Årets: Längtan

Februari är en månad att se fram emot. Inte nog med att vintern faktsiskt går mot sitt slut, utan Chimamanda Ngozi Adichies nya novellsamling Det där som nästan kväver en utkommer också! Miljöerna känns igen från hennes tidigare romaner Lila hibiskus samt En halv gul sol; den politiska oron, våldets närvaro och den tryckande stämning som råder inom husets fyra väggar. Men också hoppet som alltid är närvarande. Som jag längtar!/Sandra

Årets: Första fantasy

Så börjar året att närma sig mot sitt slut. Många är de böcker som betats av här på bloggen. Kärleksromaner, deckare, thrillers, filosofiska romaner, ja listan kan göras lång. Men en genre som lite har hamnat i glömska är fantasy. Så, jag tänker härmed presentera Torgbloggens första fantasyroman detta år; Udda verklighet av Nene Ormes. En spännande berättelse som utspelar sig i Malmö, i vår verklighet och i en annan. Måste bara få poängtera att bokens utseende är något för sig; mörk och mystisk med svarta sidkanter. Man får känslan av att något otroligt kommer att hända när man väl öppnar den. Sen att det är en svensk kvinnlig författare som skriver urban fantasy* som utspelar sig i Sverige är så ovanligt att det nästan är värt att läsa den bara för det. Huvudpersonen i berättelsen heter Udda, en tjej som nyligen flyttat hemifrån och arbetar i Malmö som telefonförsäljare. Udda är som hennes namn antyder, lite udda. Hon har så länge hon kan minnas haft sömnsvårigheter pga mardrömmar som hemsöker henne nattetid. Daniel, hennes bästa vän som också är hennes granne, är den enda som har kännedom om detta och är ett stort stöd när hon hon vaknar i panik om nätterna. Han är också den som uppmanar henne att leta upp den plats hon så ofta drömmer om, för att få bukt med mardrömmarna och för att visa att platsen endast finns i hennes drömmar. Udda går motvilligt med på detta och när de anländer till platsen inser hon till sin fasa att allt stämmer med det hon har drömt. Brunnen finns där, blodet på brunnslocket finns där...Daniel blir eld och lågor över det faktum att Udda kanske drömmer sanndrömmar och beger sig sen själv tillbaka till platsen för att undersöka brunnen närmare. Sen försvinner alla spår av honom och Udda inser att hon måste lita på sina drömmar för att hitta honom igen.
Det är riktigt spännande och som läsare kastas man in i Uddas mardrömmar och bollen är snabbt i rullning. Nene Ormes planerar tydligen en fortsättning på Udda verklighet och den ser jag fram emot./Sandra

* Urban fantasy är en subgenre till Fantasy och utspelar sig i stadsmiljö. Det kan vara historiska, samtida eller framtida miljöer, men utspelar sig alltid i stadsmiljö, med övernaturliga inslag.

Korta texter som rymmer mycket

Något av det fina med noveller och kortprosa är att vi utav relativt lite text kan få en hel läsupplevelse. Det ger en känsla av att tiden expanderat lite. Ett exempel på korta texter som rymmer mycket är texterna i boken Trängsel av Kate Larson. (Den julröda boken Trängsel har för övrigt fått stå på snurran med andra julröda böcker vi gillar som juldekoration under dessa juletider.) Prosastyckena i Trängsel är både spänningstriggande och tankeväckande. De är öppna och mångbottnade och i ständig dialog med konsten, litteraturen och filosofin. Och de är ibland skruvat humoristiska och absurda: i en av texterna befinner sig Platon plötsligt på Finlandsfärgan. Min favorit bland texterna är ”Kyssen i orminge”. I denna berättelse får vi följa med busschauffören Dan/Dante på hans cirklande färder runt Orminge där hans farbror konstnären Rafael bor. Konstverket "Rinaldo och Armida" av Nicolas Poussin spelar en central roll i denna laddade berättelse.

Kate Larson disputerade våren 2009 med avhandlingen i teoretisk filosofi: ”Everything important is to do with passion” om kärleksbegreppet hos filosofen och författaren Iris Murdoch (också hon en författare jag tycker mycket om och alldeles säkert kommer att återkomma till här på torgbloggen). /Elin

Viktor Rydberg i juletid

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna gnistra och glimma.

Alla sova i enslig gård

djupt under midnattstimma.

Månen vandrar sin tysta ban,

snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken.

Endast tomten är vaken.

God Jul till er alla

önskar

Västra Frölunda bibliotek

Happy Sally

Sara Stridsberg blev som bekant nominerad till Augustpriset 2010 för sin roman Darling river. Jag tänkte här tipsa om hennes debut Happy Sally som utkom 2004. En gripande berättelse om järnvilja och att offra dem man älskar för ett högre mål.

Sally Bauer var besatt av att simma och 1939 blev hon den första skandinaven att korsa Engelska kanalen. Många år senare försöker en annan kvinna, Ellen, att göra om denna bedrift. Hon har ingått ett vad med sin man Viktor; lyckas hon får hon ägna sitt liv åt att simma, misslyckas hon måste hon och de två barnen följa med Viktor på en seglats över Atlanten. Ellen besitter en vilja lika stor och stark som oceanen och beger sig ständigt ner till vattnet för att träna. Barnen står med längtande ögon när hon går och med glittrande ögon när hon kommer tillbaka. Ständigt surrar de runt henne, likt flugor kring en sockerbit. Och allt Ellen vill göra är att simma. Oftast är Viktor och barnen med henne, nere vid vattnet, dag som natt. Lille H i flytvästen och den stora, längtandes. En längtan lika stor och stark som oceanen.

I en senare tid åker den stora till Dover. För att minnas och för att få ett avslut. Sally och Ellens drömmar och järnviljor möts i brev, dagböcker och framför allt i minnen.../Sandra

"Poesi är mer som träflis...."

skriver Anna Hallberg i sin Snälla poesiskolan.

Om du känner dig pressad av de där tjocka romanerna som ligger och väntar på nattduksbordet - ta en paus och låna hem en lite mindre hög med poesi i stället. Och ta till dig tipsen i snälla poesiskolan. Se dikten som estetisk upplevelse, släpp kraven på att redovisa vad det handlar om. Pröva att läsa texten högt. Varför inte börja med något traditionellt som Viktor Rydbergs Tomten och få gratis julstämning på köpet./Anna

Bok blir till Film

Det känns som om många böcker blir filmatiserade nuförtiden. Eller har det alltid varit så kanske? På bio just nu går Svinalängorna, efter romanen med samma titel av Susanna Alakoski. En otroligt välskriven berättelse med mycket djup och mycket känsla. Jag tyckte mycket om boken och då helt plötsligt blir jag lite rädd att se filmen. Mina inre bilder kanske inte alls stämmer överens med filmens bilder (troligtvis inte!) och vad händer då? Jo, mina bilder försvinner sakteliga och ersätts av Ola och Noomi Rapace. Inte så kul kanske. Vägen av Cormac Mccarthy är en annan roman som filmatiserats ganska nyligen. Den vägrar jag att se. Boken är bland det bästa jag läst och jag vill liksom ha kvar den versionen hos mig. Man får på något sätt en egen liten filmuppvisning när man läser. Ju mer uppslukad man är av boken ju tydligare blir filmen. Så med detta sagt, ser jag trots allt fram emot den kommande kvällen. För då ska jag på bio. På Igelkotten!/Sandra

Svantjuvarna

Jag har just tagit mig igenom Svantjuvarna av Elisabeth Kostova. En mäktig bok, både till sidantal och innehåll. Vilket arbete författaren måste ha lagt ned i den här romanen! Den är som en vandring genom ett gediget konstmuseum. Har man tid och ork är detta boken för dig, om inte kanske en annan bok är att föredra. Det är inte en roman som man skyndar sig igenom. Handlingen förs sakta framåt, noggrant och suggestivt.

Den vackra drottningen Leda som förfördes av Zeus, gestaltad av en svan, har genom tiderna flitigt använts som motiv för olika konstnärer. Detta är på något sätt kärnan i Svantjuvarna. Som läsare pendlas man mellan nutid och sent 1800-tal. Robert Oliver, en känd och begåvad konstnär, är navet i boken. Det är kring honom allt kretsar, även om han själv är något frånvarande i historien. Han är en passionerad , men egensinnig, man som bokstavligen lever för konsten. Hans passion blir till febrig besatthet och han hamnar hos den framgångsrike psykologen Andrew Warlow efter ett sammanbrott. Detta sammanbrott urartade på National Gallery of Art där han försökte förstöra en impressionistmålning. Marlow försöker komma underfund med vad hans patient mår så uppenbart dåligt över. Men Robert tiger. Och tiger. I desperation söker Marlow till slut svaren hos Roberts före detta hustru, samt hans före detta flickvän. Men det finns en kvinna han inte får tag på. En kvinna som Robert porträtterar med besatthet dag efter dag, natt efter natt.

Det är stark passion, åtrå, besatthet och konst, konst, konst./Sandra

Vinteräpplen

Det är många TV-personligheter som ger ut böcker nu. En av dem är Josefin Sundström, mest känd som programledare i TV för barn- och underhållningsprogram.

Vinteräpplen är hennes debutroman - en berättelse om Tova och kvinnorna i hennes släkt. I generationer har dessa kvinnor plågats av män som behandlar dem illa både psykiskt och fysiskt. Tova själv gifter sig med en man som hon till en början är förälskad i och lycklig med. Så småningom visar han dock upp en ny sida som är både brutal och ondskefull. Tove har kraft att bryta upp och hon inser att hon måste fly för att rädda sig själv och sina döttrar. Vinteräpplen har tydligen en självbiografisk grund, detta om att ta makten över sitt eget liv och bryta dåliga mönster.

Låna hem och se vad ni tycker!/Sandra

Otrevlig nobelpristagare

I dessa nobelpristider har jag just avslutat Hetta av min favorit Ian McEwan. Nej jag menar inte att McEwan borde fått nobelpriset, inte än. Däremot är huvudpersonen i hans senaste roman Hetta en liten fet otrevlig nobelpristagare i fysik. Professor Beard är hemfallen åt mat och dryck och mycket dålig på att behärska sina impulser när det gäller livets njutningar. (För att vara så otrevlig har han lyckats lägga beslag på oväntat många vackra kvinnor.) Boken kom ut på svenska i våras och många recensenter är besvikna på McEwan. Liksom deras brittiska kollegor som annars brukar höja McEwan till skyarna. Boken är nämligen en klimatfars och liknar inte det McEwan brukar skriva om. Får man verkligen skriva så här? Gabriella Håkanson på radions Obs tycker det. Som hon formulerar det: "den hedonistiska livsnjutaren professor Beard får gestalta allas vår oförmåga att handla i klimatfrågan".
Intrigen är tragikomisk: Beard har inte presterat någon viktig forskning att tala om sen han fick nobelpriset i relativt unga år. Genom ohederliga metoder lyckas han tillskansa sig en ung (men svåruthärdlig) forskares intressanta teorier om artificiell fotosyntes. Den unge forskaren är Beards frus älskare och dör under ett trivialt fall efter att han snubblat på en uppstoppat isbjörn i Beards hem. För att inte bli beskylld för mord fabricerar Beard en historia och spåren leder mot en annan av hustruns (mycket svartsjuke) älskare. Beard startar ett företag och blir rik på uppfinningen som ska lösa världens energibehov på ett smidigt sätt. Ni förstår - så där rullar det på. Underhållande så klart men inte riktigt i nobelpristagarklass. Än. Min absoluta McEwan-favorit är annars Lördag. Ett måste om man inte redan läst den!/Anna

Titta, lyssna och läs: filmen Cornelis, albumet Felicias svenska suite och romanen Varulven

Som ni kanske känner till visas just nu på biograferna en film som handlar om den nederländsk-svenske trubaduren, kompositören och poeten Cornelis Vreeswijks liv. Cornelis, som bland annat tolkat Carl Michael Bellman, Lars Forsell och Victor Jara, var en stor beundrare av den dansk-norske författaren Aksel Sandemoses verk. Romanen Varulven (1958) inspirerade honom så till den grad att den låg till grund för hans album: Felicias svenska suite där de flesta av visorna handlar som romanfiguren Felicia. Varulven är en suggestiv och välkomponerad roman som tematiserar avundsjuka, kärlek, svartsjuka och makt. Jag rekommenderar er att se filmen om Cornelis, lyssna till hans album Felicias svenska suite samt läsa Sandemoses roman Varulven. Väl värda att läsa är även Sandemoses övriga romaner, däribland klassikern En flykting korsar sitt spår (1933) i vilken Sandemose presenterar sin idé om Jantelagen, en sammanfattning av den trångsynta moralism som ofta uppstår i ett litet samhälle. /Elin 

Filmen Cornelis kommer att visas på Frölundabion 15:de och 16:de februari kl. 19!

Morbror Knuts sorgsna leende

Tänkte tipsa om en bok som berör utan att vara särskilt storslagen, som är både hård och mjuk och som beskriver verkligheten utan krusiduller men ändå är poetisk. Morbror Knuts sorgsna leende, skriven av Katarina Kieri. En fin berättelse om att växa upp och hitta sin identitet. Långt upp i Norrland bor Karla med sin mamma. Mamman är från Byn där man talar finska, men bor med Karla i Staden där man talar svenska. I Staden är Karla flickan från Byn. I Byn är Karla flickan från Staden. "Bry dig inte om" är mammans stående replik till Karla. Men Karla bryr sig. Hon längtar efter närhet och kärlek, men biter ihop och låter sällan tårarna falla. Det gör inte rejäla människor. I Byn bor morbröderna Brynolf och Knut. De kommer då och då till Staden och besöker Karla och mamman. De sitter rejält vid köksbordet och levererar sina sanningar. Karla tycker så mycket om dem, speciellt Knut som målar så vackert och blinkar ömt mot henne i smyg. Åren går och dessa "sanningar" förvandlas sakteliga till bittra fördomar. Karla börjar mot sin vilja att skämmas för sina släktingar. Det är svårt när man måste försvara det ena för det andra.../Sandra