Agneta Klingspor har närmat sig döden förut. Hon har till exempel ingående beskrivit hur en kremering går till. När hon själv får en liten knöl i bröstet lyckas hon ändå förtränga den så pass att hon väntar med att undersöka saken i flera månader.Det är ju så de flesta av oss fugnerar. Boken är en saklig historia med många träffsäkra iakttagelser. (Varför är just sjukhusmat så totalt i avsaknad av vitaminer att den närmast verkar häslovådlig?) Hon förvandlas till en cancerian och ser på livet med cancerblick. Halva romanen består av text och halva av snapshots tagna med mobilkameran. De blir en slags dagboksbilder som fyller i där texten slutar. En av bilderna med en sjukhussäng och dess mesgula landstingsfilt kan fylla vem som helst med sjukhusskräck. Om man är ute efter något sentimentalt att gotta sig åt kan man lika gärna smälla igen denna bok direkt. Om man däremot vill läsa en direkt och ärlig skildring av hur det kan vara att misstänka cancer, vänta på läkartider, vänta på provsvar, vänta på operation och ännu mera väntan har man kommit rätt. Låter kanske inte så lockande men det är stark, rak och träffande läsning som borde delas ut gratis till både bröstcancerdrabbade och deras anhöriga. Det är dessutom en bok som ingjuter hopp eftersom 80 % av de som får bröstcancer numera kan botas och författaren räknar sig till en av dem./Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar