Velthuijs och de andra...

Nyss hemkommen från en stad med sådana här trevliga boklådor - åtminstone i universitetskvarteren (Amsterdam) började jag fundera över holländska författare. Vilka känner man till egentligen? Och har jag rentav redan läst en del av deras böcker?
Den förste som poppar upp är Max Velthuijs. Böckerna om den sympatiska och toleranta grodan har väl alla läst. När jag jobbade inom vården minns jag att jag läste J Bernlefs böcker som tar upp minnet och glömskan i bl a Hjärnspöken (1984). I den romanen handlar det om senilitet. Sen minns jag sjuttiotalsfeministen Anja Meulenbelt och hennes kvinnoklassiker Skammen förbi som handlar om en hunsad hemmafru som utvecklas till en frontfigur inom kvinnorörelsen. Där finns också psykologen Anna Enquist med svenska släktband som skrivit Hemligheten om en kvinnlig konsertpianist som ger upp allt för sin konst och sedan drabbas av reumatism. För några år sedan gick Kader Abdohlas Huset vid mosken som följetång i radion så den har jag ju också "läst". Maarten´t Hart är ytterligare en holländare som dessutom är flitigt översatt till svenska. Varav jag har läst en: Sladdbarnet. Han har också skrivit ett par böcker med kriminalintrig: Om så hela världen rasar och Kronvittnet. Musik spelar ofta en stor roll i Harts böcker. Ett sista namn som dyker upp är Jan Wolkers och titeln Turkisk konfekt. Hans böcker var förbjuden läsning för holländska skolbarn på sextiotalet och kom att förknippats med ämnen som sex, död och upproriskhet./ Anna

Stig Dagerman: Ormen och De dömdas ö

Han är känd som  40-talets purunga geni och 1900-talets svenska ångestikon. 1945, endast 22 år gammal, debuterade han med Ormen och fick lysande recensioner. Redan året efter kom hans roman De dömdas ö (bilden). Jag har precis läst klart Ormen, som snarare är en samling noveller sammanhållna med ett tema (skräcken och dess många synonymer) än en roman, och det jag tänker är att även om Dagerman är en tidstypisk 40-talist är han samtidigt tidlös eftersom han beskriver det universella på ett specifikt Dagermanskt sätt. Det som för mig är speciellt med Dagerman är hur han sätter ord på och ger bilder åt ångest och fruktan och dess yttringar såsom förträngningar, projektioner och fobier. Ofta är skräckbilden ett djur, ett typexempel kommer här: ”För inne i henne gnager ett djur med spetsiga tänder och hon har det instängt i en liten ask men redan kan hon skymta huggtanden genom det bräckliga höljet. Då stoppar hon skyndsamt den lilla asken i en något större men det lilla djuret gnager och gnager och nu hämtar hon en liten kartong och sedan en större och så ytterligare en större och varje gång känner hon samma barnsliga glädje och samma förnimmelse av avgrund när skräcken snuddar vid henne.” Citatet är taget från Ormen men om ni inte läst vare sig Ormen eller De dömdas ö rekommenderar jag den senare. I De dömdas ö är handlingen i korta drag den att sju skeppsbrutna personer tar sig i land på en öde ö där de möter skräckinjagande djur såsom stumma fåglar och rasslande ödlor. Romanen har kallats ”ett slott av skräck”. /Elin

Flitig författare

Jag har själv inte läst något av Alexander McCall Smith, författaren till bland annat Damernas detektvbyrå. (Ni vet, om den vänliga detektiven Mma Ramotswe i Botswana som även går att avnjuta i en tv-serie)Extra bekvämt på safariklubben är den elfte boken i den populära bokserien Damernas detektivbyrå. Nya fall har kommit för att lösas. Denna gång vill Mma Ramotswes vän veta om hennes man är otrogen och en kvinna i Amerika har skänkt en stor summa pengar till en safariguide. Nu gäller det att hitta rätt guide och rätt safariläger, som så klart kvinnan glömt att nämna. Inga fall som ger kalla kårar kanske, men väl så spännande och trivsamt.

McCall Smith är en mycket flitig författare som det verkar. Han har skrivit ett 60-tal böcker och är känd för sina väl lästa serier, bland annat; Damernas detektivbyrå, Filosofiska söndagsklubben, samt böckerna om livet på Scotland street 44./Sandra

Det där som nästan kväver dig

Ja min längtan blev lite längre än jag trodde. Nu ett par månader senare har jag äntligen läst Chimamanda Ngozi Adichies nya novellsamling Det där som nästan kväver dig. 12 noveller som alla på något sätt skildrar Nigerias blodiga historia, men också dess skönhet och traditioner. De visar också på de kulturkrockar som kan uppstå när man tvingas lämna sitt land, samt det besynnerliga i att anamma en annan kultur när hemlandet för alltid finns i ens hjärta. Livet skildras ofta utifrån den nigerianska kvinnans perspektiv och det är ofta som jag läser med just en kvävande känsla. Min favorit bland novellerna är titelnovellen Det där som nästan kväver dig, där man får följa en nigeriansk kvinna som flyttat till USA och man riktigt känner den rasande känslan när ingen förstår på riktigt./Sandra

"Jag var en prins. Nu är jag en kung"

Lukas Moodysons nya roman Döden & Co sällar sig till högen med de pappaböcker som utkommit de senaste åren. I den högen finns t ex Knaussgårds Mein kamp, Nils Claessons Blåbärsmaskinen, Erik Wijks Allt vi här drömma och många till. Man kan spekulera i vad trenden beror på. På sjuttiotalet var det mödrarna som skärskådades (med Kerstin Thorvall i spetsen) och nu är det kanske fädernas tur? En ny generation pappor som reflekterar över sin roll och ser tillbaka på sin egen barndom kanske? Här ett lite roligt men sorgligt citat ur Moodysons bok: "Har du någonsin hört talas om en riktigt bra pappa? frågar hon men låter mig inte svara. Jag tror du har för stora krav, säger hon. Det finns inga bra pappor. Tror du min pappa är bra? Han är okej men han är inte fantastisk. En pappa är en person som försöker men som ständigt misslyckas. Det är det som är själva definitionen på att vara pappa. Det börjar redan vid förlossningen. Papporna står bredvid och tittar på. Helt maktlösa."Handlingen i Moodysons bok i korthet: En person som heter Lucas (med c) Moodysson och som uppvisar vissa likheter med författaren men inte är densamme förlorar sin far och börjar fundera på vem fadern egentligen var. För han kände honom inte. Han går igenom sorgeprocessens olika stadier. Rubrikens citat är nästan triumferande: nu är det jag som är kung. En förvirrande tid följer där Marcus söker upp sin fars kollegor, terapeut och läkare. Han drabbas av hypokondri när han läser faderns sjukjournal. Fadern har varit professor i matematik men snöat in på en teori som går ut på att talet noll inte existerar, vilket gjort honom omöjlig i universitetsvärlden och resulterat i att han slutade sitt liv som en outsider. Hans stora svek enligt sonen var när han frånsade sig vårdnaden om sitt enda barn. Men var det ett så stort svek som Lucas vill ha det till?
Boken är en omtumlande, stundtals jobbig - stundtals rolig, läsupplevelse skriven i en stream of consiousness-liknande stil. Rätt många sidospår och mycket träffsäkert gestaltande. Som hur huvudpersonen verkar få en slags förhöjd livskänsla i dödens bakvatten./ Anna

Nordiska rådets litteraturpris 2011...

...gick till den isländske författaren Gyroir Eliasson för novellsamlingen Milli Trjánna (Bland träden). Här kan ni läsa bedömningskommitténs motivering, samt om Nordiska rådets litteraturpris som fyller 50 år i år!

En annan författare som också var nominerad i år är ju Beate Grimsrud (bilden), som blev dubbelt nominerad av både Sverige och Norge för sin roman En dåre fri. En roman som jag personligen är otroligt nyfiken på. Den handlar om Eli som bor själv, men ändå inte. Där finns också Espen, Emil, Erik samt prins Eugen, hennes röster i huvudet som följt henne genom livet. Såg på Babel när Grimsrud medverkade och hon sa en så klockren sak (är det Eli som säger detta i En dåre fri? Mitt minne sviker) ungefär så här: Jag är vacker, precis som hon, men det syns bättre på henne. Så bra sagt!/Sandra

Grattis Tomas Tranströmer!

Metaforernas mästare fyller 80 idag.

Till födelsedagen är han aktuell med samlingen Dikter och prosa 1954-2004. Staffan Bergstens biografi Tomas Tranströmer: ett diktarporträtt.Fredrik Sjöberg: Tranströmerska insektssamlingen och Jonas Ellerström: Tomas Tranströmers ungdomsdikter. Och med dessa metaforer kommer han alltid att vara aktuell!

"Ett hundskalls hieroglyf stod målad i luften över trädgården."

"Livet är skrift"

"Den gassande solen

står över lasarettet,

lidandets parkering."

"Jag har låga stränder, om döden stiger två decimeter

översvämmas jag"

"Jag stod i ett rum som rymde alla ögonblick - ett fjärilsmuseum"

"Men kostymen sys i det tysta"

Läs också Lars Gustafssons lovtal till vännen i DNs Boklördag den 9 april. Vad sägs om detta citat: "Det finns vissa saker som gör mig lycklig. En är att min generation, som har misslyckats med det mesta - till exempel att skapa ett anständigt skolsystem, ett fungerande järnvägsnät och för gemene man överkomliga elektricitetspriser - faktiskt har lyckats med en sak, och det med råge. Vi har skapat en svensk samtidspoesi som faktiskt når upp till den förra generationens stora: Ekelöf, Lindegren, Martinson och Aspenström. Listan av verkligt betydande lyriker i vår generation kan göras rätt lång, alltifrån Paul Andersson till Bruno K Öijer. Men främst av alla sätter jag Tomas Tranströmer, nu åttio år."

(Man får hoppas att Lars Gustafsson menar att storheter som Sonja Åkesson, Majken Johansson, Anna Rydstedt och många många andra också ryms i den generationen.....) Anna

Världsbokdagen

I år infaller Världsbokdagen 23 april på påskafton och därför rekommenderar Svenska Unescorådet att dagen i stället firas den 13 april. Man kan också välja att fira i anslutning till denna dag som vi gör. Vi på Västra Frölunda firar alltså den 14 april med besök av Johan Theorin kl 19. Vi gör detta med stöd av Författarcentrum och Kulturrådet vilket vi tackar för!

Johan Theorin - på Världsbokdagen

Missa inte Johan Theorin. Vi firar världsbokdagen här på Västra Frölunda bibliotek med författarbesök (torsdag den 14 april kl 19.) Johan kommer till oss och berättar de historier som ligger bakom hans skrivande. Han har vuxit upp med sin morfars historier från Öland . Som barn satt han ofta och lyssnade till dessa rörande och kusliga historier. Nu återstår den fjärde delen av kvartettserien från Öland. Enligt planerna ska den heta Rörgast. Namnet kommer från de öländska stenrösena och gastarna som sägs vakta dem. /Anna

Kärlek på helt olika villkor

Dessa två böcker har kärleken som tema fast på väldigt olika sätt. Den ena är Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad.

Den andra är Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött av Alex Schulman.

Stjärnlösa nätter handlar om Amàr som växer upp i en kurdisk familj i Sverige med en krävande och våldsam pappa. Han har lyckats frigöra sig genom att ha en obstinat hållning mot pappan. Han lever ett normalt liv med kompisar och egen lägenhet. När han är 18 år övertalas han att följa med på en semesterresa till släktingar i Irak. Men det är ingen vanlig semesterresa. När han väl är framme visar det sig att det på förhand är uppgjort att Amàr ska giftas bort med sin kusin Amina. Amàr vägrar till en början men efter utfrysning och stark påverkan orkar han inte stå emot. Han gifter sig och åker sedan hem till Sverige för att ordna med uppehållstillstånd för Amina. Men snart börjar kampen, Amàr slåss för sitt liv samtidigt som Amina sitter och väntar i Jordanien på att bli hämtad. Situationen är minst sagt jobbig och Amàr slits mellan att rädda sitt eget liv och skuldkänslor för kusinen.

Boken är lite barnsligt skriven, naiv i sin syn på kärleken (pojken är inte så gammal ) tycker en något luttrad skribent. Men historien är fängslande och spännande och vänder upp och ner på begreppet bortgift, för det brukar mest handla om kvinnor annars.

I andra boken Att springa med henne etc (gud vilken jobbig titel..) får vi möta en sviken utfestad Alex som kryper hem från Stureplan natt efter natt (det är krypavstånd till lägenheten). Hans första äktenskap är över och nu dränker han sina sorger, tills den dagen han ser sin stora kärlek Amanda. Han kämpar för att komma henne nära och sedan jaa han får henne! Sedan följer kärleksförklaringar i mängder. Det låter kanske lite tröttsamt och det är det med till viss del, men den är fin också. Han är verkligen så kär i henne, all respekt för det.

/Åsa

Sonetten på frammarsch?

I torsdags läste Malte Persson sina tunnelbanesonetter (Underjorden) i SVTs litteraturmagasin Babel. Eva Ström har nyligen gjort en nyöversättning av Shakespeares sonetter och Magnus William-Olsson har skrivit sonetter om sina döda mor (Ingersonetterna). Vadan detta intresse för en bunden versform igen? Eva Ström svarar så här: "vi lever i en formlös och digital tid där allt flyter ut. Det som skrivs på nätet är ju helt fritt i sin form. Sonetten är motsatsen där innehållet ska få plats på fjorton rader och där formen är mycket bunden" (DN Boklördag 110402). William-Olsson tycker bl a att sonettens styrka ligger i att "den får plats på en boksida. Den går att greppa med en enda blick . När man kommer in i den femtaktiga rytmen blir ljudet av sonetten som en lek både för den som skriver och för den som läser". Hem och läs sonetter! Eller skriv?/ Anna