Märta Tikkanen har skrivit Emma och Uno - visst var det kärlek, en roman om hennes mormor Emma och morfar Uno. En annorlunda och fascinerande kärlekssaga om de två. Det är slutet på 1800-talet och den blott nittonåriga Emma blir förälskad och betagen av den något äldre Uno. Ett år efter första mötet är de gifta och första barnet är på väg. När Emma är fyllda 25 år har det sjätte barnet kommit och hon är en hängiven mor utan betydande hjälp ifrån Uno. Uno ser sig som någon som inte har tid med "äktenskapligt tjafs" och trots den tunga bördan det innebär för Emma att uppfostra sex barn nästintill på egen hand, fortsätter han sina karriärsmässiga ambitioner. Något som båda tar tid och pengar från hans familj. Han är den store idealisten som reser runt i Sverige för att hålla föreläsningar och bygga banbrytande folkhögskolor. Emma är kvar i Finland med alla barnen och kommunicerar med sin man genom brev. Det är inte många gånger under åren som Uno besvärar sig med att hälsa på dem och Emma försöker både vädjande och uppmuntrande att involvera sin man i hemmets händelser. Herregud hur orkar hon? är något jag tänker genom hela boken. Vilken kämpe!
Tikkanen har bl.a haft Emma och Unos brev som underlag och även minnen ifrån barnen och mormodern själv utgör en del av bakgrundsinformationen. Luckorna däremellan har Tikkanen låtit fylla med sin egen utmärkta fantasi. Intressant läsning, även rent historiskt!/Sandra
