I princip har jag alltid hållit med om att novellen är ett fantastiskt format. Först på sistone har jag också praktiserat denna insikt. Ja, jag vet att jag inte är ensam om att läsa noveller just nu men dock: måste få falla in i hyllningskören till Alice Munroes lov. Om man bara ska läsa en bok i höst är det verkligen För mycket lycka, hennes noveller innehåller lika mycket som en annan författares romaner. Hon har kallats "en modern kanadensisk Tjechov" och hon skriver lågmält om omvälvande tillstånd. Hennes stil liksom smyger sig på en utan stora åthävor. Plötsligt har tre barn mördats av sin far och moderns förtvivlan skildras så här i novellen Dimensioner (som ingår i För mycket lycka): "Efter en tid stoppade Doree allt hon kunde komma åt i munnen. Efter jord och gräs blev det lakan eller handdukar eller de egna kläderna". Det är allt - men någon som helst svårighet att föreställa sig hennes förtvivlan har man inte.
Munroe har ägnat hela sitt författarskap åt novellen (fast en roman har hon faktiskt skrivit) och hon visste redan som tolvåring att det var författare hon skulle bli. Minnen är centrala i hennes författarskap. Hon tilldelades Bookerpriset 2009 och en del tippar henne som nobelpristagare. Nu ska jag fortsätta att läsa Kärlek, vänskap, hat och hoppas att den är lika fantastisk!/Anna
Fantastiskt fint skrivet om en författare jag nu längtar efter att läsa!
SvaraRadera