Ju fortare jag går, desto mindre är jag...

heter en bok som är skriven av den norska debutanten Kjersti Annesdatter Skomsvold. En roman hon blev prisad för i hemlandet Norge. Nu har jag läst den och det var en riktig liten godbit! Det är rakt och enkelt skrivet med oändligt mycket känsla. Vi får följa den gamla damen Mathea under hennes sista tid, där reflektioner över livet blandas med hennes något torftiga vardag. Ämnen som ensamhet och döden behandlas med en enorm värme och humor och gör denna roman till en liten pärla! Jag kan varmt rekommendera alla att läsa Ju fortare jag går desto mindre är jag. /Sandra

Den kärleken

Har just läst Den kärleken av radiojournalisten Tove Leffler. Det är en roman om hennes avlägsna släkting Anne Charlotte Leffler, dramatikern och författarinnan, som under sin levnadstid på slutet av 1800-talet skapade stora rubriker med sina feministiska texter (och även sitt leverne). Hon blir vid unga år bortgift med en man som hellre föredrar någon av sitt eget kön. På ytan är äktenskapet stabilt men bakom stängda dörrar lever de inte som man och hustru. Anne Charlotte har en sårig kärleksrelation med en annan gift man och hennes tankar är ständigt hos honom (de kommunicerar genom brev, påminner om Ellen Keys korrespodens med Urban von Feilitzen). Hennes karriär börjar så småningom att dala och hon bestämmer sig för att resa runt i världen. I Neapel träffar hon Pasquale del Pezzo och de blir passionerat förälskade. Pasquale kommer från en högadlig och katolsk familj och de vill inte under några omständigheter se sin son gifta sig med en (redan gift), äldre feminist.

Tove Leffler menar att hennes roman inte på något sätt utger sig för att vara sanning, utan att det är just en roman. Stundtals känns det dock mycket som en biografi, speciellt då Leffler bryter berättandet med korta kapitel där hon berättar om sin egen resa hon gjort i sin anmoders fotspår, hur det är nu jämfört med då. På det hela taget är det en bok som berör, även då läsningen kräver en viss koncentration, då det är mycket kursiveringar, paranteser etc. Som läsare blir man betagen av Anne Charlotte och hennes, på den tiden, skandalösa liv. Hennes inre längtan efter riktig kärlek, längtan efter att få känna sig utvald och inte minst längtan efter barn, men också icke att förglömma hennes längtan efter självständighet.
I periferin kan även Ellen Key, Ibsen och Strindberg skymtas, så även Anne Charlottes väninna Sonja Kovalevski. Det är sannerligen en spännande tid att läsa om. Och man vill ha mer!/Sandra
(Läs också GP's recension)

Astor förlag

Vi har tidigare skrivit om Sekwa och Thorén och Lindskogs som ger ut översatt litteratur från det franska respektive det tyska språkområdet. Nu finns också Astor som kommer att specialisera sig på italiensk och spansk samtidslitteratur. I februari 2011 kommer Valeria Parellas Väntrum. Den är redan översatt till ett flertal språk och mycket omtalad i Italien.

Något att se fram emot för oss som inte kan läsa spanska och italienska på orginalspråk.

Själv saknar jag spanska Rosa Monteros senaste produktion på svenska. Tre av hennes romaner gavs ut i Sverige i början av nittiotalet, hon är fortsatt produktiv men saknar en svensk förläggare...../Anna

Läslust?

Vill du diskutera dina läsupplevelser med likasinnade på Västra Frölunda Bibliotek?

Vi tänker starta en läsecirkel under dagtid på biblioteket. Anmäl ditt intresse så tar vi kontakt när vi blir en lagom stor grupp.

Kom till biblioteket och prata med oss eller så kan du ringa 031- 366 2870

Irene Huss är tillbaks!

Den som vakar i mörkret är Helene Turstens nionde bok om Irene Huss. Spännande spännande...

Kriminalinspektör Irene Huss och hennes kollegor i Göteborg får ett gastkramande fall på sina skrivbord. En kvinna hittas död på en kyrkogård. Hon är strypt och inrullad i plats. Det finns inga spår av förövaren, kroppen är rengjord och inga ledtrådar går att finna. Irene Huss får också personligen lite problem, när familjens trädgårdsmöbler flyttas om och blommor förstörs. Det finns även en krypande känsla att någon bevakar dem.

Gastkramande är ordet!/Sandra

En ny genre för Denise Rudberg...

Elegant crime kallar Denise Rudberg sin nya genre. Kriminalhistorier i lyxiga miljöer. Låter det spännande och inbjudande? Prova då och läs hennes Ett litet snedsprång. Det är den första boken i en svit kriminalromaner med Marianne Jidhof i centrum. Marianne är 55 år, åklagarsekreterare och nybliven änka. Hon övertalas att gå tillbaka till sitt arbete efter sin mans död och får genast ta på sig ett fall där en finansman brutalt blivit mördad utanför sin våning på Östermalm. Som det står på bokens framsida: Brotten är inte vackra men miljöerna är eleganta. /Sandra

Ellen Key-tema på Frölunda bibliotek

Hösten är en perfekt tid att grotta ner sig i intressanta föredrag och öka på sin allmänbildning! Studieförbunden och andra arrangörer lockar med ett intressant utbud. Här på Frölunda bibliotek händer det också grejor.
Missa inte vår mini-serie om författaren, folkbildaren och samhällsvisionären Ellen Key som arrangeras i samarbete med Folkuniversitetet och Göteborgs Universitet. Nu på torsdag den 21 oktober kl 19 kommer Ulrika Knutson och berättar om Ellen Key och hennes tid. Redan torsdagen därpå den 28 oktober kommer Anneli Jordahl och hennes ämne är Ellen Key och kärleken. Möjlighet att fördjupa sig i Annelis bok, Jag skulle vara din hund om jag finge vara i din närhet, tillsammans med andra som läst boken finns också. Detta händer den 11 november kl 19. Biljetter bokas i Frölunda Kulturhus biljettkassa tfn 3662725. Mycket välkomna!

Årets Augustvinnare?

En enad kritikerkår har redan hyllat Sigrid Combüchens Spill och det är bara att instämma. Idag blev årets Augustprisnomineringar klara (Stefan Holm, den beläste friidrottaren är en av jurymedlemmarna!) och givetvis är Spill en av dem. Spill är en finurlig berättelse med tre historier som vävs samman. När romaner är uppbygda av flera skikt eller historier brukar det vara lätt att fästa sig vid en och sedan tappa intresset för resten, men Combüchens tre berättarskikt är så väl balanserade att jag bara njöt lika mycket av allt och sträckläste. (Liksom i en del av hennes tidigare verk är Lund en plattform som skildras på ett utsökt sätt.)

I efterordet konstaterar Combüchen: " I denna roman är allt fiktion, personer, trädgårdar, hus även "jag". Men blå timmen på Finngatan existerar."

Ett annat citat ur boken (sid 180-81) säger mycket om Combüchens ärende: " Bokvärlden hade hamnat lite på löpen. Den får sin mediefeber vartannat år, då det låter som om en roman vore lika viktig som vadsomhelst annat. På Strindbergs tid och åttio år före och efter kallades det nyckelroman, då krånglade författare med att sätta en genomskinlig förklädnad på folk de önskade räfsa. I stället för att leka med sådana låtsas hade man nu i öppenhetens och/eller kommersens namn låtit genren övergå i jag- och dagboksform och det var visst meningen att man skulle tro på ljugandet därför att det var autentiskt. (Gud, så naivt...).

(I stället för personer ur verkligheten dyker fiktiva personer ur Combüchens tidigare produktion upp och gästspelar som hastigast i handlingen.)

Hennes språk är fantastiskt och tidsskildringen från 1930-talet är underbar. Hon bjuder på mycket detaljkunskap ur bl a mode- och filmbranschen. Det påminner lite om Kerstin Ekmans sätt att detaljerat skildra en svunnen kvinnovärld. En bok att njuta av!/Anna

Höstläsning: Biografier

Jag har läst två biografier som har
varit svåra att lägga ifrån sig.
Mitt liv med Saddam av Lena Katarina Swanberg

”Saddam Hussein tog mitt liv ifrån mig” säger
Parisoula Lampsos som träffar Saddam Hussein när hon just fyllt sexton år. Hon är enda dottern till en grekisk affärsman. Hon är vacker, hon är blond. Saddam ska snart fylla trettio och är påläggskalv inom det allt mäktigare Baathpartiet. Hon blir hans älskarinna. Parisoula märker snart hur grym han är, för att inte tala om hans söner, särkilt den äldsta Oday. Hon försöker att slita sig loss ur Saddams grepp, gifter sig och föder två barn. Men när Saddam kallar på henne har hon inget att sätta emot, hon tvingas skilja sig och följa hans vilja för att rädda sin familj från en säker död. Maria Lampsos (så heter hon nu) historia är grym den handlar om våld, politiskt spel, rädsla och hot men även om passion. Sträckläsning..

Just Kids av Patti Smith

Boken handlar mestadels om tiden innan Patti blir känd poet och rockartist.
Den heta sommaren 1967 lämnar Patti Smith hemstaden i New Jersey. Hon hoppar av sin lärarutbildning och tar sig till äventyret i New York där hon träffar Robert Mapplethorp. Hennes liv och konstnärsskap kretsar runt Robert som är hennes själsfrände och stora kärlek.
Just Kids är en levande skildring av New Yorks avantgardistiska och spännande kulturliv i början av 70-talet. Hon lägger stor vikt vid detaljerna, de små händelserna i deras liv. Jag tycker att det är helt otroligt att hon minns, detta gör att man tränger djupare in och riktigt känner hur det var...
Patti Smith skriver jättebra (världsberömd för sina texter) och hennes historia känns som en hyllning till kärleken och konsten. Rekommenderas!/Åsa

Nattfjäril

Håller på att läsa Nattfjäril av Jessica Kolterjahn som utkom förra året. Har dock inte läst så pass mycket att jag kan uttala mig till fullo vad jag tycker, men so far so good. Har kommit på att det är otroligt fashinerande med romaner som har en verklig händelse/person i ryggen. Ta bara Curtis Sittenfelds Presidentens hustru, Blonde och Älskade syster av Joyce Carol Oates, eller Jag skulle vara din hund om jag bara finge vara i din närhet av Annelie Jordahl. Det blir liksom en extra dimension på det hela. Så även i detta fall, Nattfjäril. Torsdagen den 24 november 1892 tar en ung vacker kvinna in på Hotel del Coronado i Kalifornien. Hon uppträder märkligt, verkar sjuk och ser ut att ha ont. Hon frågar ständigt hotellpersonalen om de har hört något från hennes bror. Fem dagar senare hittas hon död i en stentrappa utanför hotellet. Hon är skjuten i huvudet och bredvid henne ligger en revolver. Coroner Henry Stetson, som är inkopplad i fallet, rubricerar det först som självmord, men blir allt eftersom tveksam...

Nattfjäril är en fantasi som bygger på ett verkligt fall. Det är spännande och hemlighetsfullt och Kolterjahn skriver vackert./Sandra

Att springa

Läsningen av Att springa av Maria Sveland blev ett psykiskt maratonlopp. Ibland är man inte beredd på vad man ger sig in i för slags bok och om ens förhandsinställning inte överensstämmer med resultatet har man kanske inte hunnit bygga upp rätt förhållningssätt, man blir överrumplad helt enkelt. Det är absolut en viktig bok värd att läsas men den är inte någon solskenshistoria.

Emma och Julia kommer från olika samhällsklasser men befinner sig fortfarande i barndomslandet i bokens början. Tillsammans tacklar de ursinnigt den fula gubben - rabarbermannen - som dyker upp innanför deras territorium. Trädtoppen som är deras fristad blir en bild för deras fortfarande relativt obekymrade barndom. Ett tag trodde jag att det otäcka skulle stanna vid rabarbermannen, som är slemmig nog. Så fel jag hade....

När Julia blir våldtagen på en lekplats under en skoldans och sedan undersöks av en kvinnlig läkare som varit med förr visar det sig att Julia redan tidigare utsatts för övergrepp. Sedan blir historien allt svartare och jag anar Svelands gedigna kunskaper om utsatta kvinnors situation. Läsningen tar emot för jag vill inte veta mer men jag inser att handlingen tyvärr har hög trovärdighetsfaktor. Skildringen inifrån ungdomshemmet där Julia hamnar och egentligen skulle få det bättre är dessvärre mycket trovärdig. Det gick bara så snabbt och vart tog elvaårslandet vägen? Steget från omnipotent barn till maktlös, deprimerad tonåring är alldeles för kort ibland./Anna

Lila hibiscus...

Har just läst Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie, den nigerianska författarinnan till den kritikerrosade En halv gul sol. Lila hibiskus är hennes debutroman och utkom 2003, men har nyligen översatts till svenska. En mycket välskriven debut, mycket fängslande... håller ett järngrepp om läsaren till sista punkten.

Det är historien om Kambili, en flicka i tonåren som bor med sin mamma, pappa och bror i byn Abba. Eugene, fadern i familjen som benämns som Papa, äger en betydelsefull tidning som vågar kritisera de högsta i samhället, korruptionen och maktmissbruket. Han skänker pengar till välgörenhet och är mycket trogen den katolska kyrkan. Han är en man som är högt aktad av många. Men väl hemma i sitt stora dyrbara hus håller han sin familj i skräck. Han styr hemmet tyranniskt, genom grov misshandel av både fru och barn. Så en dag får Kambili och brodern Jaja åka på en liten semester till Papas syster i staden Nsukka. Bland fastern och kusinerna får de uppleva ett hem där ens egna åsikter är värdefulla och där det är okej att skoja med varandra. Kambili upptäcker för första gången sitt eget skratt och hur det känns att få prata fritt. Likt den lila hibiskusen i fasterns trädgård växer även de två syskonen.

Paralleller kan lätt dras mellan faderns grymma natur samt hans förakt för igbo-folket (som han själv tillhör) och kolonialmakterns maktmissbruk. Det är starkt berättat, en underbar berättelse, tragik blandas med hopp (och bokens framsida är som en härlig inbjudande karamell). /Sandra