Tidsresa

Kärleken i Julia Anderssons liv är skriven av Åsa Moberg och är en självbiografisk tidsresa direkt tillbaka till sextiotalet med gröna vågen, solidaritetsarbete, demonstrationer och det hele.
Boken är Åsa Mobergs förstlingsverk (skriven 1973-74?) och utgiven först nu efter att ha blivit liggande i gömmorna. Det är fascinerande att få direktkontakt med den här tiden utan att texten redigerats så värst mycket. Jag får lite Maken-feeling av den och det är ett bra betyg! (Gun-Britt Sundströms klassiska förhållanderoman från 1976). Det är en ung kvinnas resonemang kring kärlek, sex, tvåsamhet och hur man bör leva. Hon är hälften så gammal som sina båda män : Rune och Hubert, bägge män med pondus och makt. Speciellt den senare som nödtorftigt är maskerad till chef för Moderna museet men i själva verket ska föreställa Harry Schein, chef för filminstitutet vid den här tiden. Själv är hon framgångsrik textilkonstnär med många järn i elden. Lustigt nog bärs hon inte fram av något kvinnligt systerskap - det som man gärna förknippar med tiden. I stället är det hennes två manliga mentorer som ger stöd och uppmuntran. Hennes ungdom och skönhet tycks inte ha varit någon nackdel även om hon säger sig längta efter att bli äldre och slippa bli betraktad som en brud. Jag tycker inte att kärleksaffären med Hubert Meyer är så värst spännande - det är som sagt tidsandan och atmosfären som bär fram den här boken. För den som är nyfiken på att läsa mer om romanen så har Dagens Nyheter haft den i sin läsecirkel./ Anna

No och jag

Måste bara tipsa om en fantastiskt bra roman, No och jag, av den franska författarinnan Delphine de Vigan. Det är hennes fjärde roman (utkom 2007) och den första av hennes romaner som översattes till svenska (Sekwa förlag). Det är en berättelse om oförstörd kärlek och medmänsklighet som alltför ofta går förlorad med ålder och bittra erfarenheter. Lou är 13 år med hög intelligens. Hon har fått hoppa över två klasser och är yngst, minst och bäst i klassen. Vänner har hon inga. Lous huvud är fullt med tankar, frågor och funderingar som rimmar illa med klasskamraternas intressen. Men det finns en kille i klassen, den poulära Lucas, som ser den lilla Lou som är så mycket större än hon ser ut. Hemma hos Lou råder ständig mörker. Hennes mamma har hamnat i djup depression efter att Lous lillasyster dött i plötslig spädbarnsdöd. Lous pappa försöker hålla den lilla familjen flytande, men det är svårt och tungt. Så en dag när Lou i vanlig ordning är på tågstationen för att iaktta människor, möten och avsked kommer hon i kontakt med No, en 18-årig hemlös tjej. Lou ser i Nos ögon att hon upplevt livet på ett annat, mer skrämmande, sätt än hon själv och dras till henne som en magnet. När Lous lärare ger eleverna i uppdrag att hålla ett föredrag om valfritt ämne, bestämmer sig Lou för att prata om de hemlösa. Hon börjar att intervjua No och de börjar sakta att närma sig varandra. Lou bestämmer sig också för att hjälpa No och med hennes föräldrars tillstånd flyttar No hem till dem. Men allt går inte riktigt som Lou har tänkt sig och hoppats på.

Vigans senaste roman, Underjordiska timmar, tänker jag nu ta mig an med stor glädje!/Sandra

Nya året börjar bra

David Nicholls utkom 2009 med sin roman One day, som 2010 översattes till svenska och fick titeln En dag. Alla enades om att detta var en fantastisk och underbar roman och efter att jag nu också läst den, får jag nog sälla mig till hyllningskåren. Som läsare får man följa två personer, Emma och Dexter, från när de träffas 15 juli 1988 fram till 20 år senare när de är i 40-årsåldern. Det finurliga med berättelsens upplägg är att vi får följa dem varje år den 15 juli, alltså en dag för var år som går. Det gör att man genom hela berättelsen behåller sin nyfikenhet för vad som hänt och vad som komma skall och romanen sticker ut från mängden av alla "pojke möter flicka"-böcker. Den 15 juli 1988 har både Emma och Dexter avlutat sina universitetsstudier och avslutningsfesten slutar i Emmas säng för dem båda. Emma vill förbättra världen och är cynisk till sin natur, medan Dexter är en sorglös kille som mest vill glida igenom livet. Trots olikheterna uppstår attraktion och hur det utvecklar sig får ni själva ta reda på!

Nicholls skriver varmt och humoristiskt och är mycket bra på att skildra människors mångfacetterade personligheter. Jag skrattade högt på vissa ställen och blev mycket gripen på andra. Man sveps helt enkelt med!/Sandra

Svantjuvarna

Jag har just tagit mig igenom Svantjuvarna av Elisabeth Kostova. En mäktig bok, både till sidantal och innehåll. Vilket arbete författaren måste ha lagt ned i den här romanen! Den är som en vandring genom ett gediget konstmuseum. Har man tid och ork är detta boken för dig, om inte kanske en annan bok är att föredra. Det är inte en roman som man skyndar sig igenom. Handlingen förs sakta framåt, noggrant och suggestivt.

Den vackra drottningen Leda som förfördes av Zeus, gestaltad av en svan, har genom tiderna flitigt använts som motiv för olika konstnärer. Detta är på något sätt kärnan i Svantjuvarna. Som läsare pendlas man mellan nutid och sent 1800-tal. Robert Oliver, en känd och begåvad konstnär, är navet i boken. Det är kring honom allt kretsar, även om han själv är något frånvarande i historien. Han är en passionerad , men egensinnig, man som bokstavligen lever för konsten. Hans passion blir till febrig besatthet och han hamnar hos den framgångsrike psykologen Andrew Warlow efter ett sammanbrott. Detta sammanbrott urartade på National Gallery of Art där han försökte förstöra en impressionistmålning. Marlow försöker komma underfund med vad hans patient mår så uppenbart dåligt över. Men Robert tiger. Och tiger. I desperation söker Marlow till slut svaren hos Roberts före detta hustru, samt hans före detta flickvän. Men det finns en kvinna han inte får tag på. En kvinna som Robert porträtterar med besatthet dag efter dag, natt efter natt.

Det är stark passion, åtrå, besatthet och konst, konst, konst./Sandra

Din nästas hus

Jette A Kaarsbol har kommit ut med sin andra roman Din nästas hus. Hon debuterade med Den stängda boken som kom ut på svenska 2005 och som fick lysande recensioner och litterära utmärkelser. En läsupplevelse! Din nästas hus kommer kanske inte upp till samma nivå som debuten, men är likväl en trevlig läsning med ett drivet berättande och ett intressant triangeldrama.

Vi får följa Lars Lindborg, en snart 40-årig, framgångsrik, arkitekt. Efter ett par uppbrott lever han ungkarlsliv, som till ytan ter sig spännande, men inombords gror tomheten hos Lars och även oron att liksom sin far förbli ensam och känslokall. När fadern dör ställs alla känslor på sin spets och för att få tid till reflektion flyttar Lars temporärt till den lilla landsortsstad där begravningen äger rum. Han lär känna, om än i början motvilligt, prästen Stig. Stig är en varm människa utan cynism och ironi och en motpol till Lars. Genom Stig lär Lars även känna hans yngre hustru Alma och han blir lockad av hennes värme och stabila natur.

Som titeln anger kretsar berättelsen kring budordet Du skall icke ha begär till din nästas hus. Det är lågmält berättat och tänjer inte på gränserna, vare sig med språk eller känslor, men berör ändå stundtals. Bokens behållning tycker jag ändå är Lars, som med sin extremt cyniska natur blir väldigt humoristisk och underhållande. /Sandra

Ellen Key möter Frank Lloyd Wright

Min senast avlyssnade ljudbok är Loving Frank av Nancy Horan (Den finns ännu bara inläst på engelska men är översatt till svenska under titeln Kärleken till Frank). Den har rubricerats som en dokumentärroman och handlar om förhållandet mellan den mer okända Mamah Cheney och den berömde amerikanske arkitekten Frank Lloyd Wrights förhållande i början av 1900-talet. Jag har fått den rekommenderad av flera kompisar och visste att det rörde sig om stormig kärlek med ett mycket tragiskt slut. Efter att ha lyssnat på ungefär halva boken började jag lystra ordentligt. I höst ska vi ha en miniserie om Ellen Key här på bibblan och hon dök plötsligt upp som en slags katalysator i handlingen. Mamah Cheney stämmer träff med Ellen Key efter att ha bevistat ett av Ellens föredrag under den Europatour som paret Lloyd Wright/Cheney har företagit sig. Mamah får löfte av Ellen Key om att bli hennes auktoriserade amerikanska översättare och låter sig påverkas oerhört av Keys tankar om den fria kärleken. Hon skiljs för en tid från FLW för att plugga svenska och hon gör även en avstickare till Sverige och Ellen Keys Strand. Mamahs och Franks kärlek hade troligen blivit betydligt mindre komplicerad om de träffats idag. Men med dåtidens syn på skilsmässor och kvinnor som förlöpte man och barn var omgivningens dom inte nådig. Parets kompromisslösa tolkning av Ellen Keys kärleksbudskap gjorde inte heller livet enklare och de blev ett lätt offer för den sensationslystna Chicago-pressen när de valde att gå ut och berätta öppet om sin relation. Anna

Livspussel

Kärleksroman av Carina Burman från förra året är en nöjsam relationshistoria om än inte helt friktionsfri. Detta är Burmans åttonde roman och jag tror den första som utspelas i nutid. Hon har tidigare tagit sig an historiska personer som Kellgren och Cromwell. Hon har också skrivit deckare i historisk miljö med den ampra succéförfattarinnan Euthanasia Bondesson som mysterielösare.
I Kärleksroman är miljön ett Visby skildrat med mycket lokalkännedom, dit det unga arkeologparet Frida och Christian mer eller mindre tvingas flytta för att behålla sina jobb på Riksantikvarieämbetet. Väl inflyttat i ett lite trist bostadskomplex utanför ringmuren blir Frida invald i den lokala Rotaryklubben i egenskap av yrkeskvinna. Hon tackar ja, trots en del dubier. (Kuriosa: först 1978 fick kvinnor tillträde till denna anrika förening). I Rotary lär hon känna ett antal personer som man nog får säga förändrar hennes liv. Till det bättre eller sämre är upp till var och en att avgöra. Rotarymedlemskapet medför i alla fall att en hel hoper människor får sitt s k livspussel totalt ommöblerat. I ett fall till och med så illa att döden faller alltför tidigt på hennes lott. Den här boken kan rekommenderas inför hängmattesäsongen med reservation för att man kan riskera att drabbas av ett visst grubbleri.....Vad hade hänt om jag inte gjort si eller så den där gången....? Anna

Relationer är inte så lätt...

Allt är bara bra, tack!
av Moa Herngren

Jag skrev ett inlägg för nån vecka sen om boken, Jag ska bara fixa en grej i köket. Den här är skriven av samma författare och handlar delvis om samma sak. Vad händer när den perfekta ytan riskerar att krackelera, när vi inte riktigt kan styra våra känslor så som vi vill.

Lea är en ung tjej från övre medelklassen som utåt sett är lyckad hon jobbar med TV och umgås med det vackra folket. Men hon längtar efter nåt mer och flyttar till Paris. Där möter hon Michel och blir helt förlorad. Till en början är det under bart med den karismatiska bohemen, men snart visar det sig att Michel har andra sidor…
Boken handlar om en ung kvinnas dröm om kärlek om hur lätt man hamnar i en situation där man kastas mellan hopp och förtvivlan. Mycket bra bok, läs den! /Åsa

Alldeles betagen...

...är jag i Curtis Sittenfelds senaste roman Presidentens hustru.

Romanen är baserad på Laura Bushs, Amerikas förra presidenthustru, liv. Det är en fiktiv historia skriven ur författarens fria fantasi, men många av händelserna i boken är kopplade direkt till Laura Bush. Huvudpersonen är Alice Blackwell (Laura Bush), född Lindgren. Vi får följa henne från det att hon är en liten flicka som bor med sina föräldrar och sin farmor i ett tämligen blygsamt hus till en något äldre dam som flyttat in med sin man, Charlie Blackwell, i Vita huset. Alice berättar själv sitt liv utifrån de fyra adresser hon bott på och visar en intressant klassresa.

Laura Bush har inte figurerat mycket i de svenska medierna och jag personligen har inte intresserat mig nämnvärt för henne. Efter denna läsning kommer jag dock på mig själv att ständigt gå och tänka på henne. Både på henne och hennes make, George W. Bush, bör tilläggas. För det är en väldigt stark kärlekshistoria dem emellan. Eller ja, mellan Alice och Charlie i alla fall...

Det är en riktigt njutningsfull bok att läsa. Språket är behagligt och personbeskrivningarna är nyanserade och skarpa. Så...läs och njut.

Om du uppskattar Presidentens hustru kan jag rekommendera Blonde av Joyce Carol Oates. Liksom Sittenfeld bygger Oates sin fiktiva historia på en verklig människas liv, i detta fall Marilyn Monroes. En otroligt välskriven och rörande roman, som trots sitt enorma sidantal aldrig slutar att fascinera./Sandra