Ibland känner jag efter att jag läst klart en roman att det här är fulländning, som en perfekt formad pärla. Just så kände jag efter att jag hade läst klart En enda man (org. titel A Single Man) av Christopher Isherwood. Så perfekt på något sätt, inte ett ord för mycket och inte ett ord överflödigt. En enda man utspelar sig under en dag i en mans liv. Under denna dag får vi följa med honom överallt i vardagens små rutiner, från att han håller en föreläsning på universitetet till att han utgör sina behov på toaletten. I allt han gör finns saknaden, faktumet att de var två och nu är han en enda. Åtta månader tidigare (det är sommaren 1962) förlorade mannen, som heter George Falconer och är en brittisk collegelärare bosatt i Los Angeles, Jim, sin partner sedan 16 år tillbaka. George ser på sitt liv utifrån med en klar och torr blick och med en humoristisk självdistans. För att ni ska få smaka på språket och stilen kommer här romanens första stycke: "Uppvaknandet inleds med orden är och nu. Den som vaknat ligger sen en kort stund och stirrar upp i taket och ner i sig själv till dess den upptäcker jag och utifrån detta slutit sig till jag är, jag är nu. Därnäst kommer här, vilket åtminstone inverkar lugnande eftersom här denna morgon också är platsen den har förmodat finna sig själv: den plats som kallas hemma." Om ni tycker om att läsa på engelska skulle jag emellertid rekommendera er att läsa boken på originalspråket då det har sagts att översättningen inte är fullkomligt lyckad. Men jag har läst En enda man på svenska och tycker det är en pärla. (Om det var något jag inte tyckte var så bra med boken så har jag i varje fall glömt det nu). Och det är även filmatiseringen av boken! /Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar