Jag har en härlig känsla av upprymdhet i kroppen, en känsla av jävlaranamma! Orsaken är att jag var och såg Mia Skäringers föreställning Dyngkåt och hur helig som helst i helgen! Jag kan nog inte i ord förklara hur fantastiskt det var. Hur hon sätter huvudet på spiken gång på gång och visar på alla fördomar och vilsna illusioner vi människor går och bär på hela tiden, från det att man är liten till att man är stor. Hur man som tjej, ung eller gammal, vrider sig in och ut för att passa in. Strunt samma i de egna känslorna bara man blir omtyckt!
Undertonen i föreställningen är allvarlig, men skrattet är alltid nära. Eller rättare sagt skrattar gör man så man kiknar, men då och då kommer allvaret nära, riktigt nära. Och tillsammans blir det magiskt.
Om tillfälle inte ges att gå och se denna underbara enmannaföreställning så ta och låna hennes bok Dyngkåt och hur helig som helst. Föreställningen bygger delvis på hennes krönikor och blogg som hon sammanställt i denna bok. Ett hett tips!/Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar