsningar, filmvisningar och stadsvandringar, kopplade till bokens teman och miljöer. För några år sedan, kanske minns ni, så genomförde vi i Göteborg ett sådant projekt och läste Simon och ekarna av Marianne Fredriksson. Det är en otroligt fin idé, att vi i samma stad läser samma bok ungefär samtidigt och sedan möts och pratar om den, tycker jag! Vi, jag och mina vänner i en bokcirkel jag är med i, kände att vi ville vara med på ett hörn här i Göteborg nu när Stockholm läser Norrtullsligan och har just läst denna kvicka och ironiska roman (från 1908!) om fyra unga arbetande kvinnor som under förra sekelskiftet hyr två rum av en änka på Norrtullsgatan i Stockholm. Det är Eva, som längs sin långvägg i det ena av rummen (vilket hon delar med romanens berättare: Pegg) har installerat sig med en bred ottoman ovanför vilken hon hängt en inskription med orden: Män må icke under någon förevändning taga plats i damkupé!, och det är Emmy som har slitit ut sig på sitt lågavlönade arbete och som, efter att ha gått på ett antal nitar, gett upp hoppet om förändring, och det är Baby (”lilla babybarnet”) som ännu inte lärt sig livets hårda läxa men vars utveckling vi får följa. Romanens berättare heter Elisabeth men kallas för Pegg och hon har en ”liten pys” att ta hand om... Till en början hade jag en pilsnerfilms tjenare-tjenare-röst i huvudet när jag läste men snart blev berättelsen mycket levande för mig. Tänk att romanen gavs ut 1908, 13 år innan kvinnor fick rösträtt i Sverige! Och att det ändå går att känna igen sig i så mycket och att berättelsen blir så levande och spännande. Om ni inte redan gjort det, måste ni helt enkelt läsa Norrtullsligan av Elin Wägner (lånar ni pocketversionen får ni även ett roligt och träffande förord av Annika Lantz) och kika också gärna in på Stockholm-läser-bloggen för att se vad som är på gång däruppe. /Elin

Tidsresa

Kärleken i Julia Anderssons liv är skriven av Åsa Moberg och är en självbiografisk tidsresa direkt tillbaka till sextiotalet med gröna vågen, solidaritetsarbete, demonstrationer och det hele.
Boken är Åsa Mobergs förstlingsverk (skriven 1973-74?) och utgiven först nu efter att ha blivit liggande i gömmorna. Det är fascinerande att få direktkontakt med den här tiden utan att texten redigerats så värst mycket. Jag får lite Maken-feeling av den och det är ett bra betyg! (Gun-Britt Sundströms klassiska förhållanderoman från 1976). Det är en ung kvinnas resonemang kring kärlek, sex, tvåsamhet och hur man bör leva. Hon är hälften så gammal som sina båda män : Rune och Hubert, bägge män med pondus och makt. Speciellt den senare som nödtorftigt är maskerad till chef för Moderna museet men i själva verket ska föreställa Harry Schein, chef för filminstitutet vid den här tiden. Själv är hon framgångsrik textilkonstnär med många järn i elden. Lustigt nog bärs hon inte fram av något kvinnligt systerskap - det som man gärna förknippar med tiden. I stället är det hennes två manliga mentorer som ger stöd och uppmuntran. Hennes ungdom och skönhet tycks inte ha varit någon nackdel även om hon säger sig längta efter att bli äldre och slippa bli betraktad som en brud. Jag tycker inte att kärleksaffären med Hubert Meyer är så värst spännande - det är som sagt tidsandan och atmosfären som bär fram den här boken. För den som är nyfiken på att läsa mer om romanen så har Dagens Nyheter haft den i sin läsecirkel./ Anna

Det broderade hjärtat

Mitt namn är Frasquita Carasco. Min själ är en nål. De sidor du kastade ut i öknen finns här samlade på nytt, bundna i en bok som du kan slå igen för all evighet om min historia. Soledad, min flicka, känn denna vind mot ditt ansikte. Det är min kyss. Den jag aldrig gav dig.

Det broderade hjärtat av Carole Martinez är hennes skönlitterära debut. Romanen har belönats med 9 priser. Martinez spanska farmors historier om sin mormor, Frasquita Carasco, har inspirerat henne till debutromanen. En roman om generationer av döttrar. Frasquita, sömmerskan med de magiska fingrarna, kan åstadkomma mirakel med sin sytråd. Ett broderat hjärta kan börja bulta, ett trasigt ansikte kan bli helt igen. Och med hennes böner kan kropp och själ åter få liv. Frasquita får fem barn, fyra döttrar och en son. Efter att hon blivit bortlovad i spel av sin make flyr hon med sina barn och en lång och mycket ansträngande vandring tar sin början. Soledad, Frasquitas yngsta, tar på sig som sin livsuppgift att skriva ned sin mors otroliga levnadsöde efter hennes död. Ett liv som är fyllt av både sorg och glädje och inte minst magi. Det är detta liv tillsammans med hennes döttrars som vi läsare får ta del av.
Mina känslor inför denna roman är inte riktigt samstämmiga. Å ena sidan är det en sinnlig berättelse som faktiskt berör på sina ställen, inte helt olik Isabel Allendes romaner, å andra sidan haltar den rätt rejält. Det kan vara den svenska översättningen som inte gör den rättvisa. Jag kan tänka mig att det flyter bättre på sitt originalspråk, franska. Men visst, jag får erkänna att mitt bland allt det svulstiga så berörde slutet mig och en litet tår letade sig upp i ögat. Dock är jag ju lite lättrörd! Läs och se vad du tycker!
/Sandra

En lycklig barndom

Radhusdisco av Morgan Larsson

Det här är något så ovanligt som en lycklig barndomsskildring. Den utspelar sig på 80-talet i Trollhättan och tidsmarkörerna är tydliga, som när de för första gången får se på film i en Moviebox... kommer ni ihåg dem? Boken är skriven av radioprofilen från P3 Morgan Larsson som jag gillar jättemycket han är ju bara för go :) så den här boken ville jag läsa!

Här finns ingen ångest eller misshandel, bara lite vanlig "barnoro"och osäkerhet inför livet och kompisarna.

Morris, huvudpersonen är en charmig och grubblande pojke.

Han är till en början helt inne i lekens värld och det ger mig små minnesglimtar från min barndom om hur viktig leken var.

Sedan kommer mellanstadiet med den karismatiske läraren "Cliffhanger" som trollbinder klassen med sina historier och varnar för det hemska grupptrycket som ska anfalla dem i högstadiet.

När klassens tuffaste tjej plötsligt vill vara ihop med Morris (inte Linus som varit det självklara förstahands valet tidigare) då börjar tonårslivet komma närmare, med sina första förälskelser och hångel med hundgny..

Boken är inte så kul att man gapskrattar men det är charmigt, gulligt och mysigt nästan hela tiden. En bra debut som värmer.

/Åsa

Ät mig!

Utgivningarna på Sekwa förlag gör mig sällan besviken. Så inte heller denna gång. Jag kan varmt rekommendera Ät mig av Agnès Desarthe. En riktigt mysig historia med fler djup än vad man inledningsvis anar. I centrum står Myriam, en kvinna i 40-årsåldern, som en aning vilsen men dock full av idéer öppnar restauranten Chez moi. Ett namn som bokstavligen menas hemma hos mig, då Myriam både bor och arbetar där. Bland all matlagning och allt slit anar man att något har hänt tidigare i hennes liv. Vad vet man inte till en början, men succesivt klarnar bilden och fram växer jobbiga minnen och sårade känslor. Riktigt varmt och rörande. En annorlunda feelgood-roman med djup!/Sandra

Snurran med "Svåra känslor"

Nästan längst in i Västra Frölundas bibliotek, vid poesi- och dramatikhyllorna, finns just nu en snurra med skylten ”Svåra känslor”. På den kan ni hitta böcker som sätter ord på det svåra, smärtsamma och problematiska. Två böcker som jag brukar sätta på snurran och som jag tycker är bra är Cecilia von Krusenstjernas En spricka i kristallen och Janet Frames Mot ännu en sommar. En spricka i kristallen handlar om hur det kan vara att växa upp i en ytlig överklassmiljö, där karriär, social status och utseende betyder allt, och känna sig fullständigt malplacerad. Berättelsen skildras genom huvudpersonen Suss, som är äldsta dottern i den ytterst välbärgade göteborgsfamiljen Silvercrona. Suss slits mellan viljan att bli bekräftad av sin familj och en önskan att gå sin egen väg. När hon prövar att söka sig till andra sociala kretsar bemöts hon emellertid av fördomar då hon ses som ett bortskämt rikemansbarn. Den andra boken jag vill rekommendera är Janet Frames Mot ännu en sommar. Boken skrevs redan 1963 men författaren ansåg den då för privat för utgivning. I centrum står den 30-åriga Nya Zeeländska författaren Grace Cleave som lever ett isolerat liv i London. Då hon får en inbjudan av några bekanta, en journalist och hans fru, att tillbringa ett veckoslut på deras landställe tackar hon, trots att tanken på en sådan social situation ger henne onda aningar, ja. Romanen är en plågsam och vacker skildring av hur det kan vara att inte kunna låta sig själv vara i fred utan att ständigt kritiskt recensera sig själv i mötet med andra människor, och hur det kan vara att känna sig mer som en alienerad flyttfågel än som en social varelse. /Elin

En fager mö av Joyce Carol Oates

16-åriga Katya Spivac är den fagra mön i Oates senaste roman. En tjej som kommer från arbetarkvarteren i New Jersey där man lever hårt utan sociala skyddsnät. Hon börjar arbeta som barnflicka hos en välbärgad barnfamilj vid en kuststad, miljöer som är henne totalt främmande. En dag i parken får den gamle konstnären Marcus Kidder upp ögonen för henne, lockad av hennes Lolitaframtoning, ung, oskyldig och utsatt, som kan vara föremål för hans konst. Han bjuder in henne till sitt slottliknande hem och Katya blir bländad av allt det vackra. Det som hon trott vara onåbart finns nu inom räckhåll. Likt en spindel i sitt nät lockar konstnären in henne längre och längre...

Jag är ett stort fan av Oates men är inte denna gång blown away som jag annars brukar vara. Men visst är det en bra historia, inte minst att Oates ännu en gång visar så effektivt det utsatta i att vara det kvinnliga objektet. Låna hem och se vad du tycker!/Sandra

2011 års bästa serialbum?

Nyligen blev nomineringarna till Urhunden klara. Bland alla fina litterära priser finns det alltså ett pris som delas ut till årets bästa svenska respektive översatta seriealbum. Seriefrämjandet delar ut och i juryn finns bla Dick Harrison, historieprofessorn och Kristiina Kolehmainen från Serieteket i Stockholm. Nominerade till 2010 års bästa originalsvenska seriealbum är:
Malin Biller: Om någon vrålar i skogen; Fabian Göransson: Inferno; Karl Johnsson: Maria från Ulthar; Ola Skogäng: De förlorade sidornas bok och Liv Strömqvist: Prins Charles känsla.Till 2010 års översatta album är dessa nominerade:
Svalornas lek av Zeina Abirached; Aya från Yopougon av Marguerite Abouet/Clement Oubrerie; Uppskovet av Gibrat; Katten och kimonon av Nanzy Pena och Ankomsten av Shaun Tan (vars författare fick det prestigefulla ALMA-priset tidigare i år). De fyra första albumen är översatta från franskan vilket inte är så konstigt med tanke på seriens ställning i det franska språkområdet. Mina favoriter är Prins Charles känsla och Svalornas lek. Vilka som vinner får vi reda på under våren./ Anna

Till varje pris av David Baldacci

Väldigt spännande deckare som handlar om Mace Perry, f.d. polis som blev dömd för ett brott hon inte begått.Någon hade gillrat en fälla.Efter frigivning har hon ett enda mål, att få tag på de som gjort detta mot henne, det är hennes enda chans att få tillbaka polisbrickan
Vi följer med henne på hennes resa till upprättelse
En riktigt bra deckare med oväntade inslag får man säga...

Birgitta

Gatuliv och berömmelse

Under stjärnorna är en svensk dokumentärfilm om 17- åriga Frieda Darvel, ett gatubarn i Kapstaden som mot all förmodan blir stjärnan i Popstars (ett program liknande Idol). Från att ha levt på gatan blir hon stjärna över en natt. Dokumentärfilmarna Titti Johnson och Helgi Felixson har följt hennes kamp att komma bort från gatan och livet som hemlös. Under tävlingens gång vill alla hjälpa till. Och alla vill höra henne sjunga. När väl tävlingen är över blir tongångarna annorlunda och ingenting händer. Frieda återgår till det liv hon levt de senaste fyra åren; på gatan. Titti och Helgi bjuder med henne till Sverige, för att få henne på fötter igen och för att hon ska få något slags perspektiv på det liv hon lever. Men gemenskapen hon har med de övriga på gatan drar och saknaden efter sin pojkvän, som även han bor på gatan, likaså. Trots att hon har det bra i Sverige, på ett sätt som är henne obekant, kan glädjen inte misstas när hon återvänder till de sina på gatan i Kapstaden. Ger eftertanke i allra högsta grad!

Här på Västra Frölunda bibliotek kan du låna denna rörande film. Ta också en titt på våra övriga dokumentärfilmer!/Sandra

Om inte nu så när

Lyssnade just klart på Annika Thors Om inte nu så när i Marika Lagercrantz fina inläsning. Gillar verkligen den atmosfär en bra inläsare kan tillföra en bok! (En nackdel med lyssnandet är att det kan vara svårt att hitta tillbaka till rätt ställe om man skulle råka vara lite okoncentrerad, vilket händer allt som oftast).
Boken utspelas i förkrigstidens och de första krigsårens (andra världskriget) Sverige.
Man får följa ett ganska stort antal personer både flyktingar och svenskar. Det handlar mycket om hur exil och ovisshet kan bryta ner en människa men också om hur makthavare påverkas av sin position. En myndighet som satt på mycket makt vid den här tiden var Utlänningsbyrån (föregångare till invandrarverket). Ett ja eller ett nej från denna myndighet var lika med framtidshopp eller hopplöshet. Sverige var inte generösa med att låta judiska flyktingar stanna i landet. Det dröjde halvägs in i kriget innan man slutade utvisa människor till en säker död. Detta beskrivs även i Stephan Mendel Enks Tre apor som jag råkade läsa i anslutning till Annika Thors bok. Mendel Enk är betydligt mer rapsodisk i sin stil - men effektiv ändå: "I början av varje år gick de till utlänningspolisen på Spannmålsgatan och ansökte om uppehållstillstånd. Ibland möttes de av noggranna ämbetsmän som med uttryckslös nit gick igenom deras ärende. Ibland av pratgalda skämtare som gjorde en liten föreställning av mötet, kallade in kollegor som publik och höll sig för näsan så länge de var i huset. Morfars pappa jobbade som dörrförsäljare. Ett år meddelade polismyndigheten att de funnit tveksamheter i hans redovisning och att han därför skulle utvisas, tillsamman med sin hustru. Han sköts bara någon vecka efter ankomsten till Prag. Mamman hamnade i Theresienstadt.
Bakom Annika Thors bok ligger mycket research och tillgång till nytt forskningsmaterial och en av huvudpersonerna Anton Cohen är också journalist. I en slags ramberättelse framgår att det är hans dotter som för pennan i boken. Ibland kan kanske Thors vilja till redovisande av hur det stod till i Sverige vid den här tiden ta över själva gestaltandet men jag tycker att det är en väldigt viktig bok inte minst idag. I svts litteraturmagasin Babel (den 28 april) pratade man om floden av böcker om världskriget som aldrig tycks ta slut. Däremot menade Ola Larsmo att Sveriges roll under kriget är märkligt lite skildrad i den svenska skönlitteraturen. / Anna