Har just läst Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie, den nigerianska författarinnan till den kritikerrosade En halv gul sol. Lila hibiskus är hennes debutroman och utkom 2003, men har nyligen översatts till svenska. En mycket välskriven debut, mycket fängslande... håller ett järngrepp om läsaren till sista punkten.
Det är historien om Kambili, en flicka i tonåren som bor med sin mamma, pappa och bror i byn Abba. Eugene, fadern i familjen som benämns som Papa, äger en betydelsefull tidning som vågar kritisera de högsta i samhället, korruptionen och maktmissbruket. Han skänker pengar till välgörenhet och är mycket trogen den katolska kyrkan. Han är en man som är högt aktad av många. Men väl hemma i sitt stora dyrbara hus håller han sin familj i skräck. Han styr hemmet tyranniskt, genom grov misshandel av både fru och barn. Så en dag får Kambili och brodern Jaja åka på en liten semester till Papas syster i staden Nsukka. Bland fastern och kusinerna får de uppleva ett hem där ens egna åsikter är värdefulla och där det är okej att skoja med varandra. Kambili upptäcker för första gången sitt eget skratt och hur det känns att få prata fritt. Likt den lila hibiskusen i fasterns trädgård växer även de två syskonen.
Paralleller kan lätt dras mellan faderns grymma natur samt hans förakt för igbo-folket (som han själv tillhör) och kolonialmakterns maktmissbruk. Det är starkt berättat, en underbar berättelse, tragik blandas med hopp (och bokens framsida är som en härlig inbjudande karamell). /Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar