Niceville

Skrev häromsist lite längtande här på bloggen om bokslukarstadiet som en förlorad tid. Har i a f kommit i närheten i min senast lästa bok som heter Niceville och är skriven av Kathryn Stockett. Den är definitivt en riktig bladvändare och mycket läsvärd. Bokens tre huvudaktörer bor i småstaden Jackson, Mississippi och historien utspelas under nittonhundrasextiotalets första år. Där härskar fortfarande rasåtskillnad även om medborgarrättsrörelsen börjat komma i rörelse. Aibileen och Minny arbetar som hembiträden åt vita familjer där de uppfostrar barn och sköter det mesta. Däremot får de inte gå på samma toalett som sin vita arbetsgivare utan hänvisas till separata byggnader för att inte sprida "smitta". De får inte heller besöka de vitas bibliotek och måste sitta längst bak i bussen. Slaveriet är inte långt borta.

Den vita överklasskvinnan Skeeter har just avslutat en collegeutbildning och medan hennes mamma försöker få henne bortgift, kommer hon på idén (utan att egentligen vara politiskt medveten eller engagerad. Det handlar mer om en vilja att skriva och åtminstone ta sig för något medan hennes vänner gifter sig och skaffar barn) att skriva hembiträdenas historia. Hon intervjuar Aibileen och Minny och många av deras vänner under stort hemlighetsmakeri. Intervjuerna samlas i en bok som ges ut anonymt och trots att alla namn är fingerade inser invånarna i Jackson snabbt var Niceville egentligen ligger. Att utgivningen kan få allvarliga konsekvenser för de inblandade har Skeeter och Aibileen räknat med, men inte hur allvarliga....

I bokens efterord framgår att författaren själv är uppfostrad av ett färgat hembiträde, utan att en enda gång frågat sig hur hon hade det. Kanske är boken ett försök att reparera skadan?

Hårda klappar?

Inspiration till inköp av de hårda klapparna kan du få här på biblioteket på måndag den 29 november. Kom in och mys med te och scones och lyssna på våra boktips från årets bokutgivning. Vi börjar klockan fem och håller till i biografirummet. Biljetter bokas i Kulturhusets biljettkassa på
tfn 366 27 25

Tiger av Mian Lodalen

Det är 70-tal och allt är grått, skolan och de vuxna som sviker. Men här finns Connie som glittrar trots sitt ofta jobbiga liv. Hon är fosterbarn och mannen i familjen ser henne enbart som en belastning och kallar henne för Dårens dotter. Jag har inte läst föregångaren till Tiger, som heter Dårens dotter, den handlar om Connies relation med sin inte helt städade far... hennes mamma är död. Connie har streck i betyget, är småkriminell och livet kretsar runt att supa sig full på helgerna.

Låter som ett normalt tonårsliv... men det finns nåt annat som oroar Connie, DD "Det Dåliga." Hon blir varm av att titta på tjejer, en homosexualitet börjar gro. Connie försöker länge kämpa emot hon är ju kär i Sonny, DD får inte ta över det är värre än döden. Och hennes kompisar i "Sisters in crime" som de kallar sig får absolut inte veta. Men så börjar det med Anna, den vackra tjejen som sänder varma ögonkast till Connie...

Connie är trots allt elände stark, vild, levande och inget offer.

Jag är jämngammal med Mian och känner igen mig i 70-tals stämningen, det fanns något smutsigt och depraverat över den.

Mian skriver rakt på sak om ung sexualitet där gränsen mellan den egna viljan och tvång många gånger är flytande. Texten har driv och fart och går rakt på sak. Jag tycker att boken är bra, jag är helt säker på att det kommer att gå bra för Connie också! /Åsa

Augustpriset!

Ja, då var 2010 års Augustpristagare utsedda!

Årets svenska skönlitterära bok tilldelades Sigrid Combüchen för Spill - En damroman. Roligt, men föga förvånande. Det kändes på något sätt i luften att hon skulle få priset. Jag har ännu inte läst Spill, men om man får tro majoriteten verkar det vara en fenomenalt bra roman. Det tycker även vår Anna som skrivit om boken här. Ser fram emot att få den i mina händer, även om längtan mattats något på senare tid. Det kan vara så ibland tycker jag, att när en bok blir väldigt omskriven så blir längtan att läsa den något mindre för varje dag. Jag vet inte om det är pressen att jag måste ha läst den!! som hägrar, eller om man blir lite mätt av alla skriverier. Känner du igen dig?

/Sandra

Den gyllene kofoten

Mycket pristagare så här års. Nu är Svenska Deckarakademin klara med sitt juryarbete. Pristagarna är utsedda. Årets bästa svenska kriminalroman är: Den döende detektiven av Leif G W Persson med motiveringen: "En angelägen diskussion om brott och straff, samt ett ömsint porträtt av en döende detektiv." Sydafrikanske Deon Meyer tog hem priset för bästa översatta kriminalroman med Devils Peak med motiveringen: " Ett sydafrikanskt hämnddrama, vasst och genomtränagnde som en assegaj." (enligt wikipedia är en assegaj ett kort och lätt kastspjut som används i södra Afrika av bl a zulufolket). Titta in på Deckarakademins hemsida och kolla in resten av pristagarna. I kväll får vi också veta vilka som kammar hem Augustpriset och förmodligen kommer att toppa försäljningen av julklappsböcker, även om bästsäljarna inte alltid överensstämmer med pristagarna. Storsäljaren Mig äger ingen, Åsa Linderborgs fantastiska pappabok var till exempel inte vinnaren 2007. /Anna

Läshastigheter

Missar sällan ett program från SR:s Biblioteket. Alltid är de på hugget och introducerar aktuella författarskap som t ex Kristina Sandberg och Sigrid Combüchen. Senast fastnade jag för ett program under rubriken: På spaning efter den läsare jag är. Programledarna Louise Epstein och Anna Tullberg presenterade sina läsarpersonligheter, den ena långsam och den andra snabb, kanske t o m för snabb? Kan man läsa för fort eller för långsamt? Vilka böcker passar att läsa långsamt och när får man läsa snabbt? För det mesta ger det sig, texten själv visar vägen. (Själv tycker jag det finns ett ganska självklart samband mellan att läsa snabbt och sedan inte minnas så mycket av boken. Bäst minns man säkert om man pratat om sin läsupplevelse med någon annan eller bearbetat den på annat sätt). I programmet intervjuas både hjärnforskare och författare. Är det t ex möjligt att återerövra barndomens suveräna läsart där man fullkomligt försjunker i sitt läsande och glömmer tid och rum? Det är ju dit man längtar, men bara någon enstaka gång lyckas återvända. Kanske i någon extra tjock volym under semestern när man har har härligt obruten lästid framför sig.
I programmet får man också reda på varför det inte ansågs nyttigt att läsa romaner på 1700-talet: Man kunde få för höga förväntningar på livet! Varning alltså alla bokläsare./Anna

Prins Charles känsla

Liv Strömquist följer upp sina tidigare bejublade seriealbum med Prins Charles känsla. Här ger hon sig på kärleken, tvåsamheten som form. Strömqust är klarsynt och skarp i sina iakttagelser och behandlar komplexa ämnen med stor portion humor utan att poängen går förlorad. Den snarare förstärks! Rekommenderas!/Sandra

Bara ett barn

Malin Persson Guilito har skrivit om Alex,sju år, en pojke som slåss heller är pratar.Han lever med sin mamma, men något är fel i hemmet.Pappan och mamman träffas ibland, båda är missbrukare.Vid ett bråk på skolgården upptäcker lärare och skolsköterska att Alex har cigarett brännmärken, självläkta frakturer osv. på sin lilla kropp. Alex bli omhändertagen och tilldelad en advokat, Sophia. Alex har svårt att finna sig tillrätta i fosterhem men slutligen hamnar han hos ett par där han får trygghet.Där skulle man önska att historien har sitt slut men ikke...En mycket fängslande och sorglig historia men ändå med ljuspunkter på sätt och vis / Birgitta

Visst var det kärlek?

Märta Tikkanen har skrivit Emma och Uno - visst var det kärlek, en roman om hennes mormor Emma och morfar Uno. En annorlunda och fascinerande kärlekssaga om de två. Det är slutet på 1800-talet och den blott nittonåriga Emma blir förälskad och betagen av den något äldre Uno. Ett år efter första mötet är de gifta och första barnet är på väg. När Emma är fyllda 25 år har det sjätte barnet kommit och hon är en hängiven mor utan betydande hjälp ifrån Uno. Uno ser sig som någon som inte har tid med "äktenskapligt tjafs" och trots den tunga bördan det innebär för Emma att uppfostra sex barn nästintill på egen hand, fortsätter han sina karriärsmässiga ambitioner. Något som båda tar tid och pengar från hans familj. Han är den store idealisten som reser runt i Sverige för att hålla föreläsningar och bygga banbrytande folkhögskolor. Emma är kvar i Finland med alla barnen och kommunicerar med sin man genom brev. Det är inte många gånger under åren som Uno besvärar sig med att hälsa på dem och Emma försöker både vädjande och uppmuntrande att involvera sin man i hemmets händelser. Herregud hur orkar hon? är något jag tänker genom hela boken. Vilken kämpe!

Tikkanen har bl.a haft Emma och Unos brev som underlag och även minnen ifrån barnen och mormodern själv utgör en del av bakgrundsinformationen. Luckorna däremellan har Tikkanen låtit fylla med sin egen utmärkta fantasi. Intressant läsning, även rent historiskt!/Sandra

Rysligare boktips

Blev ni inte så värst imponerade av skräckfaktorn i våra boktips inför halloween? Lugn här kommer tips på rysare som kollegan Carina tipsade om under Kura skymning härom kvällen.

Hon klarar betydligt läskigare grejer. Så här definierar hon en bra rysare: "Den rör till perpceptionen på så sätt att man aldrig kommer att kunna betrakta saker på samma sätt efter läsningen."

Här kommer Carinas bästa rysare:

Joe Hill (Stephen Kings son för övrigt): En hjärtformad ask, Amanda Hellberg: Styggelsen, Johannes Källström: Mörkersikt, Kristoffer Leandoer: Skymningsfursten, Magnus Nordin: Djävulens märke, Andreas Roman: Vigilante, Mörkrädd och slutligen Åsa Schwarz: Stigma./Anna

Starkt

Vilken härlig känsla det är när boken man läser är ofantligt bra och välskriven. När man inte kan sluta läsa för det är så spännande, gripande, engagerande...Som ni säkert förstår ska jag nu berätta om just en sådan bok. Det är Bengt Ohlssons senaste roman Kolka. Ohlsson är en väldigt god berättare och gör här ett otroligt starkt porträtt av en tonårsflicka och hennes inre tankar, både stora och små. Denna huvudperson, tonårsflickan, flyttar med sin pappa från hemlandet Lettland till England. Anledningen är att pappan har gift sig med en engelsk (förmögen) kvinna och de flyttar in med henne och hennes dotter i deras stora flotta hus. Allt borde vara som en saga. Hon har nu en styvmor och styvsyster som verkligen tycker om henne och är så snälla man kan vara, ett fint hus att bo i, en fin skola att gå i och en pappa som verkar lycklig med sitt nya liv. Men inuti gror hennes tankar och hon kan inte riktigt släppa tanken på hennes riktiga mamma som övergav henne när hon var liten och hon känner en ilska mot människorna i det nya landet. De verkar snälla, men hon vet att det bara beror på att de ser henne som en fattig stackars öststatstjej, som inte heller behärskar språket på samma sätt som dem. Tankarna som gror växer sig starkare och starkare och leder till onda planer.
Ja, det är så bra berättat och Ohlsson gestaltar osäkerhet och oförmåga att ta emot snällhet med en enorm säkerhet. Någonstans i boken kan man läsa, appråpå snällhet:

Det kanske påminner oss om sånt som vi har saknat. Sånt som vi hade rätt till men aldrig fick.
/Sandra

Årets bästa kriminalromaner?

Svenska Deckarakademin heter ett sällskap som bl a har till uppgift att utse årets bästa svenska och årets bästa översatta kriminalroman. Lördag den 20 november vid deras höstmöte utses vinnarna. På hemsidan finns matnyttiga länktips till deras systerorganisationer i andra länder och till Deckarbiblioteket i Eskilstuna. Man kan också läsa om ledamöterna och vilka tidigare års pristagare varit.
Årets nominerade är: Grebe/Träff: Bittrare än döden, Kepler: Paganinikontraktet, Lönnaeus: Mike Larssons rymliga hjärta, Ohlsson: Tusenskönor och Persson: Den döende detektiven.

Den sistnämnde Leif G W Persson är veterananen i sammanhanget. De övriga debuterade förra året. Raskt marscherat alltså.
Bland de nominerade till "bästa svenska översatta kriminalroman" märks sydafrikanen Deon Meyer med Devils Peak min egen favorit från i år. Håll ögonen öppna efter vinnarna!/Anna

Kura skymning - en timme med magi och spänning i Norden

Måndag den 8 november firas Kura skymning på många bibliotek över hela Norden. För fjortonde året i rad släcks lamporna ned och man läser en text med nordisk anknytning. Kanske slås det världsrekord i högläsning när massor av människor i de nordiska länderna samlas och lyssnar till en gemensam text. I år är det bl a en text ur Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist som står i centrum.

Kom på kaffe och kaka, högläsning och presentation av spänningslitteratur av nordiska författare på måndag den 8 nov klockan 17 här på Frölunda bibliotek.

Bra tillfälle att uppdatera sig på spännande författarskap från våra grannländer. /Anna

Alla helgona...

Nu när vintermörkret har kommit och det springer små spöken och monster ute på gatorna och frågar om Bus eller Godis, kan det ju vara på sin plats att tipsa om ruskig läsning. Kura ned dig i fotöljen med en nervkittlande bok (eller film för den delen!) som passar dessa helgtider!

Här är lite tips på läsning från några av oss på biblioteket!

Skumtimmen av Johan Theorin. Mystik och spänning på en nivå som jag mäktar med, jag är lättskrämd!/Anna

Många av Stephen Kings böcker är riktigt läskiga! Carrie, Lida, Djurkyrkogården för att nämna några...böckerna klarar jag av att läsa men filmerna är för läskiga!/Birgitta

Människohamn av John Ajvide Lindqvist, är något av det mest spännande/läskiga jag läst! Skärgårdsskildring i kombination av spökhistoria!/Sandra

Huset Ushers fall av Edgar Allan Poe. Suggestiv, mörk, mystisk, en klassisk kuslig novell!/Anna-Karin

Jag vill också tipsa om Stephen King! Speciellt hans roman Det. Spännande!Jag kan också rekomendera hans novellsamlingar om man inte riktigt orkar att läsa en tjock bok./Johanna

Jane Eyre i radions bokcirkel

Dags igen att följa radions bokcirkel. Denna säsong är det författarna Alexandra Coehlo Ahndoril, Johan Kling och Björn Ranelid vi får följa när de tar sig igenom klassikern Jane Eyre. På sr:s hemsida finns läsplan och presentation av lästrion. Gymnasister från Bäckängsgymnasiet i Borås och läsare från Lyckeby bibliotek kommer att blogga om sina läsupplevelser. Man kan fortfarande lyssna på tidigare säsongers program om man skulle vilja det. Här på biblioteket planerar vi att starta en bokcirkel på dagtid och om du gör en intresseanmälan så startar vi en grupp när vi bli tillräckligt många!