Tuff läsning

Jag har väntat på uppföljaren till Moa Herngrens första bok, Allt är bara bra tack! som jag tycker mycket om.
Moa skriver om problem som finns ibland oss och värjer sig inte för ångestens svarta hål.

Den här boken handlar liksom den förra om att känna sig otillräcklig och om hur viktigt det är att hålla fasaden. Bokens huvudperson Ingrid kämpar med sin urdåliga självkänsla som mamma, kvinna och chef på förskolan. För att döva sin ångest och känsla av otillräcklighet dricker hon alldeles för mycket vin.

Sjukdomen finns även i familjen, hennes mamma den fd tjusiga flygvärdinna, är även hon alkoholist men hela familjen kämpar för att inte erkänna detta, "nej mamma har bara tagit ett glas för mycket" och "visst måste en gammal kvinna få unna sig nåt..".
Ingrid lever genom och klamrar sig fast vid sin 7-åriga dotter Juni som tyvärr inte kan värja sig mot mammans problem och mår därför väldigt dåligt.

Jag blev berörd och ville bara fortsätta läsa trots att det var jobbigt. Ämnet är brännbart, många kvinnor har höga krav på sig själva idag. Samt lådvinets intåg och parkering i de svenska hemmen som gör sitt till.

Läs den. /Åsa