Lukas Moodysons nya roman Döden & Co sällar sig till högen med de pappaböcker som utkommit de senaste åren. I den högen finns t ex Knaussgårds Mein kamp, Nils Claessons Blåbärsmaskinen, Erik Wijks Allt vi här drömma och många till. Man kan spekulera i vad trenden beror på. På sjuttiotalet var det mödrarna som skärskådades (med Kerstin Thorvall i spetsen) och nu är det kanske fädernas tur? En ny generation pappor som reflekterar över sin roll och ser tillbaka på sin egen barndom kanske? Här ett lite roligt men sorgligt citat ur Moodysons bok: "
Har du någonsin hört talas om en riktigt bra pappa? frågar hon men låter mig inte svara. Jag tror du har för stora krav, säger hon. Det finns inga bra pappor. Tror du min pappa är bra? Han är okej men han är inte fantastisk. En pappa är en person som försöker men som ständigt misslyckas. Det är det som är själva definitionen på att vara pappa. Det börjar redan vid förlossningen. Papporna står bredvid och tittar på. Helt maktlösa."Handlingen i Moodysons bok i korthet: En person som heter Lucas (med c) Moodysson och som uppvisar vissa likheter med författaren men inte är densamme förlorar sin far och börjar fundera på vem fadern egentligen var. För han kände honom inte. Han går igenom sorgeprocessens olika stadier. Rubrikens citat är nästan triumferande: nu är det jag som är kung. En förvirrande tid följer där Marcus söker upp sin fars kollegor, terapeut och läkare. Han drabbas av hypokondri när han läser faderns sjukjournal. Fadern har varit professor i matematik men snöat in på en teori som går ut på att talet noll inte existerar, vilket gjort honom omöjlig i universitetsvärlden och resulterat i att han slutade sitt liv som en outsider. Hans stora svek enligt sonen var när han frånsade sig vårdnaden om sitt enda barn. Men var det ett så stort svek som Lucas vill ha det till?
Boken är en omtumlande, stundtals jobbig - stundtals rolig, läsupplevelse skriven i en stream of consiousness-liknande stil. Rätt många sidospår och mycket träffsäkert gestaltande. Som hur huvudpersonen verkar få en slags förhöjd livskänsla i dödens bakvatten./ Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar