I somras lyssnade jag på Nicole Krauss Det stora huset i Alexandra Rappaports underbara inläsning. Det är något särskilt med ljudböcker som följt med en på resor. (I det här fallet lyssnade jag i bilen på väg till och från sommarstugan. Det ger ofta en extra dimension åt ljudböcker tycker jag, att man minns var man lyssnade på dem.)
Nicole Krauss debuterade ju med Kärlekens historia 2005 och fick mycket uppmärksamhet för den. Den finns kvar på min att-läsa-lista och när jag läser ämnesorden som hör till den boken så förstår man att hon nu spinner vidare på samma teman: kärlek, New York, minnen, flyktingar, ensamhet, syskonrelationer, författare mm.
I centrum för berättelsen står ett skrivbord och det är inte vilket skrivbord som helst. I bokens första historia får man veta att det tillhört Lorca. Boken består av fyra berättelser som är sammanvävda kring detta skrivbord. Just som man fäst sig vid den nuvarande skrivbordsägaren byter författaren perspektiv och man hamnar plötsligt i ett annat land och en annan tid. Eftersom jag inte visste det när jag började lyssningen blev jag först lite snopen men sen var det bara att låta sig föras med i de vindlande berättelserna om skrivbordet och dess ägare. Det börjar i New York på 70-talet och och bär vidare till London och Budapest. Bäst tyckte jag om historien om syskonparet som levde i ett möbellager medan de väntade på att deras far, antikhandlaren hittade de rätta köparna till möblemanget. En riktig läsfest tycker jag!/ Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar