Perfekt reselitteratur

Efter att ha läst Bildhuggarens dotter av Tove Jansson i bibliotekets litteraturcirkel (vi har haft ett tema med barndomsskildringar under våren) har jag fått upp ögonen för denna genialiska författare igen. (I Bildhuggarens dotter finns alla urscener till mumintrollsböckerna upptäckte vi under läsningen. Där finns dalen, pappans dragning till katastrofer och mycket annat...)

Nu i helgen när jag befann mig i släktens bedagade sommarhus föll min blick på ett slitet exemplar av Resa med lätt bagage (novellsamling) som stod i den för sommarhus typiska bokhyllan där man kan finna läsning av högt och lågt slag.

Hör bara på citatet på baksidan av boken:
"Det har alltid varit min dröm att resa med lätt bagage, en liten väska som man nonchalant sveper med sig, går med raska men inte brådskande steg genom till exempel en flyghall, passerar en massa nervösa människor som släpar på tunga resväskor - nu, för första gången , lyckades jag ta med mig det absolut minimala, jag hade inte tvekat inför släktklenoderna och dessa älskvärda småting som påminner en om...ja, om emotionella bitar av ens liv - nej, det minst av allt. Väskan blev lika lätt som mitt lättsinniga hjärta....

Och så här fortsätter denna förträffliga lilla baksidestext som kunde göra en nutida förlagsredaktör grön av avund:

"Åtskilliga av texterna i Tove Janssons nya bok handlar om människor på resa eller människor som placeras i en ny omgivning och nya förhållanden. Allt det andliga bagage de haft med sig hemifrån blir oftast inte användbart i den nya miljön. Andra sidor kommer fram hos dem när de ställs inför det ovanliga och ovana. Vilket är deras rätta jag?

Så sant. Det behövs inga säljtexter när man kan sammanfatta en bok så elegant!/Anna

Det där som nästan kväver dig

Ja min längtan blev lite längre än jag trodde. Nu ett par månader senare har jag äntligen läst Chimamanda Ngozi Adichies nya novellsamling Det där som nästan kväver dig. 12 noveller som alla på något sätt skildrar Nigerias blodiga historia, men också dess skönhet och traditioner. De visar också på de kulturkrockar som kan uppstå när man tvingas lämna sitt land, samt det besynnerliga i att anamma en annan kultur när hemlandet för alltid finns i ens hjärta. Livet skildras ofta utifrån den nigerianska kvinnans perspektiv och det är ofta som jag läser med just en kvävande känsla. Min favorit bland novellerna är titelnovellen Det där som nästan kväver dig, där man får följa en nigeriansk kvinna som flyttat till USA och man riktigt känner den rasande känslan när ingen förstår på riktigt./Sandra

Läskigt värre i lagom doser

Mörkersikt av Johannes Källström har landat i mina händer. En novellsamling byggd på skräck, spänning och kaos. Här krockar det vardagliga livet med det övernaturliga och det får hemska konsekvenser för den lilla människan. Här finner man parallella världar, livsfarliga speglar och en kommissarie som berättelserna igenom letar efter sanningen i alla mord och i allt kaos. Låna hem och se vad ni tycker - om ni vågar!/Sandra

De nio från Borås...

...heter en bok med noveller där de nio första pristagarna i Borås Tidnings debutantpris finns utgivna. Det är många numera välkända författarskap som fått chansen att utvecklas genom det stora Priset på 100 000. Förra året var jag på prisutdelningen på Folkan i Borås och det var en gemytlig tillställning där Johan Kling (Människor helt utan betydelse) tog hem spelet men där författarparet Coelho/Ahndoril stal en del av showen.
Nu på torsdag den 24 februari är det dags för årets prisutdelning och de nominerade är:
Helena Österlund för dikterna ”Ordet och färgerna”, Eli Levén för romanen ”Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats”, Anna Ringberg för romanen ”Boys”, Stephan Mendel-Enk för romanen ”Tre apor” och Elin Ruuth för romanen ”Fara vill”. Debutantpriset har delats ut årligen sedan 2001. I Borås tidning presenteras just nu kandidaterna med ett längre porträtt var. Av dem har jag ännu bara läst Tre apor som jag verkligen gillade men tycker också att Boys av Anna Ringberg skulle vara ett spännande val./ Anna

Egypten berättar

Lyssnar ni också på Epstein i P1? Lystrade till och upptäckte den karakteristiska rösten från kulturradion i detta för mig nya program i går och gladde mig åt att hon närmade sig Egypten genom littraturen.
Så här står det bl a i programpresentationen: "Vad behöver man veta om det som varit för att förstå det som händer nu? Vi dyker ner i skönlitteraturen för att hitta böckerna som kan ge ökad försåelse för händelserna i Egypten" Två journalister och en forskare tipsar om litteratur som hjälpt dem att förstå världen. Cecilia Uddén berättar dessutom om författare och journalister som står mitt i de egyptiska protesternas centrum. Uddéns litteraturtips är Yacoubians hus av Alaa al-Aswany som en bra guide till nutida Kairo. Jag tycker också om denna myllrande historia om ett hus och dess hyresgäster. Från den korrupte rikemannen till de fattiga som får hålla tillgodo med sina enkla boningar på husets tak är det bara några trappor som skiljer. Huset är en bild av det moderna Egypten där extrem rikedom är några få förunnat och fattigdomen en krutdurk. Det är samtidigt en bok med mycket kärlek, hopp och passion. En annan bok som nämns i programmet är Egypten berättar (i bokförlaget Tranans fina serie med novellsamlingar från olika länder.) I Egypten praktiserar praktiskt taget alla förattare novellkonsten så i denna bok med noveller av15 författare får man verkligen en snabbguide till Egypten långt från turistreservaten i Sharm el Sheik och Hurghada. Kolla också in vårt lilla bokbord med egyptiska romaner./ Anna

Låt de gamla drömmarna dö

Let the right one in

Let the old dreams die

-Morrissey

Håller på att läsa min favvoförfattares nyutkomna textsamling, Låt de gamla drömmarna dö. Texter av John Ajvide Lindqvist, skrivna i olika sammanhang, en del publicerade sen tidigare, en del inte. Det kunde ju ha blivit lite hur som helst kan jag känna, med avskrapet som det inte blivit nåt med. Men det är finfina texter och noveller, fyllda med skräck och annat smått och gott. Och så får man lära känna författaren själv på ett sätt som känns riktigt kul. Hans sommarprat från 2006 finns med och det är riktigt, riktigt trevligt att läsa. I titelnovellen Låt de gamla drömmarna dö, får vi veta vad som händer med Oskar och Eli efter att de gett sig av (från Låt den rätte komma in. 2004.) Författaren ansåg själv att hans eget slut var öppet för tolkningar, men när han sedan såg filmversionerna av Låt den rätte komma in insåg han att publiken fått ett annat. Så nu tar han åter Oskar och Eli i sina händer och avgör själv vad som ska hända dem. Spännande inte sant!/Sandra

Årets: Längtan

Februari är en månad att se fram emot. Inte nog med att vintern faktsiskt går mot sitt slut, utan Chimamanda Ngozi Adichies nya novellsamling Det där som nästan kväver en utkommer också! Miljöerna känns igen från hennes tidigare romaner Lila hibiskus samt En halv gul sol; den politiska oron, våldets närvaro och den tryckande stämning som råder inom husets fyra väggar. Men också hoppet som alltid är närvarande. Som jag längtar!/Sandra

Korta texter som rymmer mycket

Något av det fina med noveller och kortprosa är att vi utav relativt lite text kan få en hel läsupplevelse. Det ger en känsla av att tiden expanderat lite. Ett exempel på korta texter som rymmer mycket är texterna i boken Trängsel av Kate Larson. (Den julröda boken Trängsel har för övrigt fått stå på snurran med andra julröda böcker vi gillar som juldekoration under dessa juletider.) Prosastyckena i Trängsel är både spänningstriggande och tankeväckande. De är öppna och mångbottnade och i ständig dialog med konsten, litteraturen och filosofin. Och de är ibland skruvat humoristiska och absurda: i en av texterna befinner sig Platon plötsligt på Finlandsfärgan. Min favorit bland texterna är ”Kyssen i orminge”. I denna berättelse får vi följa med busschauffören Dan/Dante på hans cirklande färder runt Orminge där hans farbror konstnären Rafael bor. Konstverket "Rinaldo och Armida" av Nicolas Poussin spelar en central roll i denna laddade berättelse.

Kate Larson disputerade våren 2009 med avhandlingen i teoretisk filosofi: ”Everything important is to do with passion” om kärleksbegreppet hos filosofen och författaren Iris Murdoch (också hon en författare jag tycker mycket om och alldeles säkert kommer att återkomma till här på torgbloggen). /Elin

Noveller igen!

I princip har jag alltid hållit med om att novellen är ett fantastiskt format. Först på sistone har jag också praktiserat denna insikt. Ja, jag vet att jag inte är ensam om att läsa noveller just nu men dock: måste få falla in i hyllningskören till Alice Munroes lov. Om man bara ska läsa en bok i höst är det verkligen För mycket lycka, hennes noveller innehåller lika mycket som en annan författares romaner. Hon har kallats "en modern kanadensisk Tjechov" och hon skriver lågmält om omvälvande tillstånd. Hennes stil liksom smyger sig på en utan stora åthävor. Plötsligt har tre barn mördats av sin far och moderns förtvivlan skildras så här i novellen Dimensioner (som ingår i För mycket lycka): "Efter en tid stoppade Doree allt hon kunde komma åt i munnen. Efter jord och gräs blev det lakan eller handdukar eller de egna kläderna". Det är allt - men någon som helst svårighet att föreställa sig hennes förtvivlan har man inte.

Munroe har ägnat hela sitt författarskap åt novellen (fast en roman har hon faktiskt skrivit) och hon visste redan som tolvåring att det var författare hon skulle bli. Minnen är centrala i hennes författarskap. Hon tilldelades Bookerpriset 2009 och en del tippar henne som nobelpristagare. Nu ska jag fortsätta att läsa Kärlek, vänskap, hat och hoppas att den är lika fantastisk!/Anna

Här kan ni läsa fler recensioner!

Afrikanskt fokus

Fotbolls-VM är slut för den här gången och turisterna har åkt hem. Men inget hindrar att behålla ett afrikanskt fokus. Till bokmässan (Bok och bibliotek) i Göteborg i september kommer ett helt gäng författare från den afrikanska kontinenten. En av dem är Pettina Gappah vars novellsamling Sorgesång för Easterly kom ut på svenska i våras. (Eminent översatt av göteborskan Helena Hansson). Den har varit en del av min semesterläsning och jag tyckte mycket om den. Under läsningen kom jag att tänka på min stora favorit Adichies En halv gul sol. Inte för att de skriver likadant utan för att många av människorna i deras böcker snart kändes som vänner. Båda böckerna slog hål på en del av mitt schablontänkande om människor från avlägsna länder. T ex att afrikaner skulle vara så mycket mer släktkära än oss nordbor. I novellen Något fint från London inser man att släktingar kan vara rätt besvärliga även i Zimbabwe. "De är här nu, fastrarna och farbröderna. De är fast beslutna att vi ska bekosta allt det de förväntar sig, men att vi ska bära bördan själva, precis som vi delade upp min fars arv utan dem." Arvstvister kan förmodligen bli hur jobbiga som helst i vilket som helst av jordens länder. Kanske jobbigare t o m i ett land med fattigdom och en så hög dödlighet att man mest träffas på begravningar. Människorna i Sorgesång.... är alla individer. Här finns allt från presidentfruar, diplomater, hembiträden, handlare och psykpatienter. Läs och lär känna!/ Anna

Bitterljuvt

Claire Castillon, fransk författarinna som skrivit romaner, pjäs och novellsamlingar.

Sekwa förlag som Anna skrev om i ett tidigare inlägg har gett ut hennes två novellsamlingar och en av hennes romaner på svenska.

Tänkte (appråpå noveller) tipsa om hennes två novellsamlingar Insekt (2007), som för övrigt var Sekwas första bok att ge ut på svenska, och uppföljaren Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska (2008).

Jag tycker mycket om båda novellsamlingarna och jag gillar hur Castillon snedvrider situationer. Hur något som man i början tror är något ljuvt visar sig vara helt skevt. På ett kyligt och ett ganska distanserat sätt visar hon vilken plåga det kan vara att stå varandra nära. Det blir intressant, minst sagt...och ibland lite hårresande...Men som Castillon själv har sagt:

”Jag berättar inte enbart vidriga historier. Mina texter innehåller alltid ömhet: den ena handen slår medan den andra smeker.” /Sandra

Noveller...

Jag gillar att läsa noveller! Det går lite i perioder hur mycket jag gör det, men det är alltid lika trivsamt. Tycker om att dyka rakt ner i en speciell situation i ett speciellt skede i någons liv, för att sedan bryskt lämna det när man just blivit bekant med den. Visst, det är korta berättelser, men oj vad man kan få mycket läsning ändå. Ta bara den förtjusande Alice Munroes tänkvärda novellsamlingar om livet och alla dess beståndsdelar!

Men här och nu tänkte jag tipsa om två andra författare som båda utkom med novellsamlingar år 2008. De är vitt skilda i sina innehåll och i sin ton, men de är båda mycket läsvärda.

Främmande jord är skriven av Jhumpa Lahiri och hamnade snabbt på bästsäljarlistorna över flest sålda böcker. I åtta underbara berättelser får vi följa indiska invandrarfamiljer i USA. Vi får ta del av de olika kulturerna som krockar och spänningarna mellan de olika generationerna. Det är starka familjeband, men också en stark längtan efter egen identitet och inte minst kärlek!

Paris-Dakar är skriven av Jens Liljestrand och består av sju berättelser där mansrollen skildras på ett synnerligen annorlunda sätt. Det är makabra situationer som man får ta del av, en del mer än andra, men det berättas både med värme och svart humor så resultatet blir väldigt bra! Man blir lite omskakad ibland, men fortsätter att läsa just för att berättelserna är så fascinerande och faktiskt väldigt tänkvärda.

Så, gott folk, läs och njut! Jag tror noveller är det nya svarta. Vad tror ni? ;) /Sandra