Nina Sayers (Natlie Portman) är en hårt arbetande och extremt ambitiös ballerina som bor med sin mamma (Barbara Hershey), en före detta balettdansös som aldrig blev prima ballerina och som dedikerat sitt liv åt sin dotter och dennas karriär. När ballettens stora stjärna Beth (Winona Ryder) anses förbrukad och får lämna scenen och det tillkännages att baletten Svansjön ska sättas upp och rollbesättas, ser de yngre ballerinorna, däribland Nina, sitt livs stora chans. Huvudrollen de tävlar om är dubbel, den som får den måste kunna spela både Odette, de fragila vita svanen och Odile, den förföriska svarta svanen. Men den geniförklarade manlige koreografen, spelad av Vincent Cassel, anser Nina vara för pryd och kontrollerad för att kunna gestalta den sensuella och odygdiga svarta svanen. I den nyanställda ballerinan, Lilly, (Mila Kunis) ser Nina det hon själv saknar av lättsam förföriskhet.
Filmen kallas för en psykologisk thriller men likheterna med skräckgenren är påfallande. Den skakiga handkameran, den klaustrofobiska närheten till huvudpersonen Nina, hennes andetag som känns så nära som om hon vore i rummet och de plötsliga skräckscenerna: ett vitt ansikte på ett ögonblick alldeles alldeles nära, eller när realismen viker sig för Ninas inre värld. Det är obehagligt och det är bra, riktigt bra. Ett stilistiskt och visuellt mästerverk. Inte för att jag är förvånad, regissören, Darren Aronofsky, är även regissör till Requiem for a dream och The Wrestler som båda är starka filmer. Liksom The Wrestler, skildrar Black Swan scenens dragningskraft och scenens baksida. Båda filmerna ger originella, närgående och starka porträtt av människor som ger sina liv åt scenens ljus. /Elin
För att reservera Black Swan, klicka här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar