Jag håller på att läsa den självbiografiska boken, Det du inte såg av Patrik Sjöberg och Markus Lutteman. Den är ju både ihjälkramad och kanske uttjatad. Men för mig ger den ytterligare en dimension. Jag är jämngammal med Patrik och var själv aktiv friidrottare dock inte i samma klubb men i en annan anrik Göteborgsklubb GKIK (Göteborgs kvinnliga idrottsklubb). Många var de kvällar jag efter skolan åkte till Slottsskogsvallen för att träna och då fanns oftast även Patrik Sjöberg där och hans tränare och styvfar Viljo Nousiainen. Vad jag minns så var de två inga direkt trevliga typer utan som boken berättar, ilskna och allmänt arroganta. De var stjärnorna och vi andra...
Jag, en liten 15-åring var rent av lite rädd för dem. Det var ofta bråk och sura miner. Så när Patrik berättar om de sexuella övergreppen och de motsägelsefulla känslorna han hade för sin styvfar så förklarar det en hel del för mig om varför det var som det var. För å ena sidan var han ju utsatt för övergrepp, men också helt beroende av Viljo för att nå sitt mål, att bli bäst inom höjdhopp. Och som tränare var Viljo bra kanske den bästa. Boken handlar även om allt annat runt omkring idrotten, så som Patriks stökiga uppväxt och dåliga relation till sin biologiska pappa och hans vilda festande runt om i världen.
Patrik Sjöberg är en rebell han skiter i vad andra tycker och går sin egen väg och hela boken genomsyras av hans attityd och det känns äkta. Sen kan jag njuta av att läsa om detaljer och rekordförsök hit och dit för jag är invigd och kan fortfarande mina egna tider och andras (det var 30 år sen jag la av..).
jag tycker att det är modigt och starkt av Patrik, att dock efter Viljos död, avslöja allt om de sexuella övergreppen och på så sätt dels antagligen bearbeta sin egen smärta men också starta en debatt som idrottssverige behöver. Läs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar