Det där som nästan kväver dig

Ja min längtan blev lite längre än jag trodde. Nu ett par månader senare har jag äntligen läst Chimamanda Ngozi Adichies nya novellsamling Det där som nästan kväver dig. 12 noveller som alla på något sätt skildrar Nigerias blodiga historia, men också dess skönhet och traditioner. De visar också på de kulturkrockar som kan uppstå när man tvingas lämna sitt land, samt det besynnerliga i att anamma en annan kultur när hemlandet för alltid finns i ens hjärta. Livet skildras ofta utifrån den nigerianska kvinnans perspektiv och det är ofta som jag läser med just en kvävande känsla. Min favorit bland novellerna är titelnovellen Det där som nästan kväver dig, där man får följa en nigeriansk kvinna som flyttat till USA och man riktigt känner den rasande känslan när ingen förstår på riktigt./Sandra

Årets: Längtan

Februari är en månad att se fram emot. Inte nog med att vintern faktsiskt går mot sitt slut, utan Chimamanda Ngozi Adichies nya novellsamling Det där som nästan kväver en utkommer också! Miljöerna känns igen från hennes tidigare romaner Lila hibiskus samt En halv gul sol; den politiska oron, våldets närvaro och den tryckande stämning som råder inom husets fyra väggar. Men också hoppet som alltid är närvarande. Som jag längtar!/Sandra

Lila hibiscus...

Har just läst Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie, den nigerianska författarinnan till den kritikerrosade En halv gul sol. Lila hibiskus är hennes debutroman och utkom 2003, men har nyligen översatts till svenska. En mycket välskriven debut, mycket fängslande... håller ett järngrepp om läsaren till sista punkten.

Det är historien om Kambili, en flicka i tonåren som bor med sin mamma, pappa och bror i byn Abba. Eugene, fadern i familjen som benämns som Papa, äger en betydelsefull tidning som vågar kritisera de högsta i samhället, korruptionen och maktmissbruket. Han skänker pengar till välgörenhet och är mycket trogen den katolska kyrkan. Han är en man som är högt aktad av många. Men väl hemma i sitt stora dyrbara hus håller han sin familj i skräck. Han styr hemmet tyranniskt, genom grov misshandel av både fru och barn. Så en dag får Kambili och brodern Jaja åka på en liten semester till Papas syster i staden Nsukka. Bland fastern och kusinerna får de uppleva ett hem där ens egna åsikter är värdefulla och där det är okej att skoja med varandra. Kambili upptäcker för första gången sitt eget skratt och hur det känns att få prata fritt. Likt den lila hibiskusen i fasterns trädgård växer även de två syskonen.

Paralleller kan lätt dras mellan faderns grymma natur samt hans förakt för igbo-folket (som han själv tillhör) och kolonialmakterns maktmissbruk. Det är starkt berättat, en underbar berättelse, tragik blandas med hopp (och bokens framsida är som en härlig inbjudande karamell). /Sandra