Namnet de ärvde

Björn af Kleens bok om adel och fidekomiss som väckte mycket uppmärksamhet när den kom förra året blottlade adelns ovilja att avstå från sina privilegier. Claes de Faires Alla lyckliga familjer liknar varandra är en slags skönlitterär gestaltning som tar vid där af Kleens slutade. Det är en gestaltning utan större överraskningar. Adelsfamiljen det handlar om är just så olycklig och upptagen av yta och status som vi vill och tror att adeln skall vara. Det finns inte mycket att avundas förutom pengar. Familjemedlemmarna Jan-Carl, Louise och Julia är alla tre olyckliga på ett förutsägbart vis. Boken är konsekvent och allt är mycket väl genomfört men jag blir lite trött på schablonerna. Ett litet lyckligt undantag som bekräftar regeln åtminstonde?Mannen som gift in sig i den fina familjen är notoriskt otrogen. Fruns skönhet falnar och hennes karriär som advokat har gått i stå. Hon är dessutom en misslyckad mor som läser sin dotters dagbok för att få reda på vad hon egentligen tänker? Det skulle hon inte ha gjort visar det sig... Den internatskoleplacerade dottern lider av självskadebeteende och blir inte alls lyckligare av att modern äntligen försöker förbättra deras kontakt. Men ok, det är underhållande och välskrivet och kan läsas av alla som vill känna lycka över att slippa tillhöra den deprimerade överklassen. /Anna