Rapport från bokmässan

Prickade in två full -träffseminarier under årets bokmässa. Det ena med Pettina Gappah (hennes novellsamling Sorgesång för Easterly som kom på svenska i våras har vi skrivit tidigare om här i Torgbloggen) och det andra med Chris Abani. Båda har levt utomlands länge: Gappah nyss hemflyttad till Zimbabwe från Schweiz där hon tillbringat många år och arbetat som jurist. Båda har naturligtvis det gemensamt med resten av det afrikanska författargardet som besökte Göteborg under bokmässan att de inte vill se sig som enbart representanter för en grupp. Gappa säger att de nya afrikanska författarna i stället vill vill ge röst och berättelse åt det individuella ödet. "När jag borstar tänderna om morgnarna ser jag inte en afrikansk kvinnlig författare i spegeln, så ser ingen på sig själv." Jag vill skriva komplexa historier fyllda av motsättningar, som livet självt. På frågan vilka hennes läsare är säger hon: "I Afrika finns mina åhörare, de andra är marknaden." Den Zimbabwiska bokmarknaden har inte så stor omsättning, men eftersom engelskan är ett världsspråk har hon kunnat nå ut i resten av den engelsktalande världen och bidra med en alldeles egen ton. En författare som inspirerat henne och även banat väg är Chimamanda Adichie (En halv gul sol). På Pettinas blogg kan du läsa mer om hennes Göteborgsbesök. Anna Koblanck, DN:s f d utsände i södra Afrika var en mycket initierad intervjuare/samtalspartner.

Chris Abani tillhör också de afrikanska författare som tillbringat många år på andra kontinenter.Han är född i Nigeria men är sen tio år bosatt i LA där han är litteraturprofessor. Tre av hans böcker finns översatta till svenska: Abigails liv 2008, Graceland 2009, och alldeles nyutgivna Nattens sång på Celanders förlag
Abani känner inte heller att det finns behov att skriva en speciell afrikansk litteratur. "Min generation behöver inte demonstrera en särskild afrikansk litteratur längre. Nu skulle det vara helt naturligt att som afrikan skriva SF vilket hade varit omöjligt för 50 år sen." Ett av hans ämnen är våldsam manlighet.Något som han funnit mycket av i den amerikanska litteraturen Han har också skrivit om föräldralösa barn. Han säger att ett genomgående tema är generationsskifte och fadermord. Han nämner föregångaren Soyinka som en slags imaginär far. Och han pratar också om vem som har rätt att skriva om vad apropå romanen Abigails liv som handlar om en tonårsflicka. Han tycker t ex att Ishiguru skriver bättre om brittisk överklass än britterna själva.
Han skämtar och säger att han genom att läsa Stieg Larsson nu förstår allt om Sverige.

Vi får se hur det tyska temat kommer att framföras på nästa års bokmässa..../Anna