Har nu lagt ifrån mig del 2 av norsk-svenska Karl Ove Knausgårds romanprojekt Min kamp som redan fått enorm uppmärksamhet i både Norge och Sverige. Böckerna har liknats vid Lars Noréns dagböcker och skapar faktiskt ett liknande sug efter mer: Hur tänker den här mannen? Suget är såpass stort att jag ställt mig i kö på de återstående delarna som än så länge bara finns på norska. I del 1 skildrar han sin barn- och ungdom och främst förhållandet till den förhatlige fadern och dennes tragiska död orsakad av alkoholism av den mest självdestruktiva sorten. I del 2 är vi framme vid fly(k)tten till Sverige där han snabbt bygger upp ett nytt liv med en hel familj och författarframgångar. Han är hemmamannen/författaren som bryter tabuet att skriva om sina barn. Han skriver också om hur han hatar varje ögonblick då han inte får sitta i avskildhet och skriva. Han är det manliga geniet som måste försaka skapandet och istället ägna sig åt kvinnligt tråkiga sysslor. Varför är detta så fascinerande läsning? En av förklaringarna är säkert att man undrar hur han klarar att upprätthålla balansen till sitt eget rum när allt tycks vara så självutlämnande? Men det är ju trots allt en roman.... Första delen inleder med en fenomenalt vacker mening. Kolla in den! Den fjortonde augusti kommer han att framträda som sommarpratare i sveriges radio ./Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar